I dag den 6 juli för exakt 600 år sedan, det vill säga år 1415, brändes Jan Hus levade på bål. Hans sista ord var ”O, sancta simplicitas”, ”O, heliga enfald”, som en kommentar till den bondkvinna som kastade ved på hans bål.
Vem var Jan Hus och varför minns vi svenskar honom?
Hus var reformator av den mäktiga romersk-katolska kyrkan och ”vår egen” Martin Luthers inspiratör. Hus anhängare kallas husiter och husiter är inte heller helt okända på våra breddgrader, inte minst tack vare otaliga välgjorda filmer om dem.
Jag såg filmer om Jan Hus och Jan Žiška och andra historiska tjeckiska och slovakiska motståndsmän på nonstop-biografen Čas (Tid), när jag som skolgrabb skolkade. Det var min favoritsysselsättning under min skolgång och det visade sig vara en bra omprioritering. För det första lärde jag mig kultiverade språk: slovakiska, tjeckiska, ungerska, ryska, för det andra lärde jag mig en massa historia och för det tredje, jag lärde mig hur konst och konstnärer kan lura den politiska censuren.
Dessa filmer visade nämligen revoltörer som angrep överheten och makthavares absurda påbud, och jag upptäckte tämligen snabbt att skillnaden mellan fjortonhundratalets diktatorer och nittonhundratalets despoter låg bara i deras klädsel och modeattiraljer.
Även i västvärlden använde man sig av samma taktik för att kringgå både den öppna och den dolda censuren. Western och cowboyfilmer och även porrfilmer trädde in i den fria tankens och fria ordets tjänst. Arthur Miller pjäs ”The Crucible”, “Häxjakt” och även ”Häxkitteln” på svenska, från år 1953, handlade visserligen om häxjakten och häxprocesserna i Salem år 1692 - 63, men alla visste att egentligen var pjäsen en allegori över Mccarthyismens sorgliga era, då den amerikanska regeringen svartlistade progressiva kulturarbetare efter att de pekats ut som kommunistsympatisörer och USA-förrädare.
Nonstop-biografen Čas låg i Bratislava mitt i staden, på Stalintorget. Det var en seven-elev biograf, proppfull med folk från tidig morgon. Jag tror att det inte var många som besökte den för filmernas skull, även om där visades utsökta filmer, inte minst kortfilmer, novellfilmer, journalfilmer, vetenskapsfilmer, Chaplins och Buster Keatons en- och tvårullar och som sagt, historiska filmer. De flesta var där av samma anledning som jag, det vill säga gömma sig undan myndigheten, om det nu var skolfröknar eller arbetsgivare. I mörkret kunde man på denna nonstop biograf, handla svart, köpa och sälja svart valuta, umgås med hallickar och horor, ge eller få avsugning… det var alltså en undangömd plats i den hårt bevakade och med ideologisk piska dresserade socialismen.
Då och då, tändes det ljus i mastodont biografen Čas, och poliser kom in, med hundar och batonger och gick mellan biografraderna och sniffade, hundar alltså, emedan poliserna drev in mutor och andelar som de menade tillhörde dem. Sedan släcktes ljuset ånyo och skuggornas kultur tog återigen hand om det skygga livet.
Rörelsen Böhmiska bröderna, som utgick från Hus lära, är inte heller okänd i Sverige. 1600-taletsbiskop, en framstående person inom brödraförsamlingen, författare och pedagog Johann Amos Comenius har i Sverige träffat Drottning Kristina och hennes gäst René Descartes, som dog i Stockholm av lunginflammation och den mirakelmedicin som kallades åderlåtning, och som kostade många liv innan den försvann från stjärnläkarnas healingrepertoar. Comenius mötte även Axel Oxenstierna och denne betalade Comenius för att skriva läroböcker för svenska skolan. Comenius har således lämnat tydliga spår även i våra svenska samtida undervisningsmetoder.
