2014-01-17

Tankar efter "Fittstim - min kamp"

Såg ikväll, en dag efter alla andra, på Belinda Olssons dokumentär "Fittstim - min kamp". Jag tyckte den var riktigt bra.

Åh, det finns confirmation bias här såklart. Olsson bekräftar min världsbild, jag tycker hennes dokumentär är bra, inget förvånande med det. Men låt mig säga som så här: Belinda Olsson skrev inte tittaren på näsan, hon ställde frågor, var självkritisk och berättade väldigt självutlämnande om de tvivel och de motstridiga känslor hon upplevde. Resultatet blev i mitt tycke effektfullt och väldigt intressant.

Men apropå confirmation bias så är det mest intressanta egentligen inte dokumentären i sig, utan reaktionerna på den. Tidningarnas kultursidor fylls idag av av artiklar som kritiserar Belinda Olsson. Att mediebruset berikats med en kritisk röst som inte utan vidare instämmer i kören, ses inte med blida ögon bland alla som är vana vid att oemotsagda få skrika ut såväl högt som ofta.

Twitter är det såklart ännu värre, och kritiken kommer i två former. Den ena sorten handlar om nattsvart hat, personangrepp och utläggningar om att man – eller snarare, på radikalfeministiskt nyspråk, "en" – känner sig smutsig och illamående efter att ha sett dokumentären.

Den andra formen av kritik går ut på att förminska Belinda Olsson. Den manifesterar sig i form av ett stort antal inlägg i stil med "Det var ju inte så farligt, Belinda hade ju ändå ingenting vettigt att säga och programmet handlar ju bara om henne själv, inte om feminismen".

Gemensamt för de starka reaktionerna är att självkritiken, problematiserandet och viljan att förstå någon annans perspektiv lyser med sin totala frånvaro. En karavan med rättrogna ångvältar har bestämt sig för att Olsson har fel och skall tystas, amen och halleluja. För de värsta avarterna, se denna samling med skärmdumpar på bloggen "Det fina hatet".

Har du inte sett programmet än rekommenderar jag varmt att du gör det, det finns här.

Lästips: Motpol
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Re1, Re2, SR1, SR2, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, Exp1, Exp2, Exp3

5 kommentarer:

  1. Jag är ännu mer efter än du, jag har fortfarande inte sett programmet. Jag får väl ta mig samman och göra det snart trots att jag får eksem och vallningar bara jag hör någon säga "jag är feminist" numera (detta sagt av en f.d engagerad 70-talsfeminist).

    Reaktionerna var intressanta ja, och högst förväntade. Ett tidens tecken är alla som oroar sig för hur "folk" ska tolka detta "oseriösa" hemska program. Man hör bakom orden oron över att folk inte ska gapa och svälja det som de - vår nya överhet - har bestämt. "Folk" är ju så jädrans dumma i huvudet att de behöver ledning från de som vet hur allt är, d.v.s våra betalda proffstyckare.
    Proffsfeministerna är inte ensamma om den inställningen, inte alls. Den delas av hela åsiktsetablissemanget. Jag kommer allt mer att tänka på Kina, Nordkorea och medeltidens prästerskap härhemma.

    Att använda "en" i stället för "man" har man gjort länge när man ville låta lite bonnig och dialektal, lite skämtsamt sådär. Jag har använt det själv på det viset. Tänka sig att det anammats av sådana töntiga skäl nu! :O

    SvaraRadera
  2. Som sagt, se den! Jag har också numera en extremt låg toleranströskel, men den här var väldigt sansad. Även om förvisso inte alla som intervjuades i den den var det.

    Personligen sympatiserade jag också en gång i tiden med flera av feminismens idéer, och någonstans gör jag väl det fortfarande. Jag tycker i grund och botten det vore bra om könsrollerna luckrades upp lite, ett samhälle med lite färre fnitterflickor och höhö-grabbar vore definitivt ett steg i rätt riktning.

    Men det där har numera totalt hamnat i skuggan av allt annat, för det är med en bindgalen sekt vi har att göra här. Jag varken kan eller vill se det på nåt annat sätt längre.

    Och by the way, jag brukade tycka att "en" var ett charmigt uttryckssätt, men nu blir jag bara vansinnig när jag hör det. Det beror förvisso på talaren, det funkar på många dialekter men definitivt inte på hipsterchict södermål. :)

    SvaraRadera
  3. Nu har jag sett programmet. Det var en ytterst mild kritik hon kom med, och att Sveland och co går i taket säger det mesta om denna sekt.

    Det bästa med programmet är att det sekteristiska och totalitära tänkandet hos mediefeminismen kommer upp till ytan och blir mer känt hos vanligt folk. De flesta läser varken twitter, bloggar eller kultursidor och vet inte hur vansinnigt det har blivit. Om det blir mer känt kan kanske utvecklingen i den riktningen bromsas en aning. Det är väl det de flesta är rädda för också. Tänk om köttgrytan blir mindre, då kommer kampen om sleverna att hårdna ännu mer.

    Jag är nyfiken på de resterande programmen för här skrapade hon bara på ytan på de allra mest kända tidningsrubrikerna. Det räckte tydligen för att utlösa en skitstorm men jag hoppas på lite mer än så.

    Jag blev glad av Ebba Witt Brattström, en gammal förebild sen grupp 8:s tid. Jag var också glad den gången hon lämnade F! efter bara några veckor och tog bladet från munnen om vad som försiggick där. Den bosniske journalisten som pratade om kriget och att hen knappast var en fråga i ett land som hans fick mig också att le.

    Bara bröst-aktionen gör mig fortfarande förbannad. Att genomföra det i Malmö av alla ställen säger en del om hur totalt världsfrånvända de tjejerna är. På Aquakul är det stora problem med alla "ungdomsgäng" som inte låter kvinnor i baddräkt vara ifred ens, och de allt mer högljudda kraven på skilda mans- och kvinnobad, delvis p.g.a detta. och så kommer det sådana där...!

    SvaraRadera
  4. Jag såg, jag dog jag log =)

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.