2015-01-09

"Jag är för yttrandefrihet, men..."

Ordet "men" har de senaste dagarna återigen fått något obehagligt över sig. Efter högtidliga formuleringar, efter påstådda hyllningar och principuttalanden stoppas det in. "Jag är för yttrandefrihet, men..."

De tre punkterna representerar i allmänhet någon utläggning om "ansvar", "utsatta grupper" eller "sammanhang". Det uppenbara blir komplicerat, det lätta blir svårt och skuldfrågan blir grumlig. Någonstans på vägen förlorar yttrandefriheten sin mening.

När man talar om att yttrandefrihet är en "frihet under ansvar" som bör användas med "försiktighet" för att inte "såra" någon har man missförstått yttrandefriheten. Yttrandefriheten finns inte till för att skydda de oförargliga, de okontroversiella eller de som inte utmanar makten. Tvärtom, fanns yttrandefriheten endast till för dessa vore yttrandefriheten överflödig.

Idén med yttrandefrihet är att skydda den som väljer att utmana makten och konsensus, att förhindra att någon blir straffad för sina åsikters skull. Ibland innebär detta att vi får höra sådant vi tycker är obehagligt, ibland innebär det att idéer förkastas och förändras. Konsensus innebär idag någonting helt annat än på 50-talet. Hade ingen någonsin tillåtits utmana vare sig makten eller invanda föreställningar hade detta knappast varit fallet.

Det är helt i sin ordning med vissa begränsningar av yttrandefriheten, till exempel för att förhindra trakasserier och mobbning. Denna inskränkning går emellertid endast ytligt ut på att förhindra någon från att säga sin mening, den handlar snarare om att ge alla människor en ärlig chans att slippa lyssna. När det kommer till andra inskränkningar blir det emellertid betydligt mer komplicerat.

Lagen om hets mot folkgrupp representerar på många sätt ett sluttande plan. Den instiftades ursprungligen för att förhindra spridning av grovt antisemitisk propaganda, men har idag blivit så tänjbar att den i somras användes för att väcka åtal mot en 38-åring som i ett Facebookinlägg hade hade liknat ett böneutrop vid "en åsna som har ont i magen".

Därmed hade hetslagstiftningen blivit en gummiparagraf som kunde användas för att väcka åtal mot i princip vem som helst för vad som helst. Vad värre är, att en stor och uppretad folkmassa efter det påstådda brottet samlades utanför 38-åringens bostad sågs av åklagaren som en försvårande omständighet. Hetslagstiftningen hade med andra ord blivit till ett verktyg för att flytta skuldbördan.

Den rättsprocess som under flera år pågick mot Simon Lundström för innehav av ett seriealbum är ett annat exempel på hur illa det kan gå när vi inte tar yttrandefriheten på allvar. Inte nog med att skrämmande få röster gav Lundström sitt stöd, han fick också sparken och dömdes i två instanser för ett mycket stigmatiserande brott.

När han till slut blev friad (efter en surrealistisk process under vilken rättsväsendets högsta instans skärskådade tecknade figurer för att avgöra deras ålder och huruvida de var verklighetstrogna eller ej) var detta närmast på teknikaliteter. Det ledde därför inte till att det juridiska läget blev klarare och de år Lundström hade tillbringat i ett personligt helvete kommer han aldrig få tillbaka.

"Je suis Charlie" säger tongivande svenskar idag. De flesta av dem har inte förmått stå upp för vare sig Lars Vilks, Dan Park eller Simon Lundström och många av dem har efter dådet i Paris sagt att det vore oansvarigt att publicera Charlie Hebdos Muhammedkarikatyrer. Att trots detta ha mage att påstå sig "vara Charlie" är förmätet, skenheligt, fegt och patetiskt.

Läs också: Motpol, Ledarbloggen (GP)


DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk4, Sk5, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, LT6, LT7, SMP1, BT1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, SMP1, SMP2, SMP3, Re1, Re2, Re3, Re4, Re5, Re6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, SR1

15 kommentarer:

  1. Du blir bara skarpare och skarpare,ord och inga visor,det är du bra på...

    SvaraRadera
  2. Den där om åsnan hade jag missat. Skandalöst.

    SvaraRadera
  3. Att han blev åtalad, alltså.

    SvaraRadera
  4. Ge dem ett finger och det tar hela handen.

    SvaraRadera
  5. Lysande Fnordspotter!

    SvaraRadera
  6. Om man ska kunna fungera i ett öppet, fritt, demokratiskt samhälle så måste man tåla att en del skrattar åt ens åsikter.

    SvaraRadera
  7. Jag antar att du känner till den här. De lever mitt ibland oss.

    https://twitter.com/JohanLundberg/status/553316796099731458

    Jag ser dem allt oftare omkring mig. De gör ingen hemlighet av sitt skägg.

    V

    SvaraRadera
  8. Jag är för yttrandefrihet MEN.. jag kan verkligen inte förstå syftet med dessa satiriska teckningar, i många fall (vilks t ex) känns syftet mer som att provocera för att man kan. Tryck/yttrandefrihet javisst men man kan väl åtminstone försöka ha lite sunt förnuft.

