2014-10-21

Ubåtsjakt, feminism och sublimering av fördomar

Ubåtsjakten fortsätter, och jag har ännu inte kommit mig för att kommentera saken. Försvarsbloggarna och mina bloggrannar i den antipostmoderna rörelsen har redan sagt det mesta som borde sägas, men det finns några saker jag vill tillägga.

En viss Sven Hirdman kommenterade igår försvarets operation i Aktuellt, och var då väldigt kritisk till Nato. Vad som emellertid inte påpekades i Aktuellt var att Hirdman sitter i styrelsen för den ryska statens institut för internationella relationer. Hirdmans medverkan i Aktuellt och formerna för detta var således en propagandaseger av rang för Putin, och således ett ytterst pinsamt klavertramp från Sveriges Televisions sida.

En annan som agerat nyttig idiot åt Putin idag är Johan Croneman, som skrivit en text vars tema föga förvånande är "rysskräck". Cronemans anklagelser om "rysskräck" bör dock ses i ljuset av att Croneman så sent för några månader sedan först förringade Putins ansvar för 298 flygpassagerares död, därefter använde denna händelse för att försöka smutskasta Carl Bildt och slutligen anklagade Bildt för att vara cynisk.

För dagens mest anmärkningsvärda – för att uttrycka det snällt – utspel står emellertid Feministiskt initiativ. I en debattartikel i Expressen hinner Gudrun Schyman och Veronica Svärd – den senare som representant för partiets "försvarspolitiska skuggutskott"(!) – såväl med att spy galla över män i största allmänhet som att framställa Nato som något minst lika dåligt som Putin.

Mest iögonfallande är emellertid att hur de i sin artikel skriver att "om en kvinna förargar en aggressiv man, är det kvinnans fel om hon blir slagen". Ja, de skriver förvisso inte exakt så, men det är precis detta sorts tänkande som genomsyrar deras förslag om hur Sverige bör förhålla sig till den aggressiva ryska utrikespolitiken.

Feministiskt initiativs artikel fick mig dock att tänka på en Facebookkommentar som jag läste en gång. Denna var skriven av en ung kvinna av det slag som talar lyriskt om såväl Gudrun Schyman som SCUM-manifestet. Den här gången handlade det emellertid att hon hade gått förbi vad hon kallade för ett "grabbgäng". Hon skrev om hur förvånad hon blivit över att samma gäng inte hade betett sig illa, vilken hon hade utgått från att de skulle göra.

Jag tänkte inte så mycket mer på saken just då, men senare slog det mig helt plötsligt att, givet övriga omständigheter, det med största sannolikhet var ett gäng killar med Mellanösternbakgrund som åsyftades i hennes text. Därmed fick texten också en helt annan innebörd. Hon hade, kort sagt, gått förbi ett invandrargäng och förväntat sig att de skulle bete sig illa. Det finns, som bekant, ett ord som ofta används för att beskriva dylika förutfattade meningar.

Det finns anledning att utveckla det här resonemanget. De män som begår sexualbrott, våldsbrott, inbrott, rån med mera är sällan genomsnittliga. De är väldigt ofta socialt utslagna, missbrukare, invandrare, har diagnoser som ADHD eller lider av psykisk ohälsa. Väldigt ofta, om än inte alltid, är det precis dessa grupper och deras brott och dåliga beteenden som tas upp, när den postmoderna och radikala feminismens förespråkare berättar om alla det manliga släktets fel och brister.

Vad innebär då detta? Jag vill hävda att det innebär att den misandri som frodas inom till exempel Feministiskt initiativ inte sällan i själva verket handlar om en sorts sublimering av xenofobi, klassförakt och – för att använda ett av postmodernisternas egna nyspråksord – funkofobi. Eftersom detta är fördomar och fobier som nämnda feminister påstår sig vilja bekämpa, skulle de emellertid naturligtvis aldrig erkänna att så är fallet. Inte inför andra, och definitivt inte inför sig själva.

Därför blir föremålet för deras ilska, frustration och hat istället män. Inte sällan vita, skötsamma män ur medelklassen, eftersom det främst är dessa som engagerar sig i det offentliga samtalet. Därmed blir också sublimeringen total, eftersom det är just dessa män som minst påminner om de män som har väckt de negativa känslorna från början.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, Sk7, Sk8, Sk9, Sk10, Sk11, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, NSk6, NSk7, NSk8, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, BT1, BT2 SMP1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Ex1, Ex2, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, SR1, SR2

3 kommentarer:

  1. Om vi börjar med dina åsikter om feministerna så anser jag att feminister ofta är kvinnor som av någon anledning inte klarar av vardagen. Därför beskylle de män för att vara hemska. Ofta beror denna hemskhet på förtal som skapats av andra feminister och av att det i väninnekretsen inte är accepterat att tala och tro väl om män. Därför gillar de SCUM och GS. Jag tycker synd om dessa kvinnor för om de haft andra väninnor så hade de flesta haft en sund syn på andra människor. Jag ser det mera fel att misstro män i allmänhet jämfört med att misstro icke-svenskar bara på grund av att de inte är infödda svenskar.

    När det sedan gäller ubåtsjakten, som det spekuleras så mycket om, måste vi inse att ingen ansvarig talar om ubåtsjakt. Ubåtsjakten har uppfunnits av media! Försvaret sysslar med informationsinhämtning som kan leda till ubåtsjakt.

    SvaraRadera
  2. Sven Hirdman är f.d. svensk ambassadör i Moskva och tada! bror till Yvonne Hirdman, könsmaktsordningens mamma.

    SvaraRadera
  3. Ah, där ser man. Är normalt inget fan av guilt by association, men ibland undrar man ju... ;)

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.