2015-02-16

Polisen och politiken

En poliskår är i grund och botten alltid i underläge. Antalet poliser kommer – även i en polisstat – alltid vara försvinnande litet jämfört med befolkningen i sin helhet. I det ögonblick en tillräckligt stor massa bestämmer sig för att polisen saknar legitimitet, upphör också polisväsendet att fungera.

Av just denna anledning måste en poliskår omgärdas av ett visst mått av magi. Att polisens uniformer för tankarna till militären är ingen slump. För att illusionen skall upprätthållas måste en poliskår injaga ett visst mått av fruktan i allmänheten, poliser måste utstråla auktoritet och makt. Det låter måhända krasst, det är kanske inte vackert, men det är inte desto mindre sant. Poliskåren är inte vilken myndighet som helst, den är den myndighet som upprätthåller gränsen mellan civilisation och anarki, mellan demokrati och den starkes rätt.

En poliskår skall givetvis bete sig anständigt. Men en poliskårs uppgift är inte att vara allmänhetens kompisar en stökig fredagskväll, ej heller att vara timid, undflyende eller artig mot de krafter som utmanar dess auktoritet.

Det pågår en våg av av våg av råa och organiserade åldringsrån i Stockholm. Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har i dagarna skakats av bråk och våld, något som bland annat yttrat sig i trakasserier av den personal som försöker hjälpa, bota och rädda liv. Det är inte första gången detta händer, tvärtom har våld och uppgörelser blivit till något av en följetong på detta sjukhus.

Det slutar inte där. Ambulanspersonal utsätts skrämmande ofta för våld och hot, och att inte åka in i vissa områden utan poliseskort har blivit till rutin. Parallellt med detta lever konstnärer under dödshot och antisemitismen frodas. Judiska lärare trakasseras av sina elever och allt fler judar har börjat tala om att lämna Sverige.

Någonting har gått sönder i Sverige, men det är inte åtta år av borgerlig ekonomisk politik som är orsaken. Alla vet varför det har blivit så här, även om många under de senate åren inte vågat peka ut elefanten i rummet ens för familjemedlemmar och nära vänner. Vad mer är, våldet mot ambulanspersonalen har lyst med sin frånvaro i nyhetsrapporteringen, trots att denna både groteska och samhällsfarliga form av våld borde ha resulterat i krigsrubriker.

Bilden av det naiva svenska etablissemanget må vara en uttjatad klyscha, men dessvärre stämmer den skrämmande väl. Man har inte förmått lyfta ambulanspersonalens utsatta situation, samhället har till synes inte ingripit när föräldrar förbjudit en elev att vara närvarande på en judisk lärares lektioner, våldet på sjukhusen har fått fortgå och i TV har opinionsbildare i samband med ett terrordåd föreslagit att vi borde göra avkall på yttrandefriheten för att blidka islamismen.

Våra politiker tycks inte förstå hur destruktivt det samhällsklimat vi fått är för den svenska modellen och de värderingar vi håller för heliga. När personer som både getts uppehållstillstånd och offentlig försörjning gör sjukhus till brottsplatser, attackerar ambulanser och kräver blasfemilagar, bryter det sociala kontraktet samman.

När politiker ställer grupper som pensionärer och anhöriginvandrare utan asylskäl mot varandra, och när det inte sällan är pensionärerna som drar det kortaste strået, undermineras skattebetalarnas vilja att göra rätt för sig. Att samma pensionärer allt oftare blir offer för brott som polisen varken förmår lösa eller ens försöka utreda, bidrar givetvis inte till att minska den klyfta som uppstått.

Istället för att ge polisen de verktyg de behöver väljer politikerna i detta läge att bakbinda polisen med etikarbete, handlingsplaner och värdegrundsdokument. Vad värre är, ett förfluget skällsord riktat mot en ligist i stundens hetta kan resultera i alla de där krigsrubrikerna som våldet mot ambulanspersonal inte har resulterat i. Respekten för poliskåren undergrävs och dess förmåga att utföra sitt jobb avtar.

