2014-12-20

SD, Orrenius och svansarna

Det sägs ofta att Sverigedemokraterna har en "svans" av rasistiska anhängare. Det ligger rätt mycket i detta, jag har själv ofta sett denna svans hata, hota och använda fula ord. Ibland har den sökt sig till mig på grund av vad jag själv har skrivit om invandringspolitiken, ibland har jag blivit föremål för dess vrede när jag inte bekräftat dess världsbild.

Docent Kjell Magnussons mycket läsvärda debattartikel om reaktionerna på Niklas Orrenius intervju med Björn Söder sätter emellertid fingret på någonting som jag reflekterat en hel del över under veckan som gått. Som jag tidigare skrivit om tyckte jag Orrenius artikel var bra. Den inbjuder emellertid till missförstånd, eftersom den inte gör någon ansats till att förklara skillnaden mellan medborgarskap och nationalitet.

Detta är i sig inte nödvändigtvis ohederligt, men det vore – givet hur den svenska samhällsdebatten ser ut – på sin plats med en sådan förklaring. Vad mer är, artikelns ingress (som mycket väl kan vara skriven av någon annan än Orrenius) formulerades dessutom på ett sätt som närmast inbjöd till missförstånd. Resultatet lät som bekant inte vänta på sig.

Som jag skrev i måndags har Björn Söder enligt mig fel fel när han säger att "de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet". Hans resonemang kring etnicitet, nationalitet och medborgarskap är emellertid inget kontroversiellt, vilken antropolog (eller ordbok) som helst skulle ge Söder rätt. Som Magnusson påpekar visar reaktionerna på en utbredd okunskap om vad dessa begrepp egentligen står för.

Orrenius påstår inte att Björn Söder är en rasist i sin artikel, ej heller uppmanar han läsarna att missförstå vad han skriver. Han gör emellertid inte någon ansats till att utveckla begreppen för att undvika missförstånd heller. Däremot är han noga med att påpeka att alla citat är autentiska och att Björn Söder har godkänt texten före publicering.

Det ligger en implikation i detta, att Björn Söders ord (ord som ingen antropolog skulle finna särskilt anmärkningsvärda) är så politiskt laddade att de kommer att slå ned som en bomb. Efter att så också blev fallet, efter att drevet gick på sociala medier, i nyhetsrapporteringen och i riksdagen, gjorde Orrenius ingenting för att nyansera debatten. Orrenius hade nu fått en svans av tyckare som påstod allt det där som Orrenius själv inte påstod i sin artikel, och mot detta signalerade inte Orrenius något missnöje.

Kanske läser jag in för mycket i vad Orrenius gjorde och inte gjorde. Orrenius har själv medgett att hans personliga åsikter tidigare har färgat hans rapportering, och hur han sedermera kommit att ångra detta. Det är ett storsint erkännande som förtjänar respekt. I intervjun med Söder lyser inte heller någon sådan motvilja igenom, tvärtom låter Orrenius Söder få utveckla sina resonemang och intervjun borde vara intressant läsning för såväl den som avskyr Sverigedemokraterna som den som sympatiserar med partiet. I grund och botten är Orrenius intervju ett stycke kvalitetsjournalistisk av ett slag som efter tidningskrisens härjningar blivit ganska sällsynt.

Det finns emellertid som jag tidigare påpekat några detaljer i intervjun som inbjuder till missförstånd, detaljer som varje journalist i ett debattklimat så infekterat som dagens borde ha undvikit. Efter publiceringen har artikeln – delvis på grund av dessa detaljer – börjat leva sitt eget liv, långt bortom den information som faktiskt återges i den. Att detta har kunnat ske är ett underbetyg till debattklimatet som sådant, men även till till exempel Sveriges Television som bidragit till att hålla missförstånden vid liv.

Orrenius har, precis som Sverigedemokraterna, fått en ganska obehaglig svans på halsen. Denna svans består delvis av politiskt engagerade personer med en tydlig agenda, men också av förhållandevis oinsatta personer som gärna delar, gillar, favoritmarkerar och ryggdunkar de strömningar som ligger i luften, och som gärna reproducerar de tolkningar, avgångskrav och invektiv som det är enkelt och politiskt bekvämt att haka på.

Måhända har Orrenius fullt upp med de hot och det hat från rasistiska krafter som han dessvärre säkerligen själv fått utstå sedan publiceringen. Det hade dock hedrat Orrenius om han hade visat lite större distans även till den svans som hyllat honom och som har gjort hans intervju till något den inte är. Denna svans metoder är nämligen ofta lika intellektuellt ohederliga och obehagliga som den andra svansens.

