"Vi har haft tio, femton år av stigande arbetslöshet, växande klyftor, sjunkande skolresultat – det är klart att det färgar av sig på samhällsutvecklingen och därmed även på brottsligheten. Där är också regeringen fast besluten om att vara med och hjälpa till för att minska klyftorna, pressa tillbaka arbetslösheten och vända utvecklingen i skolan."
Precis som när Ygeman tidigare i veckan uttalade sig om den våldsbejakande extremismen låter det bra. Borta är de skönmålningar som tidigare har utmärkt såväl Stefan Löfvens och Fredrik Reinfeldts som andra debattörers kommentarer till situationen i Malmö. Istället vill Ygeman, sin vana trogen, framställa sig som en handlingens man.
Vad Ygeman lovar är emellertid en variation på vad andra politiker före honom har lovat i årtionden, nämligen en radikal och nära förestående förbättring av integrationspolitiken. I bjärt kontrast till alla dessa löften står emellertid det faktum att Sverige utmärker sig som landet med västvärldens sämsta integrationsresultat. Detta i ett läge då asyltrycket på Sverige är mer än dubbelt så stort som på något annat land i EU eller EFTA.
Situationen i Malmö har sedan 90-talet försämrats drastiskt, just på grund av detta. Alliansregeringens arbetslinje lyckades inte vända denna utveckling och regeringen Löfvens bidragslinje lär inte göra det heller. Tvärtom, om inte något drastiskt och ytterst oväntat sker lär den rekordstora invandringen fortsätta samtidigt som integrationsresultaten förblir usla eller (mer sannolikt) försämras ytterligare.
Anders Ygemans vackra ord om att "pressa tillbaka arbetslösheten och vända utvecklingen i skolan" framstår därmed som rena baghdadboberier. Antingen är Ygeman så naiv att han själv tror på dem eller så målar han med berått mod upp en framtid som han själv mycket väl vet inte kommer att infria sig. Jag är osäker på vilket av alternativen som är det mest skrämmande.
DN1, DN2, DN3, DN4, Ex1, GP1, Ab1, Ab2, Ab3
