2015-05-26

Om postmodern procenträkning

Enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning anser idag 58 procent av svenskarna att invandringen till Sverige är för stor. Av resterande 42 procent är det endast åtta procentenheter som anser att invandringen är för liten. De svenskar som idag tycker att invandringen är för stor tycks med andra ord inte bara vara i majoritet, de är dessutom till antalet mer än sju gånger så många som antalet svenskar som tycker att invandringen är för liten.

Det intressanta med detta är emellertid inte i första hand majoritetsförhållandena som sådana. Det intressanta med detta är hur den svenska samhällsdebatten tycks härröra från ett parallellt universum där de bägge positionernas respektive styrkeförhållanden i opinionen är de diametralt motsatta.

De 58 procenten utmålas i den svenska samhällsdebatten som en liten grupp marginaliserade extremister. De 34 procenten som inte tagit ställning utmålas som den lätt restriktiva och inte sällan smått smygrasistiska mittfåran. De åtta procenten utmålas som den knappa minoritet som har framtiden för sig, som ett progressivt gräsrotsuppror som står för den i grund och botten enda moraliskt försvarbara hållningen.

Detta i ett läge då asyltrycket på Sverige är mer än dubbelt så stort som på något annat EU- eller EFTA-land. Detta i ett läge då den svenska förmågan till integration av utlandsfödda utmärker sig som sämst i hela västvärlden. Detta i ett läge då 55 bostadsområden i Sverige har blivit till, med Brottsförebyggande rådets utredares ord, "enklaver i Sverige där svensk lag inte längre gäller". Detta i ett läge då asylinvandringens kostnader blivit så höga att kommunpolitiker tvingas försämra skolundervisningen för att bekosta dem.

Mest iögonfallande är kanske hur åsikten att Sverige tar emot för få flyktingar endast har större stöd än åsikten att Sverige tar emot för många i ett enda parti, nämligen Miljöpartiet. Detta innebär att ledningen för samtliga övriga partier skulle ha väljarnas stöd för en eventuell omläggning av invandringspolitiken.

Givet deras språkbruk, givet hur de i förekommande fall låtsas som att förslag om tidsbegränsade uppehållstillstånd istället för permanenta ej har något med volymer att göra och givet hur snabba de är med att pudla när ett ord som "volymer" har använts, tycks insikten om detta emellertid inte ha sjunkit in. Istället tycks man inom politikerkåren drabbad av vanföreställningen att indignationsnivån på kultursidorna och att frekvensen av grovt tendentiösa påhopp i den postmoderna vänsterns dagliga Twitterdrev är goda indikationer på vad mannen på gatan tycker.

Bakom det ständiga idisslandet av floskler som "värdegrund" och "alla människors lika värde", bakom det grandiosa talet om Sverige som en "humanitär stormakt", ryms idag ett skriande demokratiunderskott. Vi har fått en politikerklass som tycks tro att de är valda att representera journalistkåren och "kulturarbetarna", snarare än folket. En politikerklass som, istället för att stå med båda fötterna på jorden, låtit sig svepas med i en akademisk och medial våg av postmoderna pajaskonster. En politikerkår som hellre för en politik de själva vet saknar verklighetsförankring än tar risken att drabbas av en kultursideunderstödd Twitterstorm.

Läs även:
Tino Sanandaji, Motpol
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Ex1, Ex2, Ex3, Ab

6 kommentarer:

  1. Att ta risken att bli uthängd som rasist är fortfarande alltför stor och avskräckande för majoriteten av politikerkåren. Bara några få vågar stå upp för vad de verkligen tycker. Att all makt ska utgå från folket är tydligen inte så viktigt längre.

    Det ska bli spännande att se om undersökningen dyker upp i MSM eller public service framöver. Fan trot. Det vore ju att spela främlingsfientliga krafter i händerna. Jo den strategin har ju varit framgångsrik.

    SvaraRadera
  2. Exakt.

    Vi lever i en Twitter-demokrati. Eller rättare sagt Twitter-diktatur. Där alla som skriver på Twitter, dvs. hela etablissemanget, politiker och media, tror att det bara är åsikterna på twitter som existerar. De blir de enda som räknas. Den stora massan av folk som inte är på Twitter finns inte, syns inte och räknas inte. Därför förstår inte twittrarna att det finns andra åsikter än deras egna.

    Jag räknar inte in dig där Fnord. Förvisso ser jag att du twittrar, men det jag läser av dig visar att du har distans.

    V

    SvaraRadera
  3. Detta var en vass bloggpost även för att vara dig. Kudos. :-)

    SvaraRadera
  4. Det vore roligt om någon vaken journalist kunde ställa den utmanande frågan till Löfven, Kinberg Batra, Romson och alla de andra:

    - Kan du här och nu garantera att medborgarna inte kommer att få folkomrösta om invandringspolitiken?

    SvaraRadera
  5. Bra! Välartikulerad och motiverad vrede.

    Våra kära folkvalda politiker har i allt för stor uppfattning tagit på sig en annan roll än vad uppdraget de facto går ut på. De har tagit sig för att driva sin egen, moraliskt överlägsna vision. Vulgasen ( dvs väljarna ) skall läras upp och rätta in sig i ledet. Tycks vissa politiker tycka.

    Dock - vi får glädjas åt de små tecknen på ett tillfrisknande: en och annan skribent ( Marteus exvis ) har ju skyndat mot dörren för att deras fina väderkorn börjat ana en kantring av vinden. Samma väderkorn som iofs fick dem att en gång bygga korridoren. Johan Norbergs patos i migrationsfrågan tycks ha mojnat och han synes mest fotografera sina champagneglas, diverse jätteviktiga böcker och sin utsökt arrangerade lugg i motljus numera. Då journalistiken abdikerat från sin egentliga roll har detta vakuum fyllts av ett uppbåd av initierade bloggare och några briljanta nationalekonomer som vägrar anpassa sig till dårarnas regi och verklighetsbeskrivning. Och teknikutvecklingen har ju sannerligen främjat denna grupps möjlighet att kommunicera budskapet.

    Omvärldens olika media uppmärksammar allt mer vår idioti - och det är något som våra fåfänga politiker verkar oroas av.

    Sverige är fantastiskt!

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.