Gårdagens partiledardebatt var en djupt ovärdig tillställning. Partiledarna hade inget att säga, men framstod detta till trots närmast kokainstinna i sin iver att avbryta och överrösta varandra.
Jonas Sjöstedt framstod ännu mer än vanligt som en fanatisk sektledare som varnade för den nära förestående yttersta domen. Stefan Löfven försökte och misslyckades totalt med att leva upp till det demagogiska arvet efter Sankt Olof. En övermodig Jan Björklund lät sig förnedras av Jimmie Åkesson. Et cetera.
Som om inte detta var illa nog gavs två pseudospörsmål stort utrymme på bekostnad av alla de akuta och konkreta problem Sverige står inför. Dels ägnades mycket tid åt att diskutera huruvida Vattenfalls brunkolsfält till en kostnad av 30 miljarder kronor borde ombildas till en statlig kolsänka, trots att det är uppenbart för alla att så aldrig kommer ske. Dels ägnades mycket tid åt att i falsettoner diskutera ett nästan lika osannolikt förbud för vinstdrