Det var Ratsit. Det var Merinfo. Och nu är det Lexbase.
Vi förväntas bli indignerade, men vad få har klar för sig är att vad Ratsit, Merinfo och Lexbase presenterar är offentliga uppgifter. Lagstiftaren har funnit det rätt och riktigt att till exempel din deklarerade inkomst skall vara en offentlig uppgift, som vem som helst kan ta del av. Det är viktigt för demokratin, heter det. Och det är, såklart, viktigt för pressfriheten. Bullshit!
Det finns ingenting som rätt och riktigt i att offentliggöra privatpersoners ekonomier. Min privatekonomi angår inte mina grannar, den angår inte nyfikna vänner till familjemedlemmar och den angår definitivt inte kriminella.
Det är däremot rimligt att folkvaldas privatekonomier offentliggörs på detta sätt. Offentliga uppdrag är frivilliga och uppdraget är av en sådan art att det är viktigt att innehavaren kan granskas. Men att privatpersoners personnummer, adresser, körkortsbilder och inkomster anses vara offentliga uppgifter är ett stort svek mot landets alla privatpersoner.
Det är emellertid inte detta som ifrågasätts när Ratsit, Merinfo och Lexbase får rubriker. Vad som ifrågasätts är att informationen görs ännu mer lättillgänglig. När informationen blir mer lättillgänglig blir det såklart fler som snokar i andras förehavanden, men allt de snokande gör är att använda sig av de rättigheter lagstiftaren givit dem. Det är inte huruvida informationen finns på Internet som är problemet – problemet är att den är offentlig in the first place.
Som grädde på moset passar en del skvallertidningar på att hyckla så det står härliga till genom att kalla tjänster som Ratsit för integritetskränkande. Samma kvällsblaskor publicerar regelbundet – till inbrottstjuvarnas stora glädje – listor över vilka som tjänar mest i landets kommuner, men det är förstås en heelt annan sak.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, IDG1, IDG2, IDG3, IDG4, IDG5, IDG6, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, NSk1, NSk2, NSk3, Re1, Re2, Sk1, Sk2, Sk3