I spåren av detta, i spåren av all skenhelighet, all missriktad välvilja, all feghet, all valhänthet, all ofokuserad ambition att vara alla till lags, den borttappade insikten att det är de svenska medborgarnas intressen som svenska politiker i första hand är valda att representera, har vi också fått det råa, hätska och allt mer polariserade samhälle vi har fått. Ett samhälle där brinnande bilar och skottlossning på öppen gata blivit så vanligt att vi inte längre reagerar. Det är ett politiskt misslyckande av gigantiska proportioner.
DN1, DN2, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, NSk6, NSk7, NSk8, NSk9, SMP1, SMP2, SMP3, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, LT6, LT7, SvD1, Ex1, Ex2, Ab1

5 kommentarer:

  1. Är tredje generationens invandrare, baltiskt påbrå. Idag kom jag på mig med att säga till en kollega, -du som är svensk, vad drar du för slutsatser av det som hände i Köpenhamn.
    Lustigt eftersom jag aldrig sett mig som annat än 100% svensk. Tror det är mitt omedvetna sätt att distansera mig från en katastrofal invandringspolitik, ett havererat försvar och en regering som man inte vet är ett avsnitt ur Faulty Towers eller ministrar.

    SvaraRadera
  2. Riga, kul att du skriver så. Själv börjar jag mer och mer luta mig mot min finska och ryska påbrå, haha. INget att skratta åt men vad ska man göra?

    SvaraRadera
  3. Politik är enligt ordboken verksamhet som syftar till att, på grundval av någon helhetssyn eller ideologi, styra eller påverka utvecklingen i ett land eller internationellt. Då inser man att vi i Sverige trots alla offentliga utgifter inte har någon politik värd namnet alls. Det är floskler upprepat sagda av tomma tunnor som har ledares beteckning. Så skapas en miljö där de som borde hållas nere får möjlighet att göra sig gällande medan de som har viktiga uppgifter inte längre får det utrymme och stöd som behövs. Det är en farlig utveckling som du mycket bra beskriver.

    SvaraRadera
  4. Jaha och regeringen föreslår en liten extra skärv till försvaret,ungefär en tiondel av vad som skulle behövas.Alliansen håller med genom decemberöverenskommelsen?

    SvaraRadera
  5. Det här var det bästa jag har läst på länge, precis huvudet på spiken. I princip alla jag känner verkar tycka likadant, men ingen vågar säga något för då kan man förlora jobbet eller bli utfrusen. Inte jag heller förstås. Om vi som hyser de här åsikterna hade rest oss som en man och slagit näven i bordet hade det varit väldigt bra. Jag känner mig som en feg stackare som inte vågar säga ifrån, särskilt med tanke på mina barn och barnbarn i ett långt perspektiv, men i det korta perspektivet vore det förstås inte bra att bli känd som en person med felaktig värdegrund. Observera att jag inte tycker att människor med en viss hudfärg är sämre, utan bara att jag tycker att ett land måste ha en ansvarsfull invandringspolitik, något som väl är en legitim åsikt i alla länder förutom Sverige.

    Jag känner så många som är trötta på att betala skatt, som helst skulle vilja sätta sig i en liten stuga i skogen och bara leva för sin familj. Varför slita på sjukhus och skolor när man bara får otack?

    Och detta att attackera räddningstjänsten, det måste väl vara något som av rent allmänmänskliga skäl är att anse som en stor skam och skandal i varenda kultur?

    Jag beundrar alla dessa sjuksköterskor, läkare, poliser, socialsekreterare, brandmän, lärare med flera andra yrkesgrupper som fortfarande, dag efter dag, stretar på för att vi alla ska ha det bra. Samt alla som jobbar i andra verksamheter och betalar skatt till vår välfärd.

    Jag tror att nästa val kommer att handla om huruvida vi vill ha kvar Sverige som var eller om vi vill ha någon sorts anarki där allt relativiseras och som ingen vanlig hederlig människa egentligen vill leva i.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.