Det handlar om "kvinnans rätt till sin egen kropp". Med detta argument avfärdas regelbundet alla försök till att problematisera abortfrågan.
Problemet med argumentet är att abortfrågan inte handlar om någons rätt till sin egen kropp, den handlar om huruvida det är acceptabelt att avliva ett ofött barn eller ej. Frågan har förhållandevis enkla svar direkt efter befruktningsögonblicket och strax före födseln. Under de nio månader som passerar mellan dessa bägge tillfällen förtjänar dock frågeställningen att behandlas som det svåra dilemma i en moralisk gråzon den faktiskt är.
För den som säger sig brinna för "kvinnans rätt till sin egen kropp" (eller för den delen mäns rätt till sina egna kroppar) finns det emellertid andra och betydligt mindre moraliskt komplicerade tillfällen då denna rätt är starkt begränsad. Vuxna människor tillåts till exempel inte att utbyta sexuella tjänster mot pengar (även om kvinnor i praktiken har dispens från denna lagstiftning) och myndiga svenskar som brukar droger anses av staten vara brottslingar.
När regeringens utredare Eva Wendel Rosberg idag meddelade att surrogatmödraskap inte bör tillåtas i Sverige, alldeles oavsett om pengar är inblandade eller ej, var hennes besked ytterligare ett exempel på detta. Wendel Rosberg motiverade sitt beslut med omsorg om kvinnor. Denna omtanke är säkert äkta, men vad hon säger är i praktiken att kvinnor inte har rätt till sina egna kroppar.
Budskapet är tvärtom att människor i själva verket bara lånar sina kroppar av deras rättmätiga ägare, det vill säga staten. Individen har inte, signalerar Wendel Rosberg, rätten att efter eget huvud förfoga och bestämma över sin egen kropp. Märkligt nog har just de debattörer som oftast och som mest högljutt åberopar argumentet om "kvinnans rätt till sin egen kropp" idag beskrivit Wendel Rosbergs besked som "en stor seger".
Detta är ett väldigt talande bevis på att samma debattörer i själva verket är fullständigt ointresserade av kroppslig autonomi. De åberopar mer än gärna det frihetliga argumentet om "kvinnans rätt till sin egen kropp" när det passar deras syften, och de låter sig inte avskräckas av att argumentets tillämpbarhet då är minst sagt tveksam. I andra situationer, då principen om "kvinnans rätt till sin egen kropp" borde vara självklar, ställer de sig emellertid inte bakom den.
När det kommer till kritan är de fullständigt ointresserade av individens rätt till sin egen kropp. De är tvärtom paternalister som anser att människors kroppar är statens egendom. Det står dem naturligtvis fritt att tycka detta, men de borde i så fall åtminstone vara hederliga nog att avstå från att högtidligt åberopa principer som den om "kvinnans rätt till sin egen kropp".
Och för den som till äventyrs undrar så skall jag passa på att påpeka att jag tycker dagens abortlagstiftning är rimlig. Jag har dock stor förståelse för att alla inte delar denna uppfattning.
Läs även:
Könsfreden,
Motpol,
Helds HBT-nyheter
DN1,
DN2,
Ab1,
Exp1,
SVT1,
SVT2,
SVT3,
SVT4,
SVT5
