2015-09-06

Den antiintellektuella hashtagsslacktivismen

#jagdelar. Det är så den heter, den senaste hashtagskampanjen för att rädda världen. Som vanligt står kändisarna på kö för att ställa upp, för att bidra med en plattityd eller två, för att bidra med en non sequitur eller kanske helt enkelt för att passa på att göra ett statement i vad som strikt talat är en icke-relaterad fråga.

Av dessa kändisar anlitar en påfallande hög andel revisorer för att sänka sina skattesatser till nivåer långt under en vanlig löntagares, för att slippa behöva dela ett enda öre mer än nödvändigt. Att hashtaggen "#jagdelar" inleds med ordet "jag" är måhända ingen slump.

"Jag" har nämligen aldrig brytt mig särskilt mycket om när "de" dör i fjärran länder. "Jag" har lagt mina pengar på lyx och flärd när "de" har dött som flugor i Kongo, en konflikt som "jag" för övrigt knappt har uppmärksammat eftersom den aldrig riktigt passat in "min" bild av världen. Men nu, nu är allting annorlunda för "jag" har sett bilder på en död treåring som dog på tröskeln till "min" kontinent.

Idag passar därför "jag" på att dela. De bilder som visat "mig" någonting "jag" redan visste får nämligen "mig" att vilja göra något. Idag passar därför "jag" inte bara på att dela "mina" tankar på sociala medier, "jag" väljer också att dela lågbeskattade kändisars uttalanden och "jag" passar måhända också på att donera en slant.

Men när "jag" nästa vecka har glömt den här veckans bilder, när "jag" nästa vecka har återgått till att klaga över livspusslet, då har "jag" sannolikt inte hunnit med att ägna "dem" de tankar "de" förtjänar. "Jag" kommer då säkert att både en och två gånger ha hunnit tala om vikten av solidaritet med alla som inte drunknat, men "jag" kommer förmodligen inte ha bidragit med ett enda realistiskt förslag på hur fler drunkningsolyckor skall förhindras.

"Jag" kommer då sannolikt ej heller ha reflekterat över hur den svenska bostadsmarknaden måste förändras för att "de" skall få någonstans att bo. Inte heller kommer "jag" ha reflekterat över hur den svenska arbetsmarknadspolitiken stänger "dem" ute från arbetsmarknaden, över hur vad "jag" tror på i stället dömer "dem" till utanförskap och bidragsberoende.

Nästa vecka kommer "jag" med allra största sannolikhet fortsätta ignorera hur "de" fortsätter att glida allt djupare ned i utanförskap, till följd av att den politiska modell "jag" står bakom hindrar "dem" att ta sig in på arbetsmarknaden. Om "deras" ankomst leder till att "våra" system utmanas är "jag" inte beredd att reflektera över konsekvenserna av detta. Så länge det finns hashtaggar kan "jag" alltid skjuta alla svåra avväganden på framtiden.

Läs även:
Björn Östbring, Anna Dahlberg, Motpol
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5

11 kommentarer:

  1. Det är ganska osmakligt med alla dessa människor som kommer med intetsägande floskler för att visa upp hur goda de är. Vad gör de egentligen i praktiskt handling? Jag tycker mest att det verkar som ett tillfälle att använda en förfärlig flyktingsituation för att visa upp sig.

    SvaraRadera
  2. Skall vi slå vad om hur länge "godheten" varar? Jag tror att den räcker lite längre än "jag är Charlie" men inte fram till Jul.

    SvaraRadera
  3. Som sagt var,dom är en samling hycklare som vill framstå som goda.

    Pelle2

    SvaraRadera
  4. Det jag tycker är illa är att många borgerliga passar nu på att hylla civilsamhällets insatser samtidigt som vi ser skatter ökar dramatiskt.
    Nattvandrarstaten är i allra högsta grad en realitet.

    /henrico

    SvaraRadera
  5. Hyckleriet når nya lågvattensmärken.

    SvaraRadera
  6. Björn i Bromma6 september 2015 21:47

    Grattis!
    På pricken vad det egentligen handlar om.

    SvaraRadera
  7. Hej.
    För att ta den syrliga sarkasmen till desperationens rand: alla NGO:er som verkar i konfliktområden med krigsherrar o.d, där diverse konventioner ignoreras, möjliggör fortsatt konflikt. Hur? För att nå fram med eventuell hjälp behöver man muta sig fram, betala lösensummor och på andra sätt köpa sig fri lejd. Dessa resurser gynnar de krigförande och förlänger konflikten. Varenda penninggåva till hjälporganisationer är att jämföra med ekonomiskt stöd till alkoholisten utanför systembolaget, eller grynaren på Plattan; välmenande men skadligt.

    Men det viktiga är ju att visa att man bryr sig, eller hur?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  8. Jag är en GOD människa. Det är rasistiskt att ifrågasätta mina motiv eller att i raljanta ordalag kritisera mitt agerande. Så det så.

    SvaraRadera
  9. Hur många flyktingboenden kommer det att byggas på Södermalm tror ni..? ;)

    SvaraRadera
  10. Rikard: Sånt förekommer naturligtvis, men i väldigt varierande omfattning och nog endast i väldigt begränsad omfattning i t ex Syriens grannländer. Korruption, visst, men knappast stöd till krigsförande parter.

    I de fall detta är fallet är detta naturligtvis ett dilemma. Men det är knappast bättre att inte göra någonting.

    SvaraRadera
  11. Hej.
    Till 'fnordspotter': tack för svar. Baserar mitt tidigare påstående på en bok av professorn i statsvetenskap (Humboldt-universitet, Berlin) Herfried Münkler: "De nya krigen", ISBN 91 7173 197 0.

    Blev oerhört bestört när jag läste den. Hade själv inte gjort den kopplingen han gör om hur hjälpsändningar kan bli en nödvändig del i krigets ekonomi. Hur relevant det är för Syrien vet jag inte.

    Diskuterade med en kollega vilken föreslog att man kan förstå allmosorna som ett utslag av vanmakt och desperation hos människor som vill hjälpa men intellektuellt förstår att de inte kan. Därmed rationaliserar man processen till att just landa i 'bättre att göra något än inget' och undersöker inte de konkreta konsekvenserna av hjälpen. Därmed har jag sagt mitt, och tackar för utrymmet.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.