En gång under finanskrisen överhörde jag i en lång butikskö ett samtal, två väninnor emellan. En av dem ville flytta till en större lägenhet, men hade kommit till slutsatsen att det inte var någon idé just då. Det är ingen idé att flytta nu, sammanfattade hon sina tankar, min bostad har ökat alldeles för lite i värde.
Det resonemang hon gav uttryck för är utbrett. Vid denna tid resonerade många precis likadant, och när den ohållbara ökningen av bostadspriserna strax därefter tog fart igen började folk ännu en gång glädja sig åt de vinster de gjorde i samband med försäljning av bostäder.
Detta kan vara med verkligheten överensstämmande. Den som till exempel säljer en bostadsrätt för att flytta till en hyresrätt är en vinnare i sammanhanget. Den som däremot är intresserad av att göra bostadskarriär, eller helt enkelt bara överväger att flytta till en likvärdig bostad i en annan stad, har dock allt att vinna på stillastående bostadspriser.
En ökning av bostadspriserna påverkar nämligen inte bara priset på den bostad man säljer, utan även priset på den bostad man köper. Att göra bostadskarriär innebär praktiskt taget per definition att flytta från en billigare till en dyrare bostad. En generell prisuppgång påverkar då bostaden man flyttar till mer än bostaden man flyttar från. Den vinst man gör vid försäljningen av den gamla bostaden äts således med råge upp av prisökningen på den nya.
Antag att bostad A är inköpt för 2 000 000 kr, samtidigt som marknaden värderar en annan bostad (B) till dubbelt så mycket. En tioprocentig uppgång av bostadspriserna medför då att A ökar med 200 000 kr i värde, samtidigt som motsvarande belopp för B landar på 400 000 kr.
En försäljning av bostad A resulterar då förvisso i en vinst på 200 000 kr, men om flyttlasset därefter går vidare till bostad B resulterar den totala prisuppgången också i en extra utgift på 400 000 kr. I stället för att tjäna 200 000 kr på prisuppgången har man då i själva verket förlorat 200 000 kr på den.
Det felaktiga föreställningen att denna förlust utgör en vinst delas emellertid av Skatteverket, som därför beskattar den imaginära vinsten med 22 %. Då "vinsten" i sammanhanget uppgår till 200 000 kr kommer denna skatt uppgå till 44 000 kr, varför den totala förlusten kommer att uppgå till 244 000 kr.
Staten nöjer sig dock inte med detta. Köparen är därtill tvungen att betala ytterligare en skatt (som fått eufemismen "lagfart") om 1,5 % av inköpsvärdet på bostaden B. I exemplet ovan kommer denna uppgå till totalt 66 000 kr, varav 6 000 kr är en direkt följd av prisuppgången. Den totala förlusten prisuppgången har resulterat i landar således på totalt 250 000 kr.
Vad som gör detta riktigt intressant är vad som sker då man flyttar mellan två bostäder värderade till samma belopp. Om den familj som i exemplet ovan flyttar från B köpte denna bostad i början av 1980-talet, är 400 000 kr ett fullt tänkbart inköpspris. "Vinsten" kommer då uppgå till totalt 4 000 000 kr.
Om ägarna därefter flyttar till en likvärdig bostad C, värderad till samma belopp som B och som påverkats lika mycket av prisuppgången, kommer "vinsten" och förlusten att ta ut varandra. "Vinsten" (som i själva verket för övrigt främst är resultatet av inflation och dålig bostadspolitik) kommer då emellertid att beskattas med 880 000 kronor, samtidigt som lagfarten kommer att uppgå till 66 000 kronor (varav 60 000 kr är ett resultat av prisuppgången).
Prisuppgången har således resulterat i att en flytt mellan två fullt jämförbara bostäder beskattas med totalt 946 000 kr. Denna flyttskatt gör det ofta synnerligen oattraktivt att byta bostad, varför många par gör det fullt logiska valet att bo kvar i villor och stora bostadsrätter även efter att barnen har flyttat ut.
Svenskarna "överkonsumerar boende", beskrev Rapport fenomenet i fråga ikväll. I själva verket är det hela bara ännu ett exempel på hur katastrofal den svenska bostadspolitiken är.
SVT1,
SVT2,
SVT3,
SVT4
