Den 24 juni kommer Prag niga sista farväl till Josef Topol, som den här gången oåterkalleligt lämnat scenen, 80 år gammal. Under dessa år har Josef Topol varit med om mycket. Liksom ett flertal andra ”tjeckoslovakiska” kulturarbetare som vågade att skriva om den politiska regimen som miljömässigt och ekonomiskt förstörde ett välmående land och korrumperade dess befolkning. Josef Topol har varit med om en levnadsberg-och-dalbana som föste honom mellan att vara den bespottade och utstötte till den uppburne och hedrade, både en och två gånger. Josef Topols pjäser spelades inte i Sverige, däremot desto mer på andra håll i Europa. En av hans söner, han som fortfarande lever, Jáchym Topols böcker, är dock översatta till svenska och utgivna i Sverige.
Både fadern Josef Topol och sonen Jáchym Topol skrev under dokumentet Charta 77, en riskfull gärning som bekräftade ordspråket sådan far, sådan son.
Fast förlita dig inte blint på att äpplet inte faller långt från trädet:
Som du kanske minns, var Pavlik Morozov en sovjetisk socialistisk hjälte som alla barn i den rättrogna, av kapitalismen inte fördärvade delen av världen, lärde sig att dyrka. Han var för det oförstörda socialistiska barnet samma självklara förebild som den nästan osannolikt produktive Robert A. Heinlein var för science fiction-författarna Isaac Asimov, James Blish, Lester del Rey och Theodore Sturgeon, som Edmund Hillary och Tenzing Norgay är för alla ambitiösa bergsklättrare och som feminismen är för Konungariket Sveriges regeringschef, socialdemokraten Stefan Löfven.
Pavlik Morozovs förebildliga gärning bestod i att han, enligt dogmen, angav sin kulak till fader för sovjetmakten, med påföljd att fadern utsattes för prövningar som till och med envetna masochister odiskutabelt bannlyser från sina kompromisslösa kommandoöversikter.
Den rättrogne Pavlik Morozov blev rituellt mördad av de av sina släktingar som vid den tiden ännu inte hade hunnit hamna i de kraftfulla käftar och klor med vilka den effektiva sovjet-socialistiska korrektionsfinkan lyckades övertrumfa till och med storinkvisitorn Tomás de Torquemada medeltidseffektiva bikt- och bekännelsemetoder.
"There's nothing you can do that can't be done
Nothing you can sing that can't be sung
Nothing you can say but you can learn how to play the game
It's easy
There's nothing you can make that can't be made
No one you can save that can't be saved
Nothing you can do but you can learn to be you in time"
It's easy…” är textraderna från ”All You Need Is Love © Lennon/McCartney.
“All You Need Is Love” är tillskriven duon Lennon/McCartney, kompositionen är dock uteslutande John Lennons, med undantag för de samplade citaten från Claude Joseph Rouget de Lisles “Marseljäsen”, Lennon/McCartneys “She Loves You” och Wingy Manone, Joe Garland, Andy Razaf och Glenn Millers “In the Mood” som Lennon använder sig av för att förstärka sitt budskap. Världspremiären för ”All You Need Is Love” inföll på den 25 June 1967 i världens första direktsända internationella satellitöverförda program, ”Our World”. Det sändes i 31 länder och man uppskattar att det sågs mellan 400 000 – 700 000 åskådare. Jag var en av dem, då jag hade tur att få se det på Österrikisk tv, efter att Tjeckoslovakien hoppade av sändningsöverenskommelsen bara några dagar innan sändningen. Detta i protest mot det Israel som vann det Sexdagarskrig som Egypten, Jordanien, Syrien, Irak, Saudiarabien, Kuwait och Algeriet startade. ”Early Bird”, Intelsat II och ATS-1 var de tre satelliter som förde ut evenemanget över världen.
© vladimir oravsky
