I gårdagens Studio Ett debatterade Mona Sahlin och Devin Rexvid hur samhället bör hantera återvändande Daeshterrorister. Rexvid riktade väldigt hård kritik mot Sahlins stöd för Örebropolitikern Rasmus Perssons förslag att ge återvändande terrorister jobb och psykologhjälp.
Sahlin hanterade inte bara denna kritik mycket illa, hennes resonemang avslöjade dessutom väldigt mycket om hur hon ser på sitt uppdrag. Hon framstod som väldigt snarstucken och hennes framtoning blev snabbt närmast aggressiv. Hon anklagade Rexvid för att ljuga när han upprepade vad hon bevisligen har sagt, och hon beskyllde honom för att lägga ord i munnen på henne samtidigt som hon lade ord i munnen på honom.
Ett återkommande motargument från Sahlins sida var att hennes förslag syftade till att verka förebyggande, och på så sätt förhindra att så många åker till Mellanöstern för att ansluta sig till Daesh. Problemet är bara att det inte var detta Rexvids kritik gick ut på, den gick tvärtom ut på Sahlins flathet gentmot de som redan har anslutit sig. Rexvids kritik var tämligen glasklar, men trots detta försökte Sahlin gång på gång vränga resonemanget till att handla om någonting helt annat, så att hon därefter kunde återupprepa argumentet att det handlade om förebyggande arbete.
Vad som också är intressant i sammanhanget är hur Sahlin vid upprepade tillfällen valde att tala om nazism och islamism, alltid i den ordningen. Sahlin verkar se högerextremismen som den främsta måltavlan för sitt arbete, trots att debatten handlade om en islamistisk terrororganisation som mördar, fördriver, förslavar, våldtar, stjäl och förtrycker i industriell skala. Vad mer är, trots att hon flera gånger tog upp högerextremismen nämnde hon inte vänsterextremismen en enda gång, trots att denna enligt Säpo utgör det största hotet mot demokratin i Sverige.
"Jag vet vad extremism betyder" påpekar Sahlin grötmyndigt i sitt första genmäle, men hennes insats i debatten tyder på någonting annat. Sahlin tycks vara fast i 90-talets verklighet. För henne tycks högerextremismen vara ett betydligt mer akut hot än islamismen, och vad vänsterextremismen beträffar så framstår hon närmast som blind inför denna.
Sahlins uppfattning av extremismen tycks tillrättalagd, idealiserad och i allra högsta grad färgad av en romantisk bild av vänstern och av vänstern omhuldade föreställningar. Att hon därtill väljer att tala om "nazister i Ukraina" som begår "folkmord" (gissningsvis är de tilltänkta offren för detta påstådda folkmord etniska ryssar) vittnar om en tondövhet som inte är av denna värld.
Våldsbejakande terrorism är ett allvarligt samhällsproblem. Att ge en för uppdraget så uppenbart olämplig person som Sahlin ett så stort ansvar för att bekämpa detta problem är vårdslöst och direkt farligt.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ab1, Ab2, SR1, SR2, SR3, SR4
