Efter Mona Masris klavertramp till historierevisionism häromveckan – då hon bland annat påstod att Sveriges export aldrig varit så stor som den var på 1700-talet – är det dags för ett ännu ett magplask till "kulturartikel" i Dagens Förnumstigheter.
Liksom Mona Masris kulturartikel – och de flesta andra kulturartiklar för den delen – handlar artikeln inte om kultur. Istället handlar den om nyliberalismen, eller för att vara exakt, Kajsa Ekis Ekmans uppfattning om densamma. "Nyliberalismen är en fantasi, en feberdröm utan koppling till verkligheten" utbrister Ekis Ekman.
Nyliberalismen har definitivt sina brister men den är knappast en feberdröm utan koppling till verkligheten. När det kommer till Stalins läror är detta emellertid en ganska bra beskrivning. En ännu bättre beskrivning är det på den politiska ideologi som praktiseras i Nordkorea.
Det finns dock ett svenskt parti som ställer sig helhjärtat bakom såväl Stalin som Nordkorea, nämligen KPML(r), eller Kommunistiska Partiet som det numera kallar sig för. Dåvarande partiledaren sade så sent som 2010 följande:
"Man skall heller inte förledas att tro att Kim Jong Il är någon slags diktator. Det är borgerlig mytbildning. Nordkorea är förmodligen det mest kollektivistiska landet i världen och det präglar också ledarskapet". Året efter påstod en annan företrädare för partiet, Torbjörn Björkman, att Nordkorea var "mer demokratiskt än Sverige i många fall".
Personligen hyser jag någon form av hatkärlek till nyliberalismen. Normalt sett är jag milt uttryckt skeptisk, men när jag läser Ayn Rand – eller för den delen någon tendentiös kulturartikel – kan jag ibland känna mig rätt såld på konceptet. Men min slutkläm här handlar inte om nyliberalismen utan om KPML(r), för Kajsa Ekis Ekman har nämligen samarbetat med partiet!
Ja, du läste rätt. En person som bedrivit aktivism tillsammans med ett stalinistiskt och Nordkoreadyrkande parti, kallar nyliberalismen för "en fantasi, en feberdröm utan koppling till verkligheten". Det hela liknar mest ett surrealistiskt skämt, men DN anser uppenbarligen den sortens tendentiösa trams vara viktigt att publicera och anlitar därför också mer än gärna skribenter som Ekis Ekman och Masri att skriva om "kultur".
Fler komiska exempel på partimedlemmarnas världsbild återfinns här (18:05).
Lästips: Hakelius, Det fina hatet
