2015-01-10

Om näthat och dubbla måttstockar

Det finns en intressant parallell mellan de senaste dagarnas debatt om yttrandefrihet och fenomenet näthat. Näthatarna åberopar inte sällan yttrandefriheten till sitt eget försvar. Det finns ett korn av sanning i detta, i synnerhet som definitionen av "näthat" ofta är godtycklig och ordet ibland närmast används för att slå ifrån sig olika former av berättigad kritik.

När det kommer till det egentliga näthatet förhåller det sig emellertid precis tvärtom. Problemet med näthat att det tenderar att krypa under skinnet på mottagaren. Den som utsätts för näthat tenderar i längden att ta åt sig, någonting som i värsta fall gör vederbörande mindre benägen att använda sig av sin lagstadgade yttrandefrihet. Naturligtvis borde ingen reagera på det sättet, men dessvärre är få människor immuna.

Det finns emellertid goda skäl att fundera lite över vad näthat egentligen är. Ibland kommer näthatet i form av ord och invektiv som "hora" och "landsförrädare". Andra gånger kommer den emellertid i form av ogrundade rasism- och fascismanklagelser. Av någon anledning anses det betydligt mindre kontroversiellt att likna sin motdebattör vid Anders Behring Breivik än att kalla sin motdebattör för "hora". Jag har emellertid aldrig hört en övertygande motivering på varför den senare anklagelsen skulle vara grövre än den första .

Ett exempel på näthat av det mer subtila slaget är när Rutger Palmstierna i en (idag delvis raderad) Twittertråd blev anklagad för att ha kallat Kitimbwa Sabuni för "afronegern" på ett seminarium. Det påstods då också att Svenska Dagbladets Sanna Rayman log åt Palmstierna när han sade detta, och ett flertal debattörer som Sara Abdollahi och Politisms Julia Cagan överöste Rayman med grova och ogrundande rasismanklagelser.

Deras påhopp bestod inte av könsord, tvärtom var de klädda i en akademisk språkdräkt, men gjorde detta deras drev bättre, ädlare eller mindre nedbrytande? Är akademiskt hat finare än icke-akademiskt? Är det mer okej att försöka sänka sina medmänniskor bara för att man skriver om "diskurs" och "strukturer" istället för att kalla dem "hora"? Eller är det helt enkelt bara de gamla hederliga dubbla måttstockarna som är i farten igen?

Att räkna fula ord är såklart ett enkelt sätt att kvantifiera näthatet på. Problemet med näthat är emellertid inte de fula orden, problemet med näthat är som sagt att hatet tenderar att krypa under skinnet den som blir föremål för det. Eftersom påståenden mycket väl kan krypa under människors skinn även utan att könsord används, ger metoden att räkna fula ord ett såväl missvisande som bedrägligt resultat. Metoden är dock både enkel och ger bra rubriker.

Ett annat och mer aktuellt exempel är journalisten Behrang Kianzads debattmetoder. Kianzad äger ett företag med namnet "We Manage With Love" och är medförfattare till boken "Sanningens många nyanser – En handbok i mångfaldsjournalistik". När det kommer till kärleken, sanningen och nyanserna lämnar dock Kianzads metoder mycket övrigt att önska. I sina texter landar han inte bara i mycket märkliga slutsatser, när han fått kritik av andra som kan ämnet bättre har han därtill tagit fram hela sin arsenal av smutskastningsmetoder, invektiv, halmgubbar och härskartekniker.

I ett offentligt bråk med Tino Sanandaji har han de senaste dagarna anklagat Sanandaji för att vara "ointelligent", "en simpel demagog och lögnare" som skriver "böcker för rassar", "patetisk", "ensamt [sic!] mot en hel forskarvärld" samt "en Onkel Tom". Värt att notera i sammanhanget är att Kianzad har arbetat för Sveriges Radio och då rapporterat om bland annat etnisk diskriminering.

Näthatet är ett reellt problem, men debatten är ytterst selektiv. En del sorters hat och hot genererar krigsrubriker, om andra former som utövas av grupper som står både politiker och tunga debattörer nära är det i det närmaste knäpptyst. De dubbla måttstockarna är inte bara satta i system, de befinner sig i konsensuskulturens mittfåra.

Relaterat: Toklandet

Originaltråden återfinns här

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, NSk1, NSk2, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, Dag1, SMP1, Re1, Re2, Re3, Re4, Re5, Re6, Av1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ex7, Ex8, Ex9, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5

5 kommentarer:

  1. Litet off-topic, menCharlie Hebdo-krisen var nog droppen för mig, nu har jag fullkomligt tappat respekten för vänstern. Mitt Facebook-flöde översvämmas av inlägg som relativiserar terrorangreppet. Samma människor som skuldbelägger alla etniska fransmän för hemskheter Frankrike begick innan de ens var födda, oroar sig i nästa andetag för att muslimer ska bli kollektivt skuldbelagda för skjutningen. Och ingen ser den logiska kullerbyttan.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är märkligt hur fort diskussionen alltid hamnar där.

    SvaraRadera
  3. Det här med näthat handlar nog mest om vem som ogillar att debattera sakfrågor och djupare analytisk dialog överhuvudtaget.

    De som vill göra det bekvämt för sig använder begreppet för att positionera in sig med lättast möjliga medel. Utan att behöva anstränga sig eller ens tänka en halv gång. Att befinna sig på den rätta planhalvan med minsta möjliga motstånd är primärt.

    (Näthat är annars ett begrepp som blir mest relevant i bloggar om mode, utseende och andra extremt ytliga företeelser. Där frånvaron av analyser och ifrågasättande är helt självklara.)

    SvaraRadera
  4. T.o.m. Hamas tar nu avstånd från dådet: AFP reported that the Palestinian group released a statement in French that said Hamas "condemns the attack against Charlie Hebdo magazine and insists on the fact that differences of opinion and thought cannot justify murder."

    Svenska politiker och journalister samt annat vänsterpatrask som vill relativisera eller förringa dådet synes sig nu ganska ensamma i sitt förvridna dubbeltänk. Undrar hur det känns att ha sjunkit så lågt att inte ens en terrororganisation som Hamas (eller för den delen Hizbollah) delar ens åsikter?

    V

    SvaraRadera
  5. Kianzad är sällsynt obehaglig.

    (Påminner inte så lite om en känd någon på ett universitet någonstans. Om jag bara kunde komma ihåg vad hon hette.)

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.