I Sentios väljarundersökning för maj månad hamnar Moderaterna och Socialdemokraterna på en delad förstaplats med 24,3 % av väljarna vardera. Den stora skrällen är emellertid inte detta, den stora skrällen är att Sverigedemokraterna får stöd av hela 19,4 %.
Vad detta innebär är att Sverigedemokraterna, ett parti som kom in i riksdagen för mindre än fem år sedan, nu har ett väljarstöd som motsvarar 79,8 % av Socialdemokraternas. Vad detta innebär att Sverigedemokraterna, ett parti som kom in i riksdagen för mindre än fem år sedan, nu har ett väljarstöd som motsvarar 39,9 % av Moderaternas och Socialdemokraternas sammanlagda väljarstöd.
Dessa opinionsframgångar har knappast Sverigedemokraterna vunnit på egna meriter. Tvärtom, sedan valet har partiet inte bara skakats av de vanliga skandalerna. Därtill har rapporteringen om partiet präglats av en uppslitande maktkamp och av partiledarens sjukskrivning och spelproblematik. Istället är det de övriga partierna som, trots allt detta, lyckats med konststycket att driva sina väljare i famnen på Sverigedemokraterna.
Tidigare i veckan visade en annan opinionsundersökning att 58 % av svenskarna idag tycker att invandringen är för stor. Denna opinionsundersökning visade därtill att samtliga partier utom Miljöpartiet och Sverigedemokraterna går i otakt med sina väljare i frågan. Detta i ett läge då asyltrycket på Sverige är mer än dubbelt så stort som på något annat EU- eller EFTA-land, något som bland annat leder till att kommunpolitiker tvingas försämra nivån på den skolundervisning som redan utmärker sig för sin dåliga kvalitet.
En av Fredrik Reinfeldts riktigt stora politiska segrar var hur han lyckades cementera blockpolitiken. Denna seger öppnade för en ny era i svensk politik, en era där socialdemokratiskt regeringsinnehav inte längre var det normala. Efter att Sverigedemokraterna 2010 kom in i riksdagen valde emellertid Reinfeldt att föra en politik som bidrog till att göra samma blockpolitik omöjlig.
När han inte bara övergav den egna migrationspolitiken och istället anammade Miljöpartiets, utan därtill valde att förhålla sig fullständigt oresonlig gentemot alla som inte gillade denna nya politik, bäddade han också för Sverigedemokraternas framgångar i valet 2014.
Reinfeldt avgick och efterträddes som statsminister av Stefan Löfven, men efter att riksdagen hade röstat om höstbudgeten stod det klart att Stefan Löfvens svaga minoritetsregering saknade parlamentariskt stöd. Ett extra val tillkännagavs för att en tid senare blåsas av. DÖ hade gjort sin entré på den politiska scenen.
Med DÖ skulle inte bara Sverigedemokraterna isoleras. Med DÖ skulle också den blockpolitik som, eftersom blocken nu var tre och inte två till antalet, hade blivit omöjlig räddas. Fem månader senare börjar ett facit utkristallisera sig, och facit är att DÖ har blivit till ett spektakulärt fiasko vad dessa båda dessa punkter beträffar.
Genom DÖ har allianspartierna lyckats reta gallfeber på sina egna väljare, en vrede som knappast har blivit mindre av alla deras försök att misstänkliggöra eller mobba sina kritiker till tystnad. Alliansens försök att med DÖ hålla en blockpolitik som exkluderar Sverigedemokraterna vid liv har utvecklats till en politisk charad som väljarna inte bara genomskådar, utan som därtill gör de egna väljarna förbannade.
Detta har gett Sverigedemokraterna legitimitet, en legitimitet som därtill blivit större av att varken Alliansen eller regeringen förmått bryta med den utopistiska och ansvarslösa invandringspolitiken. Resultatet har blivit att Sverigedemokraterna, Moderaterna och Socialdemokraterna redan idag har blivit förhållandevis jämnstora.
Detta borde få alla varningsklockor att börja ringa hos såväl moderater som socialdemokrater. Om de inte snart börjar förstå att politik är på allvar kan Sverigedemokraterna 2018 mycket väl vara Sveriges både största parti och "block".
Läs även:
Den sjätte mannen
DN1,
DN2,
DN3,
Dag1,
Dag2,
Dag3,
SMP1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Ex1,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
SR1,
SR2
