2015-03-05

Vi måste tala om Miljöpartiet

Den kvinna som efter bara två dagar på jobbet som Gustav Fridolins pressekreterare fick sparken, då hon på grund av en skuld bedömdes vara en säkerhetsrisk, har stämt regeringskansliet eftersom hon anser sig vara diskriminerad på grund av "hudfärg, ursprung och könstillhörighet".

Att kvinnans anställning skulle ha avbrutits på grund av diskriminering är en uppenbart befängd anklagelse. Att kvinnan fick sparken blev en pinsam nyhet för såväl Miljöpartiet som regeringen, och hade de haft ett val hade de givetvis valt att sköta det hela på ett annat sätt. Att kvinnan fick sparken berodde på att på att regeringskansliet inte är vilken arbetsgivare som helst, och att hon därför fastnade i säkerhetskontrollen.

En snabb googling ger emellertid vid handen att kvinnan tidigare varit aktiv i det djupt oseriösa Afrosvenskarnas Riksförbund, vilket också förklarar hennes agerande. Hennes reaktion ligger helt i linje med förbundets övriga verksamhet. Detta bevisar emellertid inte att Miljöpartiet har blivit orättvist behandlade i sammanhanget, tvärtom.

Miljöpartiet har i och med sin flört med identitetspolitiken tagit fan i båten, men vad débâclet kring den sparkade pressekreteraren med all önskvärd tydlighet visar är att de har uppenbara problem att ro honom i land. Vad som istället har hänt är att Miljöpartiet själva blivit föremål för samma inkvisition man under de senaste åren försökt ta populistiska poäng på att själva ägna sig åt.

Vad som är tämligen uppenbart i sammanhanget är att kvinnan fick en hög post i Miljöpartiet på grund av sin hudfärg, inte sin kompetens. Om man får tro den sparkade pressekreteraren – något som man förvisso inte okritiskt bör göra – har Miljöpartiet på ett ganska ogenerat sätt använt henne som ett mångkulturellt alibi i valrörelsen. Enligt pressekreteraren har partiledningen inte bara arbetat för att hon själv skulle synas. Man har dessutom bett henne att rekrytera andra med afrikanskt ursprung till Miljöpartiets valkampanj, eftersom hennes överordnade själva inte hade några större "nätverk av människor från olika etniciteter".

Stämmer uppgifterna bekräftar de bilden av Miljöpartiet som ett Södermalmsparti för människor som förvisso gärna sjunger mångkulturens lov, men som själva inte vill leva i den. Kvinnans bakgrund i Afrosvenskarnas Riksförbund – en förening som inte bara ser "afrofobi" i varje vrå, utan som dessutom sprider antisemitiska konspirationsteorier och försvarar terrorister – ger ironiskt nog hennes anklagelser tyngd.

Hadde den sparkade pressekreteraren tidigare representerat en förening bestående av etniska svenskar som framförde samma sorts konspirationsteorier som Afrosvenskarnas Riksförbund, hade hon aldrig kunnat avancera till Gustav Fridolins pressekreterare. Att hon trots detta fick jobbet bevisar med all önskvärd tydlighet att Miljöpartiet låtit sin vurm för identitetspolitiken gå ut över partiets omdöme.

Att hon fick en framskriden plats i partiets valrörelse berodde inte på hennes kompetens eller åsikter, det berodde på hennes hudfärg. Att Miljöpartiet skulle bett henne rekrytera andra från sitt "nätverk av människor från olika etniciteter" låter därför inte bara troligt, utan också väldigt sannolikt. Att Miljöpartiet dessutom låtit islamisten Mehmet Kaplan och den direkt bisarrt oseriösa Alice Bah Kuhnke bli ministrar är också starka indikationer på att den sparkade pressekreterarens berättelse stämmer.

I dagarna har Miljöpartiet såväl hunnit med att rösta mot att riva upp FRA-lagen som att vara med att starta ett kolkraftverk utanför Hamburg. Miljöpartiet har därmed visat att man är beredda att sälja ut såväl miljö- som integritetsfrågorna. Vad de emellertid tagit strid för är migrationspolitiken, varför regeringen också nyligen lät meddela att den den extrema invandringspolitiken skall fortsätta, det monumentala integrationsmisslyckandet till trots.

Miljöpartiet är inte längre ett parti som värnar miljön, Miljöpartiet är ett parti för hipsters som säger sig älska mångkulturen men som väljer att bosätta sig långt ifrån den. Miljöpartiet är ett parti för utopister som vägrar att växa upp, ett parti för personer som tror att det är antirasism att klappa någon som den sparkade pressekreteraren på huvudet och säga "oj vad duktig du är!". Att ett sådant parti sitter i regeringen är ett utmärkt exempel på hur infantiliserad vår samtid har blivit.

