"Ta första stegen mot fri invandring" är titeln på en dagsfärsk debattartikel. I denna uppmanar fyra företrädare för Grön Ungdom moderpartiets medlemmar att på partiets nära förestående kongress rösta ja till att bevisbördan i asylfall skall flyttas från den asylsökande till Migrationsverket.
Det är värt att notera att den "värld utan gränser" Grön Ungdom förespråkar enligt dem skall uppnås genom asylsystemet, och inte genom att till exempel underlätta för den som kan försörja sig själv att flytta till Sverige.
Detta i ett läge då asyltrycket på Sverige är extremt. Detta i ett läge då sex, sju eller åtta asylsökande inte sällan får trängas i samma rum. Detta i ett läge då en akut brist på bostäder leder till att många asylsökande tvingas bo kvar på asylboenden, även efter att de blivit beviljade uppehållstillstånd. Detta i ett läge då det finns ett flertal kommuner i Sverige i vilka över fem procent av befolkningen består av asylsökande.
Om Grön Ungdoms förslag blev verklighet skulle denna redan ohållbara situation förvärras i snabb takt. Många av de 165 miljoner afrikaner som säger sig vilja flytta utomlands skulle försöka ta sig till Sverige och söka asyl, trots att de saknade asylskäl. Eftersom bevisbördan skulle ligga på det maktlösa och extremt överbelastade Migrationsverket skulle det i praktiken inte längre finnas möjlighet att skilja migranter med asylskäl från migranter utan.
Detta skulle naturligtvis på kort tid bland annat göra varje form av välfärd i Sverige ekonomiskt omöjlig, men de första offren skulle emellertid bli alla asylsökande med flyktingskäl. Sveriges möjligheter att ge dessa ett värdigt mottagande skulle snabbt bli obefintliga. Dessa skulle få trängas i ännu mer förtätade asylboenden och deras utsikter till att finna en egen bostad skulle vara försumbara. Därtill skulle de incitament Miljöpartiet nu hade skapat leda till att antalet drunkningsolyckor på Medelhavet ökade lavinartat.
Grön Ungdoms förslag är inte bara naivt och utopistiskt, det saknar därtill varje form av verklighetsförankring och skulle om det blev verklighet leda till katastrofala konsekvenser. Att politiska ungdomsförbund är naiva och utopistiska är emellertid inte ovanligt. Vad som särskiljer Grön Ungdom är dels hur de med sin extrema hållning får även andra ungdomsförbunds företrädare att framstå som realpolitiker, dels att skillnaden mellan ungdomsförbund och moderparti i deras fall är påfallande liten.
Grön Ungdoms ena språkrör Magdalena Rasmusson vikarierar just nu som riksdagsledamot för Maria Ferm, Miljöpartiets talesperson i migrationsfrågor. Den linje Maria Ferm – och därmed Miljöpartiet som helhet – står för avviker inte radikalt från Grön Ungdoms.
Under tiden som detta 70-talsdoftande haveri utspelar sig är det högern, inte vänstern, som blir kallade för tokiga, foliehattar och haverister. Under tiden som detta 70-talsdoftande haveri utspelar sig glider Miljöpartiet på en räkmacka genom samhällsdebatten, samtidigt som varje försynt förslag om att strama upp asylsystemet det allra minsta möts av en tsunami av indignation och rasistanklagelser.
Att det förhåller sig på det viset visar inte bara på hur alla förnekare av åsiktskorridoren väljer att blunda för det uppenbara. Att det förhåller sig på det viset visar framför allt med skrämmande tydlighet på hur samhällsklimatet i Sverige har kommit att bli direkt sektliknande.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
SvD1,
SvD2,
SMP1,
SMP2,
Re1,
Re2,
SVT1,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ex6,
Ex7,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5
