Jag brukar följa svenska val med väldigt mycket engagemang. Igår var det annorlunda.
Att följa valvakan – till min egen förvåning tittade jag faktiskt på den – kändes ungefär som att sitta i publiken på en freak show, jag har lite svårt att betrakta det på något annat sätt. Jag äcklades, jag fascinerades, jag garvade och jag var några gånger tvungen att titta bort, eller i alla fall stänga av ljudet.
Normalt hade jag gått i taket över den skeva könsfördelningen på valvakans gäster, över att merparten av SVT:s gäster var vänsterprofiler, över att Alexandra Pascalidou, America Vera-Zavala och Dominika Peczynski fick agera expertkommentatorer. Men gårdagens val var så bisarrt, så skruvat och så ovärdigt att jag mest fascinerades över SVT:s totala misslyckande med att leva upp till någonting som ens påminde om objektivitet. Det hela var en sorglig historia, såklart, men jag kunde inte förmå mig att känna någon egentlig sorg.
Det var ett sant nöje att betrakta Moderaternas haveri inför öppen ridå. Det var ett sant nöje att åse Kent Persson, likt en fisk fångad på torra land, sprattla förtvivlat inför intervjuarens frågor. Inte för att jag på något sätt fann något nöje i vänsterdominansen, tvärtom, men för att Moderaterna till slut fick betala priset för att under den senaste mandatperioden gång på gång ha spottat sina kärnväljare i ansiktet.
Det är såklart skrämmande att Miljöpartiet blev näst största parti, och ännu mer skrämmande att ett gäng bindgalna vänstersekterister som vill skicka män på omskolning fick över fem procent. Men detta är såklart också en följd av den polarisering som råder, den polarisering som fått den svenska vänstern att tro att 30-tal råder ännu en gång.
Det är också ett tecken på den svenska journalistikens totala haveri: Att två partier – varav det ena är extremt och det andra en renodlad extremistiskt sekt – inte granskas över huvud taget, utan istället utses till godhetspostlar, lurar såklart många politiskt oinsatta och naiva. Det är skrämmande, såklart, men det borde också ge de etablerade partierna en fingervisning om att det börjar bli dags att avsluta det politiskt-mediala samförstånd som konsensuskulturen i grund och botten är.
Det är på många sätt tråkigt att Piratpartiet gjorde ett så dåligt valresultat som de gjorde, deras röst i integritetsfrågan hade behövts. När det kom till övriga frågor lät Piratpartiet emellertid närmast som Miljöpartiet, och hur gärna jag än ville att Piratpartiets röst skulle höras i integritetsfrågorna gjorde detta att jag inte kunde förmå mig att rösta på dem.
Vad som gör mig glad idag är de många intelligenta röster som har hörts. Dels för att så överraskande många uttryckt sin motvilja inför Schymans extremiströrelse, dels för att reaktionerna på SD:s resultat inte bara varit de förutsägbara litaniorna om "stöveltramp" och "fadd smak i munnen".
Hans Li Engnell, som engagerat sig för Piratpartiet, markerar tydligt mot den extremism som Feministiskt initiativ står för, men undviker att ge SD samma stämpel, trots att han så lätt skulle kunnat inkassera billiga bonuspoäng på att göra detta. I kommentarerna gör han därtill en tydlig markering mot dem som kallar SD för "nazister". Hatten av!
Alice Teodorescu, som nog har väldigt lite övers till SD, skriver att M får skylla sig själva, och att SD för många tidigare moderata kärnväljare är ett fullständigt logiskt val när Moderaterna blivit ett så urvattnat parti som det har blivit. Att det faktiskt fortfarande finns debattörer i detta land kapabla till den sortens komplexa tänkande gör mig glad.
Valet igår var en freak show. Men det var en freak show som på många sätt var en naturlig följd av en smal åsiktskorridor, av en intolerant konsensuskultur, av en uppiskad polarisering och av det faktum att landets två största partier inte längre står för någonting. Som man sår får man skörda.
Lästips: Tino Sanandaji, Trollan
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
DN9,
DN10,
DN11,
DN12,
DN13,
DN14,
DN15,
DN16,
DN17,
DN18,
SR,
Sk1,
Sk2,
Sk3,
Sk4,
Sk5,
Sk6,
NSk1,
Sk1,
NSk1,
NSk2,
LT1,
LT2,
LT3,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6
