I en krönika signerad Crister Enander i metall- och pappersfackens tidning Dagens Arbete, kunde man nyligen bland annat läsa att "Att tvingas leva i ruinerna av folkhemmet är smärtsamt" och "Hur – frågan är alls inte retorisk – är den människa skapt som med ett pennstreck i statens budget tar ifrån de svårt handikappade deras personliga assistenter så att de tvingas bli liggande i en säng och få liggsår ...?"
Extra stor humor blir det när Endander tillägger att "Jag ställer inte dessa frågor för att vinna några billiga poänger. Mitt intresse för att förfalla till demagogiska utspel är obefintlig."
Yeah, right. Anledningen till att jag känner till detta är inte att jag, då jag vandrat bland de postapokalyptiska ruinerna av välfärdssamhället, mött en zombie i Enanders skepnad. Nej, anledningen till att jag vet detta är att Hanne Kjöller idag har skrivit en alldeles lysande artikel som dissekerar Enanders krönika och den världsbild den är ett uttryck för.
Enanders krönika är nämligen inte unik, den är ett exempel – om än extremt – på en verklighetsuppfattning som frodas i breda rödgröna lager. Verklighetsfrämmande åsikter om att regeringen har "slagit sönder" och "demonterat" välfärden hörs allt oftare och tidningar som Aftonbladet ger på ledarplats ständigt uttryck för uppfattningar snarlika Enanders.
Detta infama propagandaarbete har också gett resultat. Stora delar av det svenska folket tycks idag på fullt allvar tro att när det kommer till att säkra jobben, ekonomin och välfärden så är den tigande Löfven och hans anhang av Kubakramare och förespråkare för fri invandring ett mer trovärdigt alternativ än regeringen.
Detta bådar inte särskilt gott för Sverige. I synnerhet inte i ljuset av att oavsett hur mycket tanken på en rödgrön seger i september skrämmer mig, så skrämmer mig tanken på en seger för regeringen Reinfeldt lika mycket.
Lästips: Hanne Kjöller