Missa inte: Motpol om datalagringsdirektivet
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN8, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, LT1, LT2, SMP1, SMP2, SvD1, Re1, Re2

9 kommentarer:

  1. Du skriver: "Däremot är [Orrenius] noga med att påpeka att alla citat är autentiska och att Björn Söder har godkänt texten före publicering."

    Niklas Orrenius är en mästare i att luras utan att ljuga... du har läst (och jag föll själv i samma fälla), att "Björn Söder har godkänt texten före publicering".

    Men så står det inte! Orrenius skriver:

    "Hemma i Malmö mejlar jag Björn Söder hans intervjusvar."

    Det är enbart de direkta citaten, som Söder fick godkänna - inte hela texten eller hur dessa citat droppades i Orrenius (försåtliga) text.

    SvaraRadera
  2. Förbaskat bra skrivet!

    SvaraRadera
  3. Håller med Johan. Orrenius skriver till synes övertygande och ger ett första intryck av att vara reko, men jag får en dålig magkänsla av honom. Han är oerhört bra på att blanda bort korten, här är ett exempel där han låtsas som om distinktionen mellan etniska svenskar och svenska medborgare inte existerar:

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-ar-svenskarna-i-minoritet-i-malmo/

    SvaraRadera
  4. Håller rent generellt med er båda. Artiklarna om Skånepolisens register och hans okritiska reportage om Soraya Post (där han till exempel inte ifrågasatte alls att hon hade gift bort sin sextonåriga dotter) är jag ännu mer kritiska mot.

    Har dock inga problem med Söderartikeln som sådan, annat än det jag nämner ovan samt formerna för hur Fredrik Persson-Lahusen (som dessutom är medarbetare på Aftonbladet Kultur) får komma till tals. Vad jag vänder mig mot är som sagt hur intervjun fått sitt eget liv, och hur Orrenius till synes varit nöjd med detta.

    SvaraRadera
  5. Min bild är att Orrenius verkligen försöker vara reko och konsekvent utifrån sin grundsyn på saker och ting. Tror dock att det är när det kommer till just nämnda grundsyn som det blir problematiskt.

    SvaraRadera
  6. Märklig jämförelse av "svansar". Som David och Goliat kan tänkas?
    Åtminstone om man avser en jämförelsen mellan det generella inflytande som "svennebanan" har, som skriver av sig sin frustration på nätet och i olika kommentsfält på webben, som här, jämfört med det inflytande vissa inom eliten har i olika media. Jämför genomslaget av de båda sidornas åsikter om Björn Söders uttalande, nationellt och internationellt.

    Exempel: En artikel publiceras i the Guardian med rubriken "Swedish far-right leader: Jews must abandon religious identity to be Swedes".
    Artikeln är ämnad att svärta ner SD såsom ett gäng nazister alternativt nyfascister.
    http://www.theguardian.com/world/2014/dec/17/swedish-far-right-leader-jews-swedes

    Läs själv artikeln där både Lena Posner Körösi och Willy Silberstein uttalar sitt starka fördömande över Björn Söder och SD. Jämför sedan med vilket genomslage en sådan artikel har för att sätta bilden av SD och för all del, svensk inrikespolitik. Vem inom den internationella eliten läser, eller snarare bryr sig om några kommentarer på AP eller för den delen på din egen blogg oavsett hur sanna eller väl underbyggda de är? Vilka ger egentligen en "seriös bild" av Sverige?

    För att förtydliga mig: Jag är väl medveten om Björns utsaga om att flera judar lämnar den judiska identiteten och assimileras och blir svenskar och det är nog där skon klämmer. efter som det är ytterst vanligt i väst.
    Jag är själv gift med en assimilerad jude vars far även han var assimilerad och gifte sig med en icke judisk kvinna. Tro mig, för vissa inom den judiska gemenskapen, trots assimilation och uppvuxna i Europa eller tom i det svenska samhället, är detta mycket känsligt. Något många svenskar har mycket svårt att förstå. Många med judisk ser sig helt enkelt först och främst som svenskar.

    Det riktigt märkliga är att många minoriteter är själva mycket "exkluderande", med en starkt uttalad önskan att bibehålla sina exklusiva etniska identiteter. Varför inget drev mot dem?

    Om vi som sedan generationer är uppvuxna i Europas olika länder ofta har svårt att förstå varandra hur ska vi då förstå tankegodset hos "nysvenskar" från mellanöstern och Afrika som inte ens är assimilerade till vårt samhälle?

