Gabriel Wikström är politikern som, 29 år fyllda, avancerade från posten som SSU-ordförande till posten som folkhälsominister.
Sedan dess har Gabriel Wikström i ord och handling visat att han är en glädjedödare ut i fingerspetsarna. Sedan dess har Gabriel Wikström i ord och handling visat att han anser att hans idag 30 år av livserfarenhet gör honom mer lämpad än svenskarna själva att avgöra vad som är bäst för dem. Sedan dess har Gabriel Wikström i ord och handling visat att han genom sin arbetslivserfarenhet från SSU och IOGT-NTO (en förening som för övrigt ser honom som sin "direktkanal till makten") är lämplig i rollen som nationell överförmyndare.
Sedan Gabriel Wikström blev minister har han hunnit med att dra ut i korståg mot gårdsförsäljning av vin. Sedan Gabriel Wikström blev minister har han hunnit med att inför journalister leka med tanken på en fettskatt. Sedan Gabriel Wikström blev minister har han hunnit med att hylla den moralistiska narkotikapolitik som gjort Sverige till landet med EU:s näst högsta narkotikadödlighet.
Idag lät Gabriel Wikström meddela att regeringen inom kort kommer att tillsätta en utredning vars syfte är att föreslå stramare reglerna på apoteksmarknaden. Detta motiverar Wikström med att avregleringen kan ha lett till att det blivit svårare att få tag på vissa mediciner samt att tillgängligheten på mediciner skulle ha försämrats på landsbygden. "Dessutom", inflikar Wikström indignerat, "har fokus till viss del skiftat från att förmedla läkemedel till att apoteken riskerar att bli mer försäljningskanaler för schampo och nagellack".
Problemet för Wikström är att hans utredning är helt onödig, något som till och med Aftonbladets Lena Mellin konstaterar. Sedan apoteksmonopolet avskaffades har det inte blivit svårare att få tag på läkemedel. Däremot har tillgängligheten (inte minst på landsbygden) ökat. Gabriel Wikströms utredning har med andra ord ingenting med läkemedelssäkerhet eller tillgänglighet att göra. Wikströms utredning handlar istället om symbolpolitik.
Med sin utredning vill Wikström misstänkliggöra den borgerliga regeringen för att ha avskaffat en typ av statsmonopol som förutom i Sverige i princip endast återfanns i länder som Kuba och Nordkorea. Med sin utredning vill Wikström flörta med de socialistiska monopolvurmare som återfinns både inom Socialdemokraterna och i dess samarbetspartier. Med sin utredning vill Wikström ta billiga poäng på den felaktiga uppfattningen att avregleringen av apoteksmarknaden skulle ha lett till försämringar.
Det här är symbolpolitik av absolut värsta slag. Regeringen borde lägga sin kraft på den bostadsbubbla som riskerar att leda till förödande konsekvenser. Regeringen borde, i ljuset av att asyltrycket på Sverige är mer än dubbelt så stort som på något annat EU- eller EFTA-land, göra något åt att den svenska integrationspolitiken är sämst i västvärlden. Regeringen borde rusta upp försvaret. Regeringen borde göra något åt den skenande sjukfrånvaron. Regeringen gör emellertid inget av detta. Istället oroas regeringen över att apoteken säljer nagellack.
Det mest smaklösa i Wikströms utspel är emellertid kanske den falskhet som genomsyrar hans retorik. I en tid då klyftan mellan stad och land växer sig allt djupare, försöker han utmåla sin bitterhet över apoteksmonopolets avskaffande i termer av omsorg av landsbygden. Detta trots att tillgängligheten på läkemedel har ökat sedan apoteksmonopolet avskaffades.
Att Wikström därtill talar sig varm för att apoteken skall ta ett "samhällsansvar" gör bara hans hyckleri ännu värre. Det numera avskaffade apoteksmonopolet "samhällsansvar" bestod nämligen under helgerna i att hålla stängt. Något som kunde få högst kännbara följder för personer på landsbygden, många mil från närmaste helgöppna jourapotek.
SvD1,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
Ab6