Våra skolministrar och utbildningsministrar Lena Hjelm Wallén (s) 1974-76, Britt Mogård (m)1976-1978 och 1979-1981, Birgit Rodhe (fp)1978-1979, Ulla Tillander (c) 1981-1982, Göran Persson (s) 1989-1991, Beatrice Ask (m) 1991-1994, Ylva Johansson (s) 1994-1998, Ingegerd Wärnersson (s) 1998-2002, Thomas Östros (s) 2002-2004, Ibrahim Baylan (s) 2004-2006, Jan Björlund (fp) och Gustav Fridolin (mp) har dock jobbat hårt på att flytta den svenska skolan till en precomenius tid.
”Jag är romersk konung och står över grammatiken”, lär kejsare Sigismund ha sagt på kyrkomötet i Konstanz, fast på latin. Sigismund använde sig av fel genus i sitt tal och krävde att grammatiken skulle ändras därefter. Ärkebiskop Placentinus svarade dock att ”Caesar non supra grammaticos”, det vill säga att Kejsaren står ej över språklärarna, att kejserliga befallningar ej får göra våld på grammatiska regler. Då skrev man dock år 1414 och på samma möte dömdes den tidigare nämnde böhmiske reformatorn Jan Hus att brännas levande som kättare.
Hans sista ord var ”O, sancta simplicitas”, ”O, heliga enfald”, och samma ord skulle man kunna fälla om mången av våra skolministrars verksamhet.
Den kända nattvardspsalmen med tolv verser ”Jesus Kristus är vår hälsa”, saluförs som ”Latinsk sång från 1300-talet”. Detta är en sanning med modifikation som vi svenskar säger. En tjeckoslovak skulle däremot säga att det är en ren lögn. Den är nämligen skriven av Jan Hus, i Sverige kanske mera känd under sitt tyska namn Johan eller Johannes Huss.
Hus fem verser i psalmen ”Säll är den man, som fruktar Gud” bearbetades anno 1819 och låter sedermera ”Säll är den man, som fruktar Gud / Och gärna vandrar i hans bud. / Hans händers verk, hans hus och kall / Av Herren Gud välsignas skall. //
Hans maka, from och kärleksrik, / Ett fruktsamt vinträd varder lik; / Hans barn omkring hans bord också / Likt friska oljeplantor stå. //
Själv står han lik en lövrik stam / På en gång ljuv och allvarsam, / Och ser med fröjd sitt hus och land / Förkovras under Herrens hand. //
Och när han sin välsignelse / Åt barn och barnbarn hunnit ge, / Han, rik av dygder som av år / Med frid till sina fäder går.”
1695-år version lät så här: ”Säll är den man, som fruchtar Gudh / Och gierna wandrar i hans budh. / Tin egen hand tigh föda skal: / Så lefwer tu wäl och utan qwahl. //
Tigh blifwer hustrun i huset hull / Skal tu ock skåda ther til medh / Til ett stort tahl förökas din sädh. / Ja frijd öfwer Gudz Israel / Skalt tu ock se at alt går wäl. / Såsom en qwist af wijnbär full; / Tin barn omkring titt bord också / Som friska olioplantor stå. //
Sij rätt så wälsignas then man / Som i Gudz fruchtan lefwa kan: / Han warder ock then olycko frij / Som wij alle födas vthi. //
Af Zion signar Gudh tigh så / Then hugnad låter han tigh fåå: / Medh glädie låter han tigh see / Jerusalem godh lycko skee. //
Skal tu ock skåda ther til medh / Til ett stort tahl förökas din sädh. / Ja frijd öfwer Gudz Israel / Skalt tu ock se at alt går wäl.”
Jag tycker mer om den senast nämnda, alltså den första versionen. Men jag har inte gått i den svenska skolan. Min bildning har sina rötter i nonstop biografen Čas och liknade anläggningar.
© vladimir oravsky
