Bland nationalekonomer råder det emellertid konsensus kring att fri invandring är oförenligt med en välfärdsstat (se till exempel Assar Lindbeck, Tino Sanandaji och Magnus Henrekson), vilket innebär att den fria invandringen kommer med ett pris. Ett pris som en bred majoritet av svenskarna gissningsvis inte är beredda att betala.
Många liberaler – se till exempel vad Timbros VD Markus Uvell har att säga om saken – erkänner detta, och vill lösa integrationsproblemen med flexiblare arbetsmarknad med mera. Jag har inga problem med denna inställning eftersom den är intellektuellt hederlig och den fungerar. Men därefter börjar den intellektuellt hederliga ytan snart krackelera.
Förutom liberalerna är Sverigedemokraterna – tycka vad man vill om dem, och så vidare – de enda som tar nationalekonomernas ord på allvar. Deras lösningar är diametralt olika – där liberalernas lösning är att minska välfärden är Sverigedemokraternas att minska invandringen – men gemensamt för dessa två lösningar är att de tar konsekvenserna av vad nationalekonomerna säger.
Detta borde ge upphov till en intressant och livlig debatt, i synnerhet med tanke på att övriga partier väljer att låtsas som att man både kan äta kakan och ha den kvar, men så har inte blivit fallet. Istället väljer Timbro att sälla sig till Sverigedemokraternas belackare, trots att de själva har medgett att övriga partier helt saknar lösningar.
De liberaler som är för fri invandring är medvetna om priset för denna linje, men när det kommer till kritan så talar de ofta tyst om saken. Samtidigt som de avfärdar SD:s linje, stödjer de den politiska linje som gjort Sverige till såväl EU:s största asylland som det land i OECD som har det största sysselsättningsgapet mellan infödda och invandrare. Detta trots att de själva medger att denna politik som helhet är ohållbar och att den därmed också legitimerar SD:s linje.
Det är svårt att tolka detta på något annat sätt än att liberaler som Uvell arbetar för att ställa svenskarna inför fullbordat faktum, att de stödjer en politik som de själva finner ohållbar ända tills vi kommit dithän att vi inte längre har något annat val än att avveckla det svenska välfärdssamhället som vi känner det. Detta är i så fall inte bara djupt ohederligt, det är också ovärdigt den liberala filosofin.
Relaterat: Ilan Sadé: Timbro – ta ert intellektuella ansvar
För övrigt rekommenderar jag alla att lyssna på Nathan Shachar i Danmarks Röst (24:23 och framåt).
DN1, SvD1, SvD2, SvD3, Bar1, Bar2, SMP1, SMP2, NSk1, NSk2, NSk3, Dag1, Dag2, Av1