Läs även:
Anybody's Place
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, Dag1, Dag2, SMP1, SMP2, SvD1, Ex1, Ex2, AB1, SVT1

10 kommentarer:

  1. Du säger att vi måste börja tala om MP. Jag håller med, men jag skulle vilja tillägga att vi måste börja tala om MP:s väljare. Knappa 7% av Sveriges väljare är inte hipsters, så vi har att göra med ett betydligt mer omfattande problem.

    //Rick

    SvaraRadera
  2. Förvisso. En större väljargrupp partiet är bra på att fånga är folk utan minsta koll på politik, men som gärna vill vara "snälla".

    SvaraRadera
  3. Låt oss hoppas att åren innan nästa val blir fortsatt lika pinsamma för MP. Kanske får vi ett MP på 3,5% och ett F! på 3,5% som båda missar riksdagen. Jag tror att partierna på många sätt attraherar samma väljare och förhoppningsvis kan dom förstöra för varandra.

    SvaraRadera
  4. Tack för informationen om att hon själv varit medlem i afrosvenskarnas riksförbund. Det hade jag inte förstått, men i och med det föll bitarna på plats. Min första reaktion var ju att om hon nu blivit pressekreterare i regeringskansliet, så borde hon vara så pass kompetent att Miljöpartiet borde ha kunnat erbjuda henne en annan anställning, som inte var säkerhetsklassad, exempelvis på partikansliet... men tydligen inte.
    Att hon uppmanades rekrytera personer med afrikanskt ursprung till valkampanjen tycker jag inte är något att förvånas över. När man söker ett jobb så gäller det ju alltid att fundera på vad man har för konkurrensfördelar - det som gör att arbetsgivaren väljer mig och inte någon av de andra sökande - och det afrosvenska kontaktnätet var hennes konkurrensfördel. Det var därför hon anställdes. Och man trodde kanske också att hon i själ och hjärta var miljöpartist, och i så fall så vore det väl inte något konstigt om hon försökte rekrytera sina bekanta antingen hon nu hade betalt för det eller inte?

    SvaraRadera
  5. Lever mycket nära både några FI´are och miljöpartister. Visst vill de väl och det är fint men avgrunden öppnar sig när vi/jag försöker diskutera samhällsekonomi. De har ingen som helst förståelse för att någon måste arbeta ihop pengarna och att det är skillnad på producera saker och att konsumera saker. Får en känsla av att de tror staten och kommunerna får sina pengar av en högre makt och är man snäll får man mer.
    Mycket, mycket frustrerande då det är i grunden bra folk. Skulle nog hjälpa om alla var tvungna att försörja sig som egenföretagare ett år. Mycket lärorikt att på de kronor man drar in betala arbetsgivaravgift, skatt, pensionsförsäkring, sjukförsäkring, m.m. Och framförallt, att upptäcka att när man inte arbetar kommer det inte in några pengar

    SvaraRadera
  6. bra sammanfattat. svårare än så här är det inte. tyvärr.

    allt gott

    einar a

    SvaraRadera
  7. Man måste nog ha ett företag två år.
    Efter den tiden sker en första sållning.
    Se på politiker t.ex som provat.
    Därefter konkat.

    Henricus Feronicus

    SvaraRadera
  8. Jag förstår inte varför ett litet extremistparti som Miljöpartiet ska få diktera villkoren för politiken på de flesta områden.

    SvaraRadera
  9. Riga:
    Kommer att tänka på sockerbagaren, han som "här bor i staden"

    I Tegnérs version är det den som är "snäller" som kan få. I den grymma och omänskliga norska versionen, däremot, är det den som har pengar.

    SvaraRadera
  10. Dessa diskrimineringsfall får en intressant konsekvens. Vem törs anställa någon från en minoritet, av vilket slag det nu må vara, när risken för böter/problem vid konflikt verkar vara mångfallt större än med en "vanlig" majoritetsknegare. Har flera bekanta som råkat ut för spektakulära böter. Bästa är hon som (dumt) nog på stubben avskedade en städare som som skickat sin dotter att städa en operationssal (kräver utbildning, säkerhetsklassning m.m.). Resultatet för minoritetsmedlemmen blev 90 000 i skadestånd samt tre månadslöner, och, i och för sig avsked.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.