Efter Kristdemokraternas utspel igår rapporterade bland annat Dagens Industi att det även inom Folkpartiet pågick "ett arbete för att förändra integrationspolitiken". Som av en händelse fick vi redan i dag en inblick i detta arbete, efter att Svenska Dagbladet låtit publicera debattartikeln "Tio punkter för en bättre integration" – gissningsvis skriven i stor hast – av Erik Ullenhag och Roger Haddad.
Att elevrådsordförande Ullenhag står som medförfattare är emellertid precis lika illavarslande som det låter. Vi behöver "se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar för att ge människor skydd" skriver artikelförfattarna redan i andra stycket, och sätter därmed också tonen för resten av artikeln. Detta påstående har upprepats många gånger av svenska politiker. Dessvärre betyder det ingenting av den enkla anledningen att det inte kommer att leda till någonting. Informationsvärdet är noll.
Övriga länders politiker ser ingen anledning att ta efter sina svenska kollegors extrema hållning, deras väljare önskar inte en sådan utveckling och de svenska politikernas mandat slutar vid riksgränsen. Att Ullenhag och Haddad likväl skriver detta bör ses som en pliktskyldig ritual. De tror sig förmodligen signalera handlingskraft, men vad de signalerar är vanmakt, oförmåga och att det enda de har att komma med är floskler.
Så där håller det på. Flera av de tio punkterna handlar över huvud taget inte om integration. En av punkterna handlar till exempel om "kunskapshöjande insatser" i skolan, det vill säga någonting som kommer farligt nära renodlad indoktrinering av barn. Tre av punkterna handlar om hur Sverige skall hantera den akuta bristen på bostäder, en brist som uppstått i spåren av att Sverige både har en sönderreglerad bostadsmarknad och ger fler positiva asylbesked än något annat EU-land.
De svar som Folkpartiet har att ge är inte marknadshyror och uppluckrade byggregler, utan statlig intervention i massiv skala och att urholka det kommunala självstyret ännu mer. Vad värre är, av de sex förslag som faktiskt handlar om integration är samtliga gammal skåpmat. Vi har hört dem förut, de är vagt formulerade och de skulle med allra största sannolikhet inte ge någon större effekt. Med andra ord, Folkpartiets försök att komma till rätta med OECD-ländernas sämsta integrationsförmåga är ett dåligt skämt.
Just därför är det emellertid viktigt att Kristdemokraterna faktiskt får stöd – såväl i ord som i opinionen – efter sitt utspel igår. Visar sig Göran Hägglunds satsning gå hem kommer detta sätta press på såväl Jan Björklund som Anna Kinberg Batra. Det är inte särskilt länge sedan Folkpartiet tack vare Mauricio Rojas gjorde ett succéval, och inom Moderaterna råder närmast upprorsstämning.
Det vore naivt att vara överdrivet optimistiskt, men mycket talar trots allt för att anden är på väg att ta sig ut ur flaskan. Den svenska invandringsdebatten är blockerad, men det är bakom en fördämning av floskler, förnekelse och missvisande statistik man försöker hålla tillbaka den krassa verkligheten. De första större sprickorna i detta fuskbygge till fördämning kan redan skönjas, och när verkligheten väl börjar sippra ut genom dessa kommer de snabbt följas av fler.
Om Moderaterna finner sig tvingade att följa i Kristdemokraternas fotspår – vilket de kommer att göra om de börjar blöda väljare till både Jimmie Åkesson och Göran Hägglund – kommer snart Socialdemokraterna tvingas följa efter. Miljöpartiet och Vänsterpartiet lär skrika som stuckna grisar, men förtrollningen är i detta läge bruten och de kommer inte längre förmå att hålla övriga partier som gisslan. Utopismens tidevarv kommer gå mot sitt slut.
Läs också: Den hälsosamme ekonomisten, Richard Swartz,
Motpol
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
Sk1,
Sk2,
NSk1,
NSk2,
NSk3,
LT1,
LT2,
LT3,
SMP1,
SMP2,
BT1,
Re1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
SvD9,
SvD10,
SvD11,
SvD12,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Dag1,
Dag2,
Dag3,
Dag4,
Dag5,
Dag6,
Dag7,
Dag8
