Jag blir ledsen när jag ser artiklar som DN:s om moderatpolitikern Björn Schaerström.
Jag är helt övertygad om att det finns väldigt många moderata och socialdemokratiska tunga politiker som är djupt kritiska till den svenska invandringspolitiken, men de håller käft för de vet att den politiska karriären är över annars. Och så dyker plötsligt Schaerström upp i nyhetsflödet.
Schaerström begår alla taktiska misstag som går att göra. Han är kolerisk, han stavar fel till "Soran" och hans språkbruk påminner om en rättshaverists. Men samtidigt finns det säkerligen mången välartikulerad politiker i de etablerade partierna som i sak åtminstone delvis delar Schaerströms analys.
De skulle kunna punktera den tryckande konsensuskulturens bubbla genom att logiskt och eftertänksamt uttrycka sina invändningar. Problemet är bara att de mycket väl vet att i samma ögonblick som de skulle göra detta, skulle också väldigt många dörrar stängas.
De är rädda, därför håller de hellre käft. Efter rapporteringen om Schaerström lär de bli ännu mer ovilliga att säga vad de tänker. De vill inte klumpas ihop med Schaerström och de vill inte riskera att även de blir föremål för vad på de Nya Moderaternas nyspråk kallas för ett "uteslutningsärende".
De är rädda, fastän de – om man får tro SOM-institutets siffror – har stöd av närmare halva befolkningen. Parallellt med detta utmålar konsensuskulturens förkämpar sig själva som "modiga" och hyllas för detta av en allt annat än objektiv journalistkår.
De tar ju ställning, argumenteras det, och de visar civilkurage. Att sedan vad de tar ställning för – enligt konsensuskulturen – också är det enda man får tycka, någonting som etablissemanget aldrig kommer kritisera någon för att tycka, är akademisk överkurs i sammanhanget.
När till och med DN i en ledare lyfte frågan om den smala "åsiktskorridoren" dröjde det inte länge förrän kritiken, härskarmetoderna och de hånfulla invektiven kom som ett brev på posten. Häromdagen kontrade så Aftonbladet med att omtolka begreppet och göra det till ännu ett verktyg i konsensuskulturens tjänst.
Och eftersom så många är rädda blir det upp till politiker som Schaerström att säga vad så många egentligen tänker. Det blir inte bara helt fel, det blir också kontraproduktivt för det spelar konsensuskulturens förkämpar rakt i händerna. Det är ledsamt att se.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
Ab6,
Ex1,
Re1,
Re3,
Re3,
Sk,
Sk2,
Sk3,
LT1,
NSk1,
SMP1,
SR
