För lite och för sent, kan man sammanfatta gårdagens folkpartistiska utspel om invandringspolitiken. På det stora hela är förslagen som sådana ganska bra, men hur språktest för medborgarskap (vilket för övrigt enligt mig är en självklarhet) skall avhjälpa den akuta asylsituationen framgår inte.
Vad som också är anmärkningsvärt är den feghet som präglar retoriken kring utspelet. Naturligtvis syftar förslaget om tidsbegränsade uppehållstillstånd till att minska antalet asylsökande. Man kan ha olika åsikter om huruvida detta är bra i sak eller ej, men när Sverige som i princip enda land ger permanenta uppehållstillstånd blir trycket på Sverige ohållbart. Folkpartiet hävdar emellertid att detta inte är motivet, utan hävdar istället att detta kommer att leda till att invandrare snabbare integreras.
Denna feghet ger motståndarna till utspelet ammunition som Folkpartiet får svårt att värja sig emot. Talande nog är dessa motståndare – Maria Ferm och Veronica Palm – precis lika ohederliga själva då de hävdar att permanenta uppehållstillstånd innebär snabbare integration och därmed en besparing.
Sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Sverige är det största i OECD, trots att vi är ett av få länder som ger till exempel syrier permanenta uppehållstillstånd. Kostnaderna för den extremt stora strömmen av asylsökande som vår generositet med permanenta uppehållstillstånd har lett till lär vida överstiga en eventuell integrationsbesparing, även om Palm och Ferm skulle ha rätt om att PUT leder till snabbare integration. Snömoset dominerar således debatten, och som brukligt är förmår varken journalister eller politiska kommentatorer att påpeka detta.
Det mest anmärkningsvärda är att Folkpartiet har kommit med liknande utspel i opposition tidigare. När de däremot inte bara hamnade i regeringsställning, utan dessutom fick tillsätta integrationsministerposten, var det dock den floskulöse, skönmålande och direkt lögnaktige Erik Ullenhag partiet släppte fram. När Folkpartiet satt i regeringen blev Sverige EU:s största asylland, trots att vår integrationspolitik när det kom till kritan var OECD-ländernas sämsta.
Hade någon före valet föreslagit vad Folkpartiet föreslog igår, hade dåvarande integrationsminister Ullenhag och andra ledande folkpartister varit framme med rasiststämpeln direkt. Att Folkpartiet nu byter fot är såklart ett litet steg i rätt riktning, men det går inte med all god vilja i världen att hävda att de framstår som trovärdiga.
Vad som dock är intressant är att såväl Kristdemokraterna som Folkpartiet nu i någon mening tagit bladet från munnen, samtidigt som Moderaterna så sakteliga har börjat skicka ut mystiska signaler om att något liknande kan vara på gång även från deras håll. Centerpartiet, däremot, tycks stå fast vid den direkt osannolikt idealistiska nyliberala visionen om ett "nybyggarland" med 30 miljoner ytterligare invandrare.
Sverigedemokraternas inträde i riksdagen – och den närmast panikslagna tvärtompolitiska positioneringen som följde på detta – har ofta nämnts som förklaring till att den svenska invandringspolitiken så fullständigt tappade markkontakten efter valet 2010.
Jag är helt övertygad om att detta i allt väsentligt helt korrekt, men kanske fanns det också en ytterligare starkt bidragande faktor. Kanske såg helt enkelt de nyliberala krafterna i Centerpartiet sin chans, och beslöt sig för att smida medan järnet var varmt.
Läs även: Motpol
DN1,
DN2,
Sk1,
Sk2,
NSk1,
NSk2,
LT1,
Dag1,
Dag2,
SMP1,
SMP2,
Re1,
Re2,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ab1,
SR1
