Under dagen har Dagens Nyheters läsare kunnat läsa om en händelse som inträffade i Västerviks kommunfullmäktige. Vad som började som en notis har nu blivit ett större reportage, komplett med rörliga bilder. Tidigare i eftermiddags var det inträffade till och med huvudnyhet.
"Flera i församlingen chockades", kan man läsa i reportaget. En folkpartist i kommunfullmäktige säger sig "aldrig förr upplevt ett så plumpt och grovt övergrepp". Vad var det då som föranledde detta?
Under en debatt i fullmäktige hade en vänsterpartist sagt att "det går fyra tjäderhonor på en tupp". Sverigedemokraten Per-Olof Henningson kommenterade då att tuppen i fråga måste ha varit muslim. Ett "rasistiskt skämt", enligt Dagens Nyheter. En "rasistisk liknelse", enligt Svenska Dagbladet
Genom sin kommentar, och sitt sätt att framföra den, förkroppsligade Henningson nidbilden av en sverigedemokratisk kommunpolitiker. Valet av forum visar därtill på en synnerligen dålig fingertoppskänsla. Kort sagt, Henningson framstår inte direkt som någon tillgång för partiet. Men att två ledande tidningar så lättvindigt – och utan att egentligen motivera detta – kallar det inträffade för rasism, borde få ganska många varningsklockor att ringa.
Det är inte exakt någon statshemlighet att Sverigedemokraternas företrädare ofta inte tillhör de skarpaste knivarna i lådan. Jag har ibland försvarat deras klavertramp när jag inte borde ha gjort det, vilket idag får mig att skämmas över en del gamla inlägg. Men den journalistik som DN och SvD här visar prov på är direkt oseriös.
Vad Henningsons dåliga buskisskämt beträffar, så är nämligen ett dåligt buskisskämt precis vad det var. Eftersom polygami är tillåtet enligt islam (åtminstone för män), finns det ingenting i hans kommentar som sprider eller cementerar en felaktig bild av islam. Hans kommentar var på många sätt olämplig, men att kalla den för "rasistisk" visar bara hur vårdslöst detta ord idag används.
Vad mer är, hade Henningson istället sagt något om katolska präster och korgossar hade det inträffade varken genererat några anklagelser om rasism eller blivit till en stor nyhet i tidningar som annars är fullständigt ointresserade av vad som händer i Västervik. Detta trots att pedofili inte är sanktionerat av Vatikanen, vilket därmed gör ett uttalande av den typen betydligt mer plumpt och orättvist än Henningsons taffliga försök till att dra en fräckis.
Att man trots detta utan vidare kallar det inträffade för "rasistiskt" säger betydligt mer om de dubbla måttstockar som genomsyrar debattklimatet, än vad det gör om Henningson. Det är okej att skämta om vissa religioner, men inte om andra. I vissa fall är raljanta kommentarer om religioner raljanta kommentarer om en världsåskådning, i andra fall är de att betrakta som nedsättande kommentarer om andras hudfärg.
Åsiktskorridoren är egentligen inte smal, den är snarare asymmetrisk. Den som öppet idoliserar en politiker som Mao Zedong, det vill säga en despot med tiotals miljoner människoliv på sitt samvete, får utan vidare plats innanför dess väggar. Den som däremot skämtar om en etablerad muslimsk sedvänja, genererar krigsrubriker.
Sist men inte minst vill jag kommentera uppgiften om att "[f]lera i församlingen chockades". Vi är idag så vana vid att läsa dylika kommentarer att vi sällan ser dem för vad de är. Funderar man närmare över saken framstår påståendet emellertid bara som löjeväckande.
Det är fullt möjligt att flera av de närvarande skruvade besvärat på sig, hoppade till, himlade med ögonen eller kände vad som på finlandssvenska kallas för medskam. Jag har emellertid svårt att tro att någon som gjort sig omaket att fundera lite på saken, för ett ögonblick tror på att de verkligen skulle ha blivit chockade.
Påståendet att flera av de närvarande var sådana nervklena nypuritaner att de faktiskt "chockades" av Henningsons ord framstår som direkt surrealistiskt. Precis som med påståendet om att det inträffade skulle ha någonting med rasism att göra, är det emellertid ett slående exempel på ett språkbruk som gång på gång upprepas under närmast rituella former.
Detta får naturligtvis konsekvenser. Efter några upprepningar blir effekten att läsaren blir avtrubbad. Efter ännu fler upprepningar slutar läsaren att höja på ögonbrynen. Efter tillräckligt många upprepningar börjar läsaren ta det upprepade för sanning.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
Sk1,
Sk2,
Sk3,
NSk1,
NSk2,
NSk3,
LT1,
LT2,
Dag1,
Dag2,
Dag3,
Dag4,
Dag5,
SMP1,
SMP2,
SMP3,
Av1,
SvD1,
SvD2,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
SR1
