Som av en händelse kan man idag – alltså samma dag som DN ännu en gång väljer att se världen i svart, vitt och ingenting däremellan – emellertid läsa en riktig pärla på Svenska Dagbladets ledarblogg. I en text som i sin tur är väldigt läsvärd, och som får åtminstone mig att undra om Sverige egentligen förtjänar en så duktig opinionsbildare, tipsar Sanna Rayman om en helt lysande krönika av Brendan O'Neill i The Spectator.
"Have you met the Stepford students?" inleder O'Neill, och gör därmed redan i textens första mening klart att han finner beteendet robotlikt. "They’re everywhere", fortsätter han. "On campuses across the land. Sitting stony-eyed in lecture halls or surreptitiously policing beer-fuelled banter in the uni bar. They look like students, dress like students, smell like students. But their student brains have been replaced by brains bereft of critical faculties and programmed to conform."
Medelst konkreta exempel klär O'Neill därefter brutalt av den postmoderna nyvänstern och den identitetspolitik man inom denna upphöjt till dogm. Bakom talet om "normkritik" återfinns blott oflexibla normer. Bakom talet om "tolerans" återfinns enbart intolerans och en vilja att tysta andra. Bakom de vackra orden om "respekt" finns endast förakt och en total avsaknad av förståelse för alla som inte delar de egna åsikterna.
Det kanske mest intressanta i texten är när O'Neill återger en diskussion med några av hans Stepfordstudenter som han själv deltog i. I en kuslig parallell med vår egen debatt om "samtyckeskrav" – det vill säga sänkta beviskrav i samband med våldtäkter – börjar en av studenterna tala om "pre-rapists". O'Neill frågar dem då om de är bekanta med Philip K. Dicks dystopiska berättelse om en polismyndighet som bekämpar "pre-crime", det vill säga brott som ännu inte har begåtts. Det visar sig att ingen av dem är det.
O'Neill berättar därefter om sin egen studenttid, och om all den tid han då ägnade åt att argumentera mot idéer om att förbjuda och censurera allt från filmer till musik, eftersom dessa påstods fördärva ungdomen. Men på den tiden, berättar O'Neill för sina Stepfordstudenter, var det inte unga personer som stod för dessa idéer. På den tiden var de äldre konservativa moraltanter, påpekar han för dem.
"A moment’s silence. Then one of the Stepfords piped up. ‘Maybe those people were right,’ he said. My mind filled with a vision of Mary Whitehouse cackling to herself in some corner of the cosmos."
DN1, DN2, DN3, Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, LT1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, SMP1, SMP2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ex1, Ex2, Ex3, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6
