Den pågående Kommunalskandalen är med allra största sannolikhet i grund och botten en medial konstruktion. Vad som pågått i Kommunal pågår gissningsvis i praktiskt taget alla LO-förbund. Vad mer är, ingen i Kommunals ledning har gissningsvis ens slagits av tanken att förbundets affärer utgjorde skandalmaterial förrän Aftonbladet bestämde sig för att så var fallet.
Annorlunda uttryckt: Ingen borde vara förvånad över att Kommunal har spottat sina medlemmar i ansiktet, i synnerhet inte som detta har pågått tämligen öppet. Kommunals ledning har bara gjort vad fackpampar gjort i alla tider, nämligen att berika sig själva.
När Annelie Nordström idag tillkännagav sin "avgång" (det vill säga att hon inte ämnade ställa upp för omval) fortsatte denna arrogans. Bakom Nordströms förmenta självkritik doldes en ytterst genomtänkt damage control-strategi. Den osunda kultur inom Kommunal som Nordström gång på gång återkom till, reducerades till att i första hand handla om alkoholkonsumtion.
Kommunalskandalen har emellertid inte handlat om alkohol. Att Kommunals ledning ofta druckit alkohol på medlemmarnas bekostnad (och under former som stridit mot den svenska alkoholagstiftningen) är en bisak i sammanhanget. Det allvarliga är och förblir att Kommunals ledning slösat bort medlemmarnas pengar, fjäskat för medlemmarnas motpart och ägnat sig åt att berika sig själva.
Samtidigt som Nordström gång på gång återkom till alkoholkulturen inom Kommunal nämnde hon inte med ett ord den sparkade kassörens 37(!) mycket lönsamma sidouppdrag inom det socialdemokratiska maktkonglomeratet. Vad hon heller inte berörde var de höga löner eller de generösa fallskärmar ledningen åtnjuter.
Detta mönster utmärker den fackliga grenen av det socialdemokratiska partiet. Det finansieras delvis genom medlemsavgifter, men som fallen Bergström och Lundby-Wedin med all önskvärd tydlighet visar finansieras det också genom omfattande socialdemokratisk näringsverksamhet.
Socialdemokraterna kontrollerar en bank, de kontrollerar ett försäkringsbolag, de kontrollerar en begravningsbyrå och de kontrollerar en stor dagligvarukedja. De kontrollerar den politiska inriktningen på Sveriges största tidning och de är hälftenägare i ett ledande pensionsbolag. Ja, de ägnar sig till och med åt lotteriverksamhet, efter att ha gett sig själva ett undantag från det statliga spelmonopolet.
Tack vare styrelseuppdrag i dessa verksamheter åtnjuter den socialdemokratiska adeln en mycket hög materiell standard, samtidigt som man högljutt förespråkar minskade klyftor och utmålar en i jämförelse närmast fattig medelklass som "dom rika". Tillsammans med den enorma makt partiet genom till exempel fackförbunden och Hyresgästföreningen utövar även i opposition, gör detta i mångt och mycket Socialdemokraterna till en stat i staten.
För partilojala socialdemokrater är detta måhända helt i sin ordning. Besvikna kommunalarbetare och personer som inte röstar på Socialdemokraterna bör dock reflektera över huruvida detta kleptokratiska system än någonting de vill stödja. Om svaret på denna fråga är nej finns stora möjligheter att slå tillbaka.
Var inte en Swedbankkund, handla inte i kooperationens affärer och köp din bensin från någon annan kedja än OKQ8. Köp inga socialdemokratiska lotter och undvik Aftonbladet. Anlita ett annat försäkringsbolag än Folksam och anlita inte AMF för ditt pensionssparande. Var under inga omständigheter medlem i Hyresgästföreningen och undvik i möjligaste mån HSB och Riksbyggen (detta kan dessvärre vara svårt eftersom Socialdemokraterna fullständigt förstört den svenska bostadsmarknaden).
Socialdemokraterna är inte bara ett parti och ett maktkonglomerat, de är också ett affärsimperium. Den som stödjer detta affärsimperium finansierar inte bara ledande socialdemokraters jetsettillvaro, utan bidrar också till högre skatter, mer förmynderi och mindre frihet. Att avstå från att stödja detta borde vara en självklarhet.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
Ab1
