Så här på Löfvens muppministärs femte dag vid makten, börjar den där grisen i säcken som väljarna – eller för att vara exakt, en minoritet av väljarna – köpte på valdagen så sakteliga krypa fram i ljuset.
Med en miljöminister som ser miljöhänsyn som något som mest gäller andra, och med en utrikesminister som talar sig varm för höga skatter så länge hon slipper betala dem själv, så ansluter sig regeringen Löfven till en gammal fin socialdemokratisk tradition av pampvälde och dubbelmoral.
Till detta fogar man lite populistisk revolutionsromantik i klassisk 68-anda (för säkerhets skull kryddat med såväl islamism som antisemitism), smyghöjda skatter samt en straffbeskattning av de pensionärer som har fräckheten att jobba istället för att bara leva på det offentligas bekostnad. Klassisk visionslös, populistisk och ekonomiskt direkt skadlig socialdemokratisk politik, således.
Denna politik hoppas regeringen få riksdagens välsignelse för, men eftersom regeringen endast har 39,5 % av ledamöterna i samma riksdag bakom sig väljer man att dingla med ett köttben på vilket det står skrivet "vinstförbud" framför Jonas Sjöstedts tindrande ögon. På detta sätt riskerar man inte bara att skapa marknadsoro med minskade nyanställningar som följd, man försvagar dessutom kraftigt de eventuella krafter inom Folkpartiet och Centerpartiet som önskar inleda ett samarbete med den rödgröna regeringen.
Dessvärre för Löfven är han emellertid i praktiken helt utlämnad till dessa bägge partiers välvilja, om han vill få en majoritet av riksdagens ledamöter bakom sig. De vänsterpartistiska röster han precis har köpt – för när det kom till kritan var dessa uppenbarligen till salu – räcker nämligen inte för att erhålla en riksdagsmajoritet.
I samma ögonblick som Löfven gjorde upp med Vänsterpartiet förvandlades hans påstått utsträckta hand till ett uppsträckt långfinger, vilket han gav den riksdagsmajoritet han är helt utlämnad till.
För övrigt noterar jag att Håkan Juholt säger sig nyligen ha upplevet sin värsta dag på 20 år, vilket för ett ögonblick fick mig att undra när det egentligen var han avgick som partiledare. Att Juholt vill ha sin beskärda del av uppmärksamhetskakan är dock förståeligt, med tanke på att vi nu har fått en hel regering bestående av politiska Juholtkloner.
Läs också:
Dick Erixon,
Anybody's Place,
Den hälsosamme ekonomisten,
Göran Fröjdh
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
Sk1,
Sk2,
Sk3,
SMP1,
SMP2,
SMP3,
BT1,
BT2
