Efter fyra år med Sverigedemokraterna i Riksdagen tycks polletten slutligen ha trillat ned. Efter söndagens val tycks insikten att strategin att demonisera, förolämpa och idiotförklara Sverigedemokraternas väljare – och därtill i ordalag som dryper av klass- och landsbygdsförakt – inte fungerar.
Den som tittade på gårdagens Agenda- och Aktuelltsändningar i SVT kunde höra Katrin Kielos, Carin Jämtin och Helle Klein upprepa variationer på samma tema. SD-väljarna var nu inte längre lågpannade bonnläppar, de var offer för ett Sverige som håller på att gå sönder, ett Sverige där välfärden har demonterats och ett Sverige som på grund av en mindre sänkning av världens högsta skatter har blivit kallt och hårt. Sverigedemokraternas väljare var, kort sagt, offer för Alliansregeringens ekonomiska politik.
Idag sällar sig även Åsa Linderborg till denna nya förklaringsmodells snabbomvända konvertiter. Linderborgs text har till och med några bra poänger – som när hon kritiserar näringslivets företrädare för att spela ut rasistkortet då kritik riktas mot förslag som inte ligger i linje med den svenska modellen – men likväl stinker den nya linje som hon i sin text förfäktar.
För det första går tesen fortfarande, även om invektiven har lags åt sidan, ut på att Sverigedemokraternas väljare är losers på landet. Intressant nog lät det likadant 2010, men om man jämför hur invånarna i Stockholms stad röstade i söndags med hur svenska folket röstade 2010 finner man att en stockholmare 2014 är mer benägen att lägga sin röst på SD än vad en svensk var 2010. För högskoleutbildade svenskar gäller i princip samma sak, för som Peter Santesson skriver i sin insiktsfulla valanalys:
"I söndags röstade fler på Sverigedemokraterna än på Centerpartiet och Folkpartiet tillsammans. Sverigedemokrater är nästan dubbelt så vanliga som miljöpartister. Även om hela valmanskåren hade universitetsexamina ser det ut som om Sverigedemokraterna skulle matchat valresultatet från 2010."
För det andra visar den nya strategin att man efter fyra år fortfarande vägrar att se det uppenbara. I ett läge där ett litet land som Sverige inte bara är EU:s största asylland utan även utmärker sig genom att hålla sig med i-ländernas sämsta integrationspolitik, söker man problemens orsaker i allt annat än detta. Huruvida det beror på dumhet eller ideologiska skygglappar låter jag vara osagt, men många av Sverigedemokraternas väljare har varit fullt kapabla att dra den enkla slutsatsen att detta inte är hållbart.
För det tredje är den nya strategin en uppvisning i cynism av sällan skådat slag. Dess företrädare säger sig brinna för integration och för att bekämpa rasismen, men istället för att se den svenska invandringspolitiken för vad den är eller ta till sig av vad forskningen har att säga om integrationsproblemens orsaker, väljer man att tolka valresultatet på ett sätt som legitimerar den egna smutskastningen av högerpartiernas ekonomiska politik.
Detta visar också att när det kommer till kritan så är man villig att fullständigt bortse från de medel som står till buds för att hjälpa fler invandrare in i den svenska samhällsgemenskapen. Kan utanförskapet och reaktionerna på detsamma användas som slagträn i kampen för att främja den egna nyvänsterdiskursen, så låter man också med glädje utanförskapet fortgå.
Lästips: Marika Formgren, Tino Sanandaji, Eli Göndör, Per Gudmundson
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, DN15, DN16, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, SvD16, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, Sk7, Sk8, Sk9, Sk10, Sk11, Sk12, Sk13, Sk14, Sk15, Sk16, Sk17, Sk18, Sk19, Sk20, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, NSk6, NSk7, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5 Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7, Dag8, SMP1, SMP2, SMP3, SMP4, SMP5, SMP6, SMP7, SMP8, SMP9, SMP10, Bar1, Bar2, Bar3, BT, Re1, Re2, Re3, Re4, Re5, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ex7, Ab1, Ab2, Ab3
