Jag har aldrig respekterat Jonas Sjöstedt mer än när han i SVT:s partiledarutfrågning redogjorde för Vänsterpartiets drogpolitik. Det var emellertid inte särskilt många som delade denna respekt, tvärtom blev Sjöstedt hårt kritiserad för att han vågade utmana den konsensuskultur som råder kring Nils Bejerots moralistiska och fördomsfulla narkotikapolitik. När Jonas Sjöstedt tog ställning för att den som testar att röka på inte skall jagas av polisen, för att den som är fast i ett missbruk skall få hjälp för detta istället för att bli straffad, ansågs detta högst kontroversiellt.
Sanningen är dock att den svenska narkotikapolitiken dödar. Den leder förvisso till att andelen svenskar som testat cannabis ligger relativt lågt i en internationell jämförelse, men priset för detta är högt. En betydligt större andel av de svenska narkomanerna dör till följd av sitt missbruk, än vad som är fallet i de flesta andra länder.
Det är i ljuset av detta nyheten om att en miljöpartistisk tjänsteman i regeringskansliet är dömd för smuggling av narkotikaklassade svampar skall ses. Han är inte ensam, i Miljöpartiets ledning har flera personer – bland dem Åsa Romson och Gustav Fridolin – använt narkotika. Jag kunde inte bry mig mindre om detta, men vad jag däremot stör mig på är deras ursäkter. Dessa ursäkter låter nämligen ungefär så här: "jag hade en gång en väldigt positiv upplevelse av droger, och idag ångrar jag mig djupt". Det finns ingen som helst trovärdighet i en sådan ursäkt.
Det är uppenbart att många miljöpartister har experimenterat med droger. De ångrar naturligtvis detta lika lite som du och jag ångrar de gånger vi har haft riktigt roligt eller upplevt någonting väldigt positivt. Att i det läget inte – som Jonas Sjöstedt – våga utmana den usla svenska narkotikapolitiken och säga ifrån mot något man uppenbarligen tycker är fel, utan istället ljuga om att man ångrar sig, är genuint fegt. Det gör det emellertid pinsamt uppenbart att Miljöpartiet är betydligt mer intresserat av makt än av principer.
I övrigt kan vi notera att Sverige idag har fått nollränta. Eftersom regeringen inte lär våga ta konsekvenserna av detta – det vill säga avskaffa ränteavdragen och reformera den av politisk klåfingrighet strypta svenska bostadsmarknaden – lär detta blåsa upp den redan oroväckande uppblåsta svenska bostadsbubblan till alla bostadsbubblors moder. Den dag den bubblan spricker kommer det inte vara roligt att vara svensk.
Värt att notera är också att DN idag upplåtit stort utrymme till en så kallad kulturartikel av Kajsa Ekis Ekman, i vilken Ekis Ekman förfäktar en konspirationsteori om att fascismen alltid har "stått i tät förbindelse med kapitalet". Detta är en ganska magstark anklagelse från någon som, likt Ekis Ekman, vid upprepade tillfällen har samarbetat med ett stalinistiskt parti som hyllar Nordkorea.
I fallet med stalinism och juche visar sig emellertid såväl såväl åsiktskorridoren som värdegrundsdemokratin plötsligt vara väldigt flexibla; folkmordsideologier med tiotals miljoner dödsoffer på sina samveten kan mycket väl rymmas under deras tak, bara det handlar om rätt folkmordsideologier. När en företrädare för dessa ideologier poserar på bild med medlemmar i ett riksdagspartis ungdomsförbund, anses detta således också anmärkningsvärt.
Inte, märk väl, för att företrädarna för riksdagspartiet skulle legitimera folkmordsideologin, utan för att företrädaren för folkmordsideologin riskerar att legitimera riksdagspartiet.
Lästips: Motpol, Susanna's Crowbar, Anybody's Place
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
DN9,
DN10,
DN11,
DN12,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
SvD9,
Sk1,
NSk1,
LT1,
Re1,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ex6,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
Ab6,
Ab7,
SR1
