"Frågan är minerad mark". Med denna nervösa ursäkt inleds ett SVT-reportage om att marockanska gatubarn gjort Stockholms central och T-centralen till laglöst land. Ett reportage i vilket berättas att Stockholmspolisen ser sin arbetssituation som "katastrofal" och att man inte längre anser sig kunna göra sitt jobb.
Vad som berättas i reportaget är att samhällskontraktet hänger på en väldigt skör tråd, men ändå känner SVT:s journalister sig tvingade att inleda med påpekandet att "[f]rågan är minerad mark". Själva verkligheten har i det alltmer bisarra Sverige blivit så kontroversiell att journalister drar sig för att beskriva den, även när implikationerna är enorma.
De marockanska gatubarnen kom till den breda allmänhetens kännedom först för mindre än ett år sedan, och då först efter att efter att en journalistkår inom vilken alla sprang åt samma håll försökte göra dem till värnlösa offer för väktarvåld. När jag då skrev ett inlägg om de groteska konsekvenser samhällets kravlöshet resulterade i kände jag mig väldigt ensam. Idag är ambitionen att genomföra vad jag då föreslog officiell regeringspolitik.
Pendelrörelsen har, de neurotiska utläggningarna om "minerad mark" till trots, nu onekligen vänt. Höstens och vinterns omläggning av politiken är dock bara början. Efter de senaste årens megalomaniska politiska ambitioner att göra Sverige till en "humanitär stormakt" är nu den svenska modellen med allra största sannolikhet dödsdömd.
Det kommer dröja innan politikerna i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet inser detta, men i en nära framtid kommer den verklighet man på SVT är så rädda för att beskriva framtvinga ytterligare radikala omläggningar av politiken. På område efter område kommer de kommande åren höstens migrationspolitiska helomvändning att upprepas.
När det statliga våldsmonopolet inte längre kan garantera medborgarnas säkerhet kommer politikerna tvingas skärpa straffen, skrota våldsmonopolets värdegrundsarbete och anställa betydligt fler synliga poliser. När badhus, bibliotek och andra offentliga miljöer blir inrättningar som skattebetalarna tvingas finansiera men inte själva vill besöka kommer skatteviljan undergrävas radikalt.
När kostnaderna för bidragssystemen skenar kommer politikerna såväl tvingas begränsa dessa kraftigt (testballonger har redan skickats upp) som släppa låglönejobben fria. När hundratusentals flyktingar blir kvar på asylboenden även efter att de fått sina uppehållstillstånds beviljade kommer politikerna tvingas avreglera bostadsmarknaden. När hålen i statsbudgeten blir allt större kommer rätten till personlig assistans att få stryka på foten. Et cetera.
Det ironiska i sammanhanget är att detta kommer att bli det bestående resultatet av den rabiata vänstervåg som de senaste åren svept över det mediala och kulturella Sverige. Nyvänstervågen som sådan är redan på väg att klinga av, men resultaten av denna kommer att prägla Sverige i årtionden eller generationer framöver.
Vad nyvänstern de senaste åren har ägnat sig åt är att skapa är ett samhällsklimat så skruvat att Naomi Kleins paranoida konspirationsteori om chockdoktrinen, utan att detta var någons avsikt, i snabb takt är på väg att bli verklighet i Sverige.
Klyftorna kommer öka explosivt, segregationen kommer cementeras, välfärden kommer skäras ned och låglönejobbet kommer komma tillbaka. Den mjuka svenska kriminalpolitiken kommer kastas i papperskorgen och ersättas med en mer amerikansk sådan. Gated communities kommer att skjuta som svampar ur marken.
I detta nya Sverige kommer intersektionalister, genusvetare och andra professionella normkritiker tvingas söka jobb som diskare, kassapersonal och hembiträden. Huruvida de då tycker att det hela var värt priset återstår att se.
Läs även:
Den sjätte mannen, Motpol
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD1,
SvD2,
Ab1
