Det tog som vanligt inte lång tid för dem att att mekaniskt haspla ur sig just de där motbjudande analyserna vi alla lärt oss att förknippa dem med. Jag talar så klart om de relativister vilkas nyckelord lyder "Israel", "imperialism", "marginalisering", "rasism" och "strukturer"
Lösningen är, får vi veta, att bekräfta terroristernas världsbild. Lösningen är att be om ursäkt för såväl luften vi andas som för att vi gett dem alla chanser att göra något meningsfullt av sina liv. Lösningen är att själva ta på oss skulden för deras misstag. Lösningen är att finna orsakerna i kapitalismen och liberalismen. Lösningen är att ge den som mördat, våldtagit och fördrivit förtur i bostadskön.
Dessa föreställningar kommer de närmaste dagarna upprepas i TV, i påkostade nyhetsreportage, på ledar- och kultursidor och i ditt Facebookflöde. De kommer inte bara framställas som den enda nyanserade och genomtänkta hållningen, den kommer därtill att utmålas som en hållning värdigt ett samhälle lite mer civiliserat än andra.
Invändningar kommer av uppburna samhällsdebattörer bryskt avfärdas som exempel på rasism, islamofobi och SD-propaganda. Vänsterpublikationer som Nyheter24 kommer göra allt vad de kan för att profitera på tragedin genom att publicera ett stort antal riktiga lågvattenmärken till clickbaits.
Att vissa är snabba med att ursäkta terrorister är inget nytt. Till skillnad från de rasister som valde att försvara eller ursäkta till exempel Anders Behring Breivik väntar emellertid ingen pariastämpel dessa förstående relativister och apologeter. Tvärtom anses just deras ständiga ursäkter och relativiseringar av det hämningslösa mördandet utgöra själva sinnebilden av god "värdegrund".
Det är dessa människor som de senaste dagarna stått bakom de fränaste attackerna på till exempel Lena Adelsohn Liljeroth. De är så övertygade om sin moraliska överlägsenhet att de inte för ett ögonblick skulle överväga att offentliga och högljudda relativiseringar av massmord skulle kunna anses mer moraliskt förkastligt än att hysa misstro till den svenska journalistkårens förmåga att på ett objektivt sätt förmedla nyheter.
Att det är människor med dessa åsikter som de senaste åren fått monopol på att definiera den goda etiken i Sverige är perverst. Deras inställning är inte bara förkastlig, den är därtill direkt fundamentalistisk. Det finns ingen – ingen! – som helst anledning att acceptera deras status som uppburna moraliska auktoriteter. Den som ursäktar eller relativiserar illdåd som det i Bryssel förtjänar inget annat än förakt.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4
