När Göran Lambertz idag skriver ännu en förvirrad debattartikel om att inga juridiska fel begicks då Thomas Quick fälldes för ett stort antal mord, väljer han av någon anledning att blanda in Freivalds. Han återger kort hur UD 2006 kraftigt överträdde sina befogenheter och konstaterar därefter (om Freivalds) att "det fanns absolut inga sakliga skäl för avgång".
Det gör mig mörkrädd att en ledamot av Högsta domstolen kan blicka tillbaka på hur Sveriges utrikesdepartement använde sin tyngd för att åsidosätta de grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheterna, och därefter konkludera att det "fanns absolut inga sakliga skäl" för det ansvariga statsrådet att avgå.
Så länge den sortens direkt okonstitutionella åsikter finns representerade bland Högsta domstolens ledamöter kan det svenska rättsväsendets högsta instans inte tas på allvar.
Lästips: Anybody's Place, Sven-Erland Västros, Dick Erixon
DN1, DN2, DN3, DN4, Sk, NSk, LT
