Sekularismen förknippas ofta med ateism och samhällen i vilka religionen för en tynande tillvaro. Detta är i grund och botten en felaktig föreställning, de krafter som genom historien kämpat för sekularismens idéer har snarare gjort detta som ett led i kampen för människors rätt till att få utöva sin religion i fred.
Religionsfriheten anses ofta jämte tryckfriheten och yttrandefriheten höra till de viktigaste demokratiska rättigheterna. Sekularismens principer tas idag närmast för givna, och den som ifrågasätter dem får med rätta räkna med att bli kraftigt ifrågasatt.
Höjer man blicken en smula finner man emellertid att sekularismens ställning i dagens Sverige inte är så självklar som det vid en första anblick kan tyckas. Det finns såklart uppenbara skillnader mellan ideologi och religion, men för det första är båda privata angelägenheter av tämligen exakt samma anledningar och för det andra är skiljelinjen mellan vad som är religion och vad som är ideologi påtagligt ofta allt annat än glasklar.
När det kommer till ideologi är emellertid sekularismens principer idag inte längre självklara. I vad Marika Formgren har kallat för "värdegrundsdemokratin" ser vi en ideologisk statskyrka växa fram. I denna statskyrka är det inte frivilligt att vara medlem, ej heller är det tillåtet att gå ur för att ansluta sig till en annan ideologisk kyrka. Som jämförelse avskaffades statskyrkan i Sverige så sent som år 2000. Detta var kulmen på en utveckling som hade påbörjats 1858, då det blev tillåtet för andra religiösa samfund än statskyrkan att bedriva religiös verksamhet.
Med andra ord innebär värdegrundsdemokratins framväxt att den ideologiska sekularismen är på väg att pressas tillbaka till en position som den religiösa sekularismen sedan länge har lämnat bakom sig. Ej heller kan det hela avfärdas som en lek med ord. Åsikter som att antifeminism bör förbjudas och att sverigedemokrater borde förbjudas att arbeta inom skolan hörs allt oftare. Ledande opinionsbildare må ställa sig bakom sekularismens principer, men skrapar man lite på ytan finner man inte sällan att detta är en läpparnas bekännelse.
Värdegrundstänkandet tillåts idag att breda ut sig inom större och större delar av samhället. Regeringskansliet har till exempel låtit ta fram ett dokument med namnet "Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda". Vidare finns det en värdegrund för skolan, en för polisen och så vidare.
Inte sällan blir dessa värdegrundsdokument till rena uppvisningar i nyspråk. Vad som är viktigt att ha klart för sig är att fenomenet värdegrund per definition är en inskränkning av yttrandefriheten. Att man trots detta ofta kan läsa i värdegrundsdokument att syftet med värdegrunden är att främja demokrati, objektivitet och fri åsiktsbildning ger orden en direkt orwelliansk laddning.
Till sist vill jag rekommendera alla att läsa Jens Christian Brandts text "Festen vi missade" från 2004. Den handlar om Berlinmurens fall, och om vad den tredje ståndpunktens värdegrund hade hunnit få för inverkan på svenskarnas demokratiska ryggmärgsreflexer 1989.
DN1,
SvD1
SvD2,
SvD3,
Ex1,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Dag1,
Dag2,
Dag3
