"Det går inte att låta bli att tänka på Hassan. Kommer ni ihåg sketchen där en orolig Fredrik Lindström ringer till EU-upplysningen inför den svenska folkomröstningen om medlemskap? Han har hört att 10 000 tyska läderbögar kan komma hit när gränserna öppnas, och en allt mer frustrerad anställd säger till sist att det kan bli 100 000. Det finns ju inga gränspoliser som sätter stopp."
"Någon mer än jag som tänker på Hassan?", avslutar Therese Larsson Hultin sin artikel. Och ja, jag har tänkt på denna Hassansketch många gånger på sistone.
Jag tänkte på Hassansketchen när jag läste att 111 000 personer fick svenskt uppehållstillstånd 2012. Jag tänkte också på samma Hassansketch när jag läste att Migrationsverket förbereder sig på att enbart antalet asylsökande år 2014 kan komma att uppgå till 69 000 personer.
Jag tänker på Hassansketchen varje gång jag ser de tiggare från Rumänien och Bulgarien som numera tack vare just EU är en del av gatubilden i varje svensk stad, och jag tänker på Hassansketchen när kommuner avsätter skattepengar för att bygga härbärgen åt dem.
Vad jag framför allt har tänkt på är hur oskyldig Hassansketchen framstår så här i efterhand. 10 000 personer lät förmodligen som väldigt många på den tiden – idag är detta det antal uppehållstillstånd som delas ut under en enskild månad. Den ironin verkar dock ha gått Therese Larsson Hultin helt förbi.
Abuseanmält inlägg
Dag, NSk1, NSk2, Sk1, Sk2, Sk3, SMP, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
