Det sägs ofta att Sverigedemokraterna har en "svans" av rasistiska anhängare. Det ligger rätt mycket i detta, jag har själv ofta sett denna svans hata, hota och använda fula ord. Ibland har den sökt sig till mig på grund av vad jag själv har skrivit om invandringspolitiken, ibland har jag blivit föremål för dess vrede när jag inte bekräftat dess världsbild.
Docent Kjell Magnussons mycket läsvärda debattartikel om reaktionerna på Niklas Orrenius intervju med Björn Söder sätter emellertid fingret på någonting som jag reflekterat en hel del över under veckan som gått. Som jag tidigare skrivit om tyckte jag Orrenius artikel var bra. Den inbjuder emellertid till missförstånd, eftersom den inte gör någon ansats till att förklara skillnaden mellan medborgarskap och nationalitet.
Detta är i sig inte nödvändigtvis ohederligt, men det vore – givet hur den svenska samhällsdebatten ser ut – på sin plats med en sådan förklaring. Vad mer är, artikelns ingress (som mycket väl kan vara skriven av någon annan än Orrenius) formulerades dessutom på ett sätt som närmast inbjöd till missförstånd. Resultatet lät som bekant inte vänta på sig.
Som jag skrev i måndags har Björn Söder enligt mig fel fel när han säger att "de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet". Hans resonemang kring etnicitet, nationalitet och medborgarskap är emellertid inget kontroversiellt, vilken antropolog (eller ordbok) som helst skulle ge Söder rätt. Som Magnusson påpekar visar reaktionerna på en utbredd okunskap om vad dessa begrepp egentligen står för.
Orrenius påstår inte att Björn Söder är en rasist i sin artikel, ej heller uppmanar han läsarna att missförstå vad han skriver. Han gör emellertid inte någon ansats till att utveckla begreppen för att undvika missförstånd heller. Däremot är han noga med att påpeka att alla citat är autentiska och att Björn Söder har godkänt texten före publicering.
Det ligger en implikation i detta, att Björn Söders ord (ord som ingen antropolog skulle finna särskilt anmärkningsvärda) är så politiskt laddade att de kommer att slå ned som en bomb. Efter att så också blev fallet, efter att drevet gick på sociala medier, i nyhetsrapporteringen och i riksdagen, gjorde Orrenius ingenting för att nyansera debatten. Orrenius hade nu fått en svans av tyckare som påstod allt det där som Orrenius själv inte påstod i sin artikel, och mot detta signalerade inte Orrenius något missnöje.
Kanske läser jag in för mycket i vad Orrenius gjorde och inte gjorde. Orrenius har själv medgett att hans personliga åsikter tidigare har färgat hans rapportering, och hur han sedermera kommit att ångra detta. Det är ett storsint erkännande som förtjänar respekt. I intervjun med Söder lyser inte heller någon sådan motvilja igenom, tvärtom låter Orrenius Söder få utveckla sina resonemang och intervjun borde vara intressant läsning för såväl den som avskyr Sverigedemokraterna som den som sympatiserar med partiet. I grund och botten är Orrenius intervju ett stycke kvalitetsjournalistisk av ett slag som efter tidningskrisens härjningar blivit ganska sällsynt.
Det finns emellertid som jag tidigare påpekat några detaljer i intervjun som inbjuder till missförstånd, detaljer som varje journalist i ett debattklimat så infekterat som dagens borde ha undvikit. Efter publiceringen har artikeln – delvis på grund av dessa detaljer – börjat leva sitt eget liv, långt bortom den information som faktiskt återges i den. Att detta har kunnat ske är ett underbetyg till debattklimatet som sådant, men även till till exempel Sveriges Television som bidragit till att hålla missförstånden vid liv.
Orrenius har, precis som Sverigedemokraterna, fått en ganska obehaglig svans på halsen. Denna svans består delvis av politiskt engagerade personer med en tydlig agenda, men också av förhållandevis oinsatta personer som gärna delar, gillar, favoritmarkerar och ryggdunkar de strömningar som ligger i luften, och som gärna reproducerar de tolkningar, avgångskrav och invektiv som det är enkelt och politiskt bekvämt att haka på.
Måhända har Orrenius fullt upp med de hot och det hat från rasistiska krafter som han dessvärre säkerligen själv fått utstå sedan publiceringen. Det hade dock hedrat Orrenius om han hade visat lite större distans även till den svans som hyllat honom och som har gjort hans intervju till något den inte är. Denna svans metoder är nämligen ofta lika intellektuellt ohederliga och obehagliga som den andra svansens.
Missa inte: Motpol om datalagringsdirektivet
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
DN8,
Sk1,
Sk2,
Sk3,
Sk4,
Sk5,
NSk1,
NSk2,
NSk3,
NSk4,
LT1,
LT2,
SMP1,
SMP2,
SvD1,
Re1,
Re2
