I slutet av förra veckan uppstod en hätsk Twitterdebatt efter att det avslöjades att tidskriften Fokus inför en granskande artikel om Researchgruppen och dess metoder hade varit i kontakt med nättidningen Fria Tider. Detta ansågs uppenbarligen av Fokus så besvärande att man först fann det nödvändigt att gå ut med en förklaring, varpå man några dagar senare stoppade reportaget helt och hållet.
Idag gav journalisten Ola Sandstig som hade jobbat med reportaget sin sida av saken i en mycket läsvärd text intervju i Dagens Media. Han berättar om hur man på Fokusredaktionen redan på fredagen blev väldigt nervösa över Twitterkritiken och att han därför inte heller blev förvånad då tidningen släppte honom "som en slags ebolasmittad". Han berättar även varför han var i kontakt med Fria Tider, nämligen för att få tag på i ett förundersökningsprotokoll som tingsrätten och polisen inte längre hade kvar.
Att ett aggressivt Twitterdrev, initierat av krafter långt ute på vänsterkanten, på detta sätt tilläts stoppa en ett reportage i en demokratiskt och journalistiskt viktig och laddad fråga är högst anmärkningsvärt. Ännu mer anmärnkningsvärt blir det av att kritiken inte riktade sig mot Sandstigs granskning som sådan, utan mot att han hade haft e-postkontakt med en företrädare för Fria Tider. Om Fokus hade låtit en representant för Fria Tider utföra granskningen hade detta varit en sak, men nu handlade det istället om att Sandstig bad att få ta del av en källmaterial, såvitt jag kan se utan att ens erbjuda pengar för detta.
Att journalister går till "okonventionella" källor i sin jakt på material är ingenting ovanligt, tvärtom betalar man gissningsvis slentriantmässigt betydligt mer belastade källor än Fria Tider pengar för att få tillgång till sådant. Jag hade trots detta kunnat förstå argumentet att man inte bör samarbeta med Fria Tider om det inte vore för att Expressen och Aftonbladet hade samarbetat med Researchgruppen. Jag hade kunnat förstå argumentet att man inte bör samarbeta med Fria Tider om det inte vore för att Sandstig under helgen har kritiserats av samma personer som har hyllat Researchgruppen under de senaste åren.
Nu har dock några av Sveriges största tidningar betalat Researchgruppen pengar för material. Vad mer är, det är personer som själva har hyllat Researchgruppen som nu sätter sig till doms över de källor Fokus har använt när det är Researchgruppen själva som har blivit föremål för granskning. Att folk trots detta från höga hästar väljer att fördöma Fokus och Sandstig är hyckleri av astronomiska mått.
Vad Fokus stoppade granskning ännu en gång visar är att dubbelmoralen är institutionaliserad i Sverige. Att ledande företrädare för Researchgruppen gjort sig skyldiga till såväl misshandel som pyromandåd är i praktiken välkänt, men ingen tycks överhuvudtaget bry sig. Jämfört med den bottenlösa ondska Fria Tider står för tycks några misshandelsfall och pyromandåd från vänster väga lätt.
Det svenska etablissemanget håller inte bara Researchgruppen under armarna, genom att stoppa en granskning enkom för att en journalist har kontaktat "fel" person har man också visat att det är upp till de vänsterextrema våldsbrottslingarna i Researchgruppen att välja sina egna granskare. Detta är direkt kusligt och borde få varje professionell journalist att sparka bakut.
Att så inte har skett visar med skrämmande tydlighet att det självgoda Sverige allt mer har kommit att utvecklas till en moraliskt bananrepublik. Att så många människor har visat sig sakna allt vad moralisk kompass heter, men trots detta har mage att tala om "värdegrund", är genuint motbjudande.
För övrigt var det Fria Tider själva som avslöjade att Ola Sandstig hade varit i kontakt med dem. Detta gjorde uppenbarligen Researchgruppen och dess fans nöjda, men förmodligen inte så många andra. Lågt, riktigt lågt.
Re1
