Moderaterna har sedan Fredrik Reinfeldts avgång sakta men säkert utvecklats åt rätt håll, vilket onsdagens debattartikel är det senaste tecknet på. Personligen känner jag mig fortfarande allt annat än entusiastisk över partiet, men hade det varit val idag skulle det ändå få min röst.
Detta är emellertid, bästa moderater, en klen tröst för er del. Det förtroendekapital som Fredrik Reinfeldt spelade bort efter valet 2010 är inte återvunnet. Decemberöverenskommelsen och ert arroganta försvar av denna är någonting som väljarna varken glömt eller förlåtit. Omläggningen av partiets partiets politik dröjde alldeles för länge, och uppfattas som såväl trevande som inte särskilt trovärdig.
Detta är en situation ni själva försatt er i. Det var ni som förhandlade fram en fullständigt ansvarslös migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet. Det var ni som valde att agera ja-sägare när Fredrik Reinfeldt efter valet 2010 spårade ur.
Det var ni som inte förmådde stå emot när en liten men kulturellt och medialt inflytelserik Södermalmsklick bestämde sig för att låta 1968 gå i repris. Det var ni som förolämpade era egna kärnväljare så till den grad att människor som alltid varit Moderaterna trogna började avsky partiet.
Att rasera ett ett förtroende är som bekant betydligt lättare än att bygga upp ett sådant. Det är därför som ni, sittande regerings monumentala inkompetens till trots, inte lyfter i opinionen. De väljare ni serverat Sverigedemokraterna på ett silverfat är förbannade och inte särskilt sugna på att återvända.
Detta väl sagt innebär Moderaternas nya nya linje i grund och botten en rejäl omläggning av partiets politik. Denna omläggning har dock portionerats ut i väldigt små bitar i taget, varför den inte har uppfattats som detta. Om ni i stället under hösten hade hållit en presskonferens på vilken hela denna omläggning offentliggjordes i sin helhet, hade läget förmodligen varit ganska annorlunda.
Personligen är jag, bästa moderater, betydligt mer intresserad av framtiden än av det förgångna. Jag känner mig fortfarande djupt sviken av er, men jag tänker inte låta detta hindra mig från att ge er min röst i nästa val såvida ni inte gör bort er under tiden. I detta är jag dock allt annat än representativ. För väldigt många väljare som står stadigt till höger (varav många är väldigt intelligenta, trevliga, empatiska och högst resonabla människor) är ni idag över huvud taget inte ett alternativ.
Detta är naturligtvis inte någon särskilt konstruktiv inställning, men jag förstår dem. Jag har delat deras frustration, jag har delat deras förakt, jag har delat deras ilska och jag har delat deras känsla av vara förrådda av dem jag hade satt mitt hopp och gett mitt förtroende till.
Därför, bästa moderater, krävs nu att ni sväljer er stolthet. Ni behöver erkänna att ni gick vilse efter valet 2010. Ni måste erkänna att grova misstag begicks. Ni måste be om ursäkt för de plumpa invektiv ni bemötte era besvikna väljares kritik med. Ni måste, kort sagt, kräla i stoftet.
När detta väl är avklarat behöver ni snabbt se till att bli en politisk kraft att räkna med. Tiden för ängsligt inlindade resonemang är över, vilket inte minst det faktum att Socialdemokraterna nu ogenerat använder Alliansregeringens migrationspolitik som politiskt slagträ mot er visar. Spelreglerna har inte bara förändrats, de har kastats i papperskorgen och ersatts av nya.
Därför bör ni nu göra klart att Moderaterna menar allvar. Gå rakt på sak, i stället för att linda in budskapen. Var offensiva. Gå till attack mot regeringen och presentera konkreta och radikala bostads-, arbetsmarknads-, skol-, kriminal-, migrations- och integrationspolitiska förslag. Ge väljarna ett konkret alternativ till såväl socialdemokrater som sverigedemokrater.
Tiden, bästa moderater, är på väg att rinna ut. Förtroendet för de gamla partierna är kört i botten, svenskarnas bild av framtiden är nattsvart och de strukturella problemen i landet är på väg att växa sig direkt samhällsfarliga. Om inte ni väldigt snart börjar visa er mogna att axla detta ansvar, är risken högst påtaglig att den skada ni åsamkat er själva blir såväl värre som permanent.
Och förresten, moderatvänner, en sak till. Elisabeth Svantesson är inte bara tämligen obelastad av misstagen under Reinfeldtåren, hon har framför allt som få andra moderater framstått som en förnuftets och handlingskraftens röst under hösten och vintern. Var rädda om henne! Med Svantesson i en betydligt mer framträdande position än idag kommer gissningsvis det tunga arbete med att återuppbygga förtroende för ert parti gå betydligt fortare än annars.
DN1,
DN2,
Exp1,
Ab1
