I SvD återfinns just nu en debattartikel signerad Rola Brentlin från tankesmedjan Migro om söndagens folkomröstning i Schweiz. Artikelförfattaren – för närvarande bosatt i Lausanne – berättar inte utan avsmak om den folkomröstning som skall hållas och framhåller därefter de schweiziska invandrarnas höga utbildningsnivå och de företag de startat.
Måhända är det så att schweizarna begår ett misstag om de röstar ja till förslaget, men det är i så fall schweizarnas misstag att göra, precis som det var svenskarnas misstag att rösta nej till högertrafik och nja till kärnkraft. Invandringen har vi som bekant inte blivit tillfrågade om alls.
Budskapet i debattartikeln är såklart, även om detta uttryckligen inte sägs, riktat till Sverige. Men den schweiziska invandringen har väldigt lite att med den svenska att göra, invandringen till Schweiz består – precis som Brentlin själv säger – till stor del av högutbildade, inte sällan på jakt efter lägre skattenivåer. Därtill tillkommer naturligtvis arbetskraftsinvandring och asylsökande, men för dessa är det knappast SFI, retroaktiv föräldrapenning, diskrimineringsombudsmän och etableringsersättning som gäller...
Migro är å sin sida är ett nyliberalt nätverk sprunget ur Svenskt näringslivs tankesmedja Timbro. Företrädare för dessa organisationer har på senare tid författat en stor mängd debattartiklar som sjungit invandringens lov, men det är knappast solidaritet som driver dem.
Läser man mellan raderna är det snarare möjligheterna till billig arbetskraft och ett urholkat välfärdssamhälle som är deras mål. Migros Fredrik Segerfeldt ser gärna mer av kåkstäder och hans kollega Jacob Lundberg skriver att "om det finns oro för belastning på bidragssystemen är det bidragssystemen som måste åtgärdas".
Jag har tidigare sett de från vänsterhåll så demoniserade organisationerna Timbro och Svenskt näringsliv som sunda inslag i den svenska debatten. I och med Migro har dock allt förtroende försvunnit. Att förespråka en hög invandring är fullt legitimt, men att benämna en kallhamrad målsättning om lönedumpning för "solidaritet" – och därefter kalla sina kritiker för rasister – är bortom alla anständighetens gränser.
Med Migros vackra ord om öppenhet och solidaritet följer en unken lukt som inte vill gå bort, hur mycket man än skrubbar. Att Migros debattartiklar tycks gå hem bäst bland vänsterväljare gör ironin total.
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
DN1,
DN2,
SR1,
SR2,
SR3,
Sk1,
NSk1,
LT1,
Ab1,
Ab2
