2013-11-03

Handgranat i hönshus

Det är inte som att jag hade tänkt säga något, inte som att jag ville säga något, inte som att jag tyckte att det fanns ett behov av att säga något.

Den där självheliga och överlägsna attityden jag just fick se prov på gav mig dock fan lust att kasta in en handgranat i hönshuset, bara för att få nöjet att bevittna resultatet.

Efter att jag tog ett djupt andetag bestämde jag mig för att avstå.

Jag kan däremot konstatera att jag inte sett en enda sympatiyttring. Inte en enda. Vad jag däremot sett är upprörda kommentar över andras upprörda kommentarer.

Men om ni först till synes oberörda inte säger ett ord, därefter går till våldsam attack på vad andra säger då de befinner sig i ett tillstånd av gissningsvis väldigt äkta upprördhet, politiserar ni då inte också det inträffade? Brydde ni er inte alls, så länge ingen utmanade era åsikter?

Det är givetvis smaklöst att ta billiga poänger på det inträffade. Men det är också smaklöst att så kategoriskt och fördömande avfärda människors ilska, upprördhet och rädsla. Jag tycker också de borde hållit käft, men om vi nu väljer att se cyniskt på det hela var det faktiskt de som hade rätt.

Den ilska, upprördhet och rädsla de ger uttryck för är motiverad, även om detsamma inte alltid kan sägas om deras språkbruk. Era argument, däremot, baseras helt på hur ni vill att saker och ting skall vara, inte hur de faktiskt är.

Ja, och en sak till. Jag minns tydligt debatterna i svensk TV på kvällen den elfte september 2001. Jag har aldrig någonsin hört den svenska vänstern spy ur sig så mycket USA-hat som då.

Detta skedde inte den tionde september, det skedde inte den elfte oktober, det skedde när röken fortfarande låg tät över Manhattan, det skedde när folk förtvivlat försökte få reda på om deras nära och kära var i livet eller ej.

Jag skulle ta det lite lugnt med de där höga hästarna om jag var ni.

4 kommentarer:

  1. Den svenska vänstern får mig att må illa.Gick på folkhögskola på 60 talet och den var bedrövlig redan då.Det var blodig revulotion som gällde ( jag blev motvalls kärring )och högst i rang var den som hade haft det värst( suttit inne )Trots allt tjusigt prat och( ta med en kudde kramflum ) så uppförde man sig som svin när det blev för mycket rödvin.Allt var bara en påkletad utsida utan noll värde.

    SvaraRadera
  2. Jag har en soft spot för motvallskärringar. Oavsett kön. :)

    Jag tycker annars det finns klara paralleller mellan 60-70-talen och nutiden. Vänsterns uttryck tar sig olika former då och nu, men den är lika kompromisslös, lika skenhelig, lika konfliktinriktad och lika jäkla skogstokig. :]

    Och den har väl förvisso varit konstig under tiden mellan dessa två perioder också, men då har man inte tillåtit den att sätta tonen för det offentliga samtalet.

    SvaraRadera
  3. jag vet inte riktig vad som utlöste din frustration, men gissa om jag känner igen den.

    Det är nästan med en känsla av lika delar vanmakt och aggressivt tänkande som jag följer det offentliga samtalet just nu.

    Men samtidigt så går det inte att undvika att se det löjeväckande i motsägelserna, bristen på självinsikt och de högtravande och självgoda ordmassorna från dem som VET men lever totalt isolerade från all kontakt med "sitt arbetsmaterial" .. den vanliga obildade människan som de ser som sitt uppgift att upplysa och frälsa.

    Lite som gamla tiders Monty Phyton faktiskt. Always lock at the right side .. tra la tra la

    Det är det enda som gör att jag inte äter upp mattan när jag läser Kerstin Weigls ledarkrönika i AB där hon kritiserar polisledningen för att skrämma befolkningen genom att säga att "en OHYGGLIGT massa människor mår dåligt".

    En aftonbladetjournalist som manar till försiktighet med överorden .. kan det bli mer absurt och löjeväckande??

    SvaraRadera
  4. Det här inlägget var mest självterapi tror jag. Jag var egentligen på väg att svara på ett Facebookinlägg om ett visst uppmärksammat våldsdåd som begicks i helgen, men i slutändan orkade jag inte tjafsa.

    Samtidigt kände jag att orden behövde få komma ut, och då fick bloggen bli min ventil i brist på bättre.

    Jag älskar för övrigt uttryck som "att äta upp mattan", de beskriver verkligen exakt vad man känner ibland. :)

    Men ja, ibland garvar man. Löfvens tafatta försök att låtsas som att han inte samarbetade med Sverigedemokraterna var ett sånt fall. Lägg sedan till detta att de misslyckades med att rösta igenom det i Riksdagen - och det blir stor komik av det hela. Jag får ett jätteflin över läpparna bara av att skriva det här. :D

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.