    SvaraRadera
  7. I artikeln "Är svenskarna i minoritet i Malmö?" så blandar Orrenius (bort) korten, när han skriver om begreppet "svensk".

    Han avslutar med att framhålla: ”Rasism är vidrigt”.

    Intrycket av artikeln blir, att det är rasism att fråga - eller anse - att svenskarna är i minoritet i Malmö.

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-ar-svenskarna-i-minoritet-i-malmo/

    I den här lilla inspelningen får Orrenius frågan:

    Tillhör alla svenska medborgare det svenska folket? Tycker du det?

    Absolut inte! svarar Niklas Orrenius.

    https://www.youtube.com/watch?v=UY5aHbFCgGY

    2.31

    SvaraRadera
  8. Om inte Orrenius artikel är ohederlig så är den åtminstone bedräglig.

    Inledningen förbereder den kommande reaktionen och avslutningen understryker hur det hela bör uppfattas. Det har en slags dramaturgi.

    Det blir också en omedelbar konflikt eftersom Björn Söder har en resonerande intellektuell attityd medan alla uttolkare har en reflexmässig drängstuge attityd. "Bränn honom". Det är två olika världar som krockar. Och Orrenius måste vara medveten om detta. Annars vore han korkad. Vilket han förmodligen inte är.

    Söders tankar då? Är det något att hänga i julgranen? Kan de leda till något gott? Om man sansar sig alltså och tänker efter?

    Vem skulle tjäna på att man tydliggör olika "grupper" efter kultur, etnicitet, traditioner och humanistiska grundvärderingar? Är det möjligt att "alla" skulle tjäna på det?

    Va? Kan det vara möjligt?

    SD vill ju till skillnad från alla andra partier numera ha assimilering från invandrare. Något som många socialdemokrater också ville för tjugo år sedan åtminstone. Nu vill de andra ha integration. Assimilering är ensidig anpassning. Gilla läget eller håll tyst ungefär. Integration är ömsesidig anpassning. Det moderna samhället tar hänsyn till nya krav från nya medborgare. Eftersom SD's tankar avviker från normen så är det ärligt av dem att försöka utveckla dem.

    Kräver man assimilation så behöver inte "svenskar" anpassa sig. Samhället behöver inte försaka något i traditioner eller kultur. Man kan vara stolt över de vanor som råder. Vilket kan ge ett stärkt självförtroende. Som ger utrymme för större tolerans, inte mindre.

    De grupper som undantas från assimilation, samer, tornedalingar och vad det nu var, erkänns för sin särart och uppskattas för denna. Som absolut inte uppfattas hotfullt utan tvärtom.

    Återstår då nya invandrare från länder utanför den svenska sfären. Som alltså kommer med egna avvikelser i kultur och traditioner. Dessa skulle då inte få något officiellt stöd från samhället vad gäller bibehållande av egna traditioner och kulturella avvikelser. Förmodar jag att man anser. Men det hindrar ju inte att man upprätthåller det ändå. Inom gemenskaperna.

    Och ungefär här borde väl diskussionen ha startat. Egentligen.

    valus rexus

    SvaraRadera
  9. Tack för en på det hela taget en hederlig bloggpost och ett gott resonemang.

    Dock, vid din prövning av sanningshalten i Orrenius referat av vad Björn Söder har sagt och i vilken kontext så hänvisar du till Orrenius, men inte till Björn Söder, t.ex framträdandet i aktuellt 5 dec 2014.
    (https://www.youtube.com/watch?v=5hmRz4BAPuo)

    Det är en av metoderna som används av huvuddelen av MSM: att prata OM SD, inte samtala med dem eller ens lyssna på vad de egentligen säger.

    Det logiska för den skribent som söker en hederlig argumentation vore att gå till källorna och använda korrekta citat och kontext. En okunning eller illvillig skribent gör inte så, utan kan missleda med ur sammanhanget lösryckta meningar och egenkonstruerade godtyckliga referat.

    Orrenius är inte okunnig, inte heller Silberstein eller Posner-Körösi. Orrenius har här skapat en klassisk halmdocka, som sedan kan "referas" till av andra MSM som inte heller söker sanningshalten i en utsaga utan fastmer följer en propagandalinje.

    Vi har nu sett propagandalinjen systematiskt användas av vissa MSM när det gäller SD. Propagandalinjens avvikelse från logisk argumentation är ofta grov och ofta grovt ohederlig. Att påvisa det går emellertid utöver utrymmet här.

    Anonym III

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.