Det finns hur mycket som helst att säga om gårdagens nationalsångsdebatt, men det mesta är nog redan sagt vid det här laget. Det enda jag själv har att tillägga är observationen att det är precis de människor som riskerat livet för att kunna leva och dö i Norden som nu påstås exkluderas av formuleringen "jag vill leva, jag vill dö i Norden". Ironin i detta tycks, som vanligt, ha gått de förstoppade dekonstruktionisterna helt förbi.
Sedd som enskild företeelse är gårdagens dekonstruktion av nationalsången en icke-fråga. Gårdagens behandling av nationalsången var emellertid inte någon enskild företeelse, den var en del av ett större mönster och ett utslag av en politisk agenda. Samma politiska agenda ligger bakom att könsseparatistiska extremister ges en gräddfil till SVT:s morgonsoffa. Samma politiska agenda ligger bakom att identitetspolitisk kritik av Oscarsgalan ges stort utrymme i statstelevisionen.
Samma politiska agenda ligger bakom positiva beskrivningar av vad som i själva verket är representanter för den hypernarcissistiska identitetsvänsterns haverier inför öppen ridå. Samma politiska agenda ligger bakom att SVT utan vidare rekryterar grundaren av den identitetspolitiska så kallade Rättviseförmedlingen som programledare. Samma politiska agenda ligger bakom att Utbildningsradion nyligen ställde krav på viss hudfärg när en tjänst utannonserades.
Samma politiska agenda låg bakom att en SVT-medarbetare inom ramen för sitt arbete häromåret i det närmaste uppmanade till politiskt våld, och att en annan SVT-medarbetare samma år kryddade sitt eget TV-program med att agera människosmugglare. Samma politiska agenda ligger bakom att personer anställs som programledare i TV, inte trots att de talar svenska med brytning, utan på grund av att de gör just det.
Det hela handlar inte om en strävan efter att vara inkluderande, det handlar om en strävan efter att krossa allt motstånd. Det handlar om en syn på de egna värderingarna som Universell Sanning. Det handlar om att först provocera fram en konflikt, för att därefter med public service som arena invändningsfritt kunna förlöjliga protesterna som ett utslag av outbildade bonnläppars allmänna ynklighet. Det handlar om ambitionen att köra ned den egna världsåskådningen i halsen på alla som har fräckheten att inte dela den.
Denna agenda polariserar, demoraliserar, fördummar och genererar dessutom inte sällan hat. Vad mer är, den driver dessutom svenskar rakt i famnen på till exempel Kremls propagandakanaler. Det är ett präktigt misslyckande för vad som enligt egen utsago är "ett oberoende medieföretag i allmänhetens tjänst".
Tidigare i ämnet:
Nationalsång à la SVT
Exp1,
Ab1,
GP1,
SVT1
