När Stefan Löfven i gårdagens Agenda ännu en gång förnedrade sig med att redogöra för sina totalt orealistiska illusioner om att den svenska arbetslösheten om fem år skall vara EU:s lägsta, var allting till synes som vanligt.
Han inledde med ett "för det första", vecklade därefter in sig i en lång harang av bisatser, började någonstans mitt i härvan av bisatser att staka sig och konstaterade därefter att det var han som hade rätt och alla andra som hade fel. Allt detta före han ens hade avslutat sin första mening.
Efter att han hade slagit fast att regeringen har en "en jobbagenda som är väldigt tydlig", efter att ha slagit fast att det är regeringens politik (inte näringslivet) som "tar fram dom nya varorna och tjänsterna" och efter att ha slagit fast att "det blir jobb här och nu", slog Löfven fast att "nu är det dags för Sverige att få höghastighetståg!"
Finansieringen av detta kommer emellertid inte ske genom att regeringen börjar skuldsätta det svenska folket, förklarade Löfven, varpå han öppnade för lånefinansiering. Därefter tillade Löfven, närmast som i förbigående, att det också kan bli aktuellt att nalla av de medel som finns i pensionsfonderna för att finansiera de monumentala projekt han precis hade talat sig så varm för.
Löfven var väldigt försiktig då han nämnde pensionsfonderna. Han betonade att detta var en "möjlighet" för dessa fonder, inte ett tvång, och han gjorde allt för att framställa det hela som ett riktigt kanonerbjudande för pensionsfondernas investerare. Vad Löfven emellertid öppnade för var någonting helt annat än vad han ville framställa det som.
Vad Stefan Löfven sade var att regeringen (enligt en keynesiansk modell vars relevans då det kommer till rådande svenska arbetslöshet är allt annat än självklar) vill genomdriva ett antal tillfälliga men extremt dyra infrastrukturprojekt för att tillfälligt sänka arbetslösheten. Detta är någonting han hoppas kommer göra regeringen så populär att den blir återvald 2018.
Vad Stefan Löfven därefter sade var att det saknas pengar till detta, varför regeringen med Grekland som förebild nu ämnar att både höja statsskulden och börja plundra pensionsfonderna. Att Löfven närmast nämnde detta i förbigående (och att Mats Knutson begick tjänstefelet att inte pressa Löfven på denna punkt) förmådde inte dölja att detta var politisk dynamit.
Vad Löfvens ord vittnade om var att regeringen har målat in sig i ett hörn, och därför nu är beredd att på ett grovt vårdslöst sätt äventyra framtidens redan låga pensioner för att skaffa sig kortsiktiga fördelar i opinionen. Vad Löfvens ord vittnade om var hur desperationen breder ut sig inom det borttynande socialdemokratiska partiet. Vad Löfvens ord vittnade om var att denna desperation nu får dem att i en desperat förhoppning om att visa sig relevanta nu tar till desperata åtgärder.
Vad Löfven i praktiken sade i gårdagens Agenda var att regeringen planerar att ta ett gigantiskt SMS-lån i det svenska folkets namn för att finansiera nästa socialdemokratiska valkampanj.
Läs även:
Den hälsosamme ekonomisten
DN1,
SvD1,
SvD2,
Ab1,
Ab2
Ex1,
Ex2,
SVT
