Det finns de som hävdar att kritiken av regeringen är småsint, överdriven och hämndlysten. Ibland ligger det något i vad de säger, för det är mänskligt att fela. Symbolvärdet i att en miljöminister använder sig av en giftig och förbjuden färg för att måla sin båt är såklart stort, men även en blivande miljöminister kan såklart begå misstag. Därtill går det inte att förneka att det faktiskt finns en utbredd hämndlystnad och skadeglädje inom den svenska borgerligheten idag.
Situationen är dock betydligt mer komplex än så. Bakom nämnda hämndlystnad och skadeglädje återfinns en uppdämd irritation och frustration över hur en rödgrön opposition under åtta år svartmålade politiken, som talade om att "någonting håller på gå sönder", om en välfärd som hade "demonterats" och om ett Sverige som hade blivit "hårt och kallt". Lägg till detta hur Åsa Romson med sin verbala spya mot alla Sveriges vita män i somras gjorde många fly förbannade, och hämndlystnaden och skadeglädjen blir inte bara naturlig, utan oundviklig.
Till detta kommer att turerna kring Romsons båt handlar om betydligt mer än att ett misstag begicks i samband med att man köpte bottenfärg. När Expressen konfronterade henne med uppgifterna reagerade hon både arrogant och skenheligt. Hon sade sig ha ett "gott samvete" och viftade bort kritiken mot familjens dieseluppvärmda och giftfärgsmålade båt med att familjen hade valt att inte ha någon bil.
Det hela blir än värre av det faktum att den diesel som användes var skattesubventionerad grönfärgad sådan. Denna får varken användas till att värma upp eller framföra båten, vilket betyder att man också har gjort sig skyldiga till skattebrott. När Romson och hennes sambo målade båten gjorde de förvisso detta fullt medvetna om att färgen var miljöfarlig, men det är fullt möjligt att de inte visste att den var olaglig. Grön diesel är emellertid ingenting man råkar köpa av misstag, grön diesel är någonting man köper för att spara pengar, för att gynna sin egen plånbok och för att slippa betala miljöskatter.
Med detta signalerade Romson att hon, en hög riksdagslön till trots, ville betala så lite som möjligt för sina koldioxidutsläpp. Med detta signalerade Romson också att hon föredrog att en så liten del som möjligt av den höga riksdagslönen omfördelades till andra och mer behövande människor. Romson valde, kort sagt, att prioritera sin egen plånbok framför såväl miljön som solidariteten med sina medmänniskor. För någon som satt sig själv på så höga hästar som Romson är detta en uppvisning i dubbelmoral av sällan skådat slag.
Romson är inte på något sätt ensam. Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) har till exempel investerat i vapenindustrin. Romsons statssekreterare Yvonne Ruwaida ringde å sin sida under sin tid som oppositionsborgarråd i Stockholm privatsamtal för tiotusentals kronor på skattebetalarnas bekostnad. Några år tidigare, då Ruwaida var riksdagsledamot, framkom det att hon hade handlat för 275 000 kronor med riksdagens betalkort, utan att redovisa ett enda öre. Av dessa över en kvarts miljon kronor hade Ruwaida lagt 70 000 kronor enbart på att åka taxi på skattebetalarnas bekostnad.
Den i särklass största skandalen som idag omgärdar Sveriges regering och Miljöpartiet handlar dock inte om om miljöbrott eller girighet, den handlar om islamism. Efter Nalin Pekguls debattartikel i Dagens Industri tycks media sent omsider ha börjat uppmärksamma att det sitter en islamist i Sveriges regering. Detta är en märkligt senfärdig reaktion, givet att vi var många som kritiserade Kaplan såväl före han blev minister som i samband med att Stefan Löfven presenterade sin regering, men det är åtminstone ett steg i rätt riktning.
Mehmet Kaplans digra lista över för en minister extremt olämpliga meriter och hans fortsatta samarbete med Sveriges Unga Muslimer, den islamistiska organisation han en gång var ordförande för, överskuggar med god marginal såväl Romsons som Ruwaidas synder. Att Mehmet Kaplan tilläts bli svensk minister är en praktskandal. Att Stefan Löfven tillät detta att ske kastar inte bara en lång skugga över den regering han leder, det gör honom till direkt olämplig som statsminister.
DN1,
DN2,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Dag1
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ab1,
SR1