    SvaraRadera
  9. Du kan alltid läsa här.

    Personligen tycker jag att om person A ritar en bild och person B skjuter ihjäl person A så är frågan om person A borde ha ritat bilden fullständigt ointressant.

    SvaraRadera
  10. Märkligt med kommentarer till ett inlägg där kommentatorn inte verkar ha läst inlägget. RP, om alla hade följt det som enligt etablissemanget var godtagbart att yttra hade vi inte behövt lagar om yttrandefrihet eller hur. Yttrandefriheten är satt att skydda just det som etablissemanget inte vill höra. Det handlar om franska revolutionens ideer. Tycker du det känns provocerande?

    Att ha yttrandefrihet utan att kunna provocera är lika meningsfullt som att hålla val utan att väljarna ges rösträtt eller utan att de ges olika alternativ att välja mellan.

    V

    SvaraRadera
  11. Den svenska polisens organisation måste vara gravt utvecklingsstörd av alla chefsbyten och omorganisationer.
    Jag såg rapport i går kväll, och hade väntat mig att få höra att säkerheten runt personer som Lars Vilks och Dan Parks hade skärpts.
    Det hade varit en naturlig reaktion på händelserna i Frankrike eftersom de är de svenska motsvarigheterna till Charlie Hedbo. Men i stället meddelade man att vaksamheten ökats kring landets moskéer!
    Landets nya polischef - som inte kräktes i bild dessbättre - var som han blivit lärd, bekymrad över rasismen i Sverige. Sammantaget blev det en bild av ett land i total förvirring.

    SvaraRadera
  12. Du är befriande tydlig och ett tröst för oss som misströstar alltför ofta om en framtid i Sverige. Jag undrar hur många av oss som kommer att ha integritet och rakryggighet nog att stå upp för det rätta den dag (i vad jag fruktar blir) i en icke alltför avlägsen framtid då det kommer att krävas mod bara för att säga och skriva det som borde vara självklarheter?

    (Marika Formgren bör också lyftas fram:
    http://www.marikaformgren.se/#post68)

    SvaraRadera
  13. Ja svenska mediakoryféer slår knut på sig själva i försöken att låta relevanta.

    De springer alla som katten kring het gröt. Att närma sig det som är pudelns kärna undviker man övertydligt.

    Det som gör kränkthetskulturen lönsam och framgångsrik är det som leder mot mörkret. Att kräva moraliska regler för vad som får tänkas, tyckas och yttras. Det leder till intolerans och konflikt.

    Snabba fördömanden av oliktänkande, inte för deras argument, utan just för att de är oliktänkande. Blir alltmer rutin. När representanter för "svensk satir" slår sig för bröstet över sin frispråkighet gentemot "borgerlighet" så blir man ju nästan röd av skam för dumheten det representerar. Självgodheten och den totala naiviteten. Att göra sig lustig på borgerlighet och "svenne-värderingar" är väl något av det absolut ofarligaste man kan göra.

    Det som är lite speciellt med de franska satirikerna är just deras flexibilitet. Förmågan att kritisera och peka på egenheter hos alla. Precis alla. De slår vitt och brett mot allt och alla. Ingen kan vara säker på att slippa undan deras blickar och pennor. Något motsvarande finns överhuvudtaget inte i sverige. Inte i närheten. Tvärtom representerar ju sveriges kulturklimat något av det ynkligaste och mest förutsägbara som kan tänkas.

    Någon som kunde dra ner brallorna på alla beskäftiga do-gooders och konsensus rebeller skulle däremot sitta fint. Manifestations regeringen och dess patetiska symbol handlingar kunde gott och väl få lite törnar av några goda satiriker. Finns det någon som törs?

    Kanske inte. Kulturlivet är en bekväm medelklassig ryggdunkar kohort med "alla tycker olika" dekaler där alla tycker lika. Fega spån.

    Olaf

    SvaraRadera
  14. Je suis Charlie Martel! ;-)

    http://www.amren.com/news/2015/01/what-french-free-speech/

    SvaraRadera
  15. Det fria ordet har varit ofritt i Sverige de senaste decennierna. Även om vi inte har samma sanktioner mot det vi ogillar som de har i exempelvis Saudiarabien, så förbjuder vi gärna det som ogillas på samma sätt som de. Vi har i viss utsträckning gjort politiskt korrekthet till norm och de som bryter mot den politiska korrektheten kan ibland lagföras . Det enda kravet för att vårt rättssystem skall starta är att en tillräckligt högljudd opinion ställs mot den som uttryckt sig oförsiktigt eller provocerande. Men ingen av oss kan vara politiskt korrekt i alla avseenden och därför är vi alla normbrytare. Frågan är bara vilka av oss som skall lagföras. Därför är jag mycket bekymrad över att Dan Park ställs inför rätta för sina konstverk och jag tycker att det är skenheligt av de ministrar som åkte till Paris för att delta i manifestationen för det fri ordet. De vill synas i rätt sammanhang, men de rättar inte till hoten mot det fria ordet i Sverige. Har de inte förstått att så som vi hanterar det fria ordet i Sverige idag är ett hot mot dem själva, det behövs ju bara en kantring i opinion...

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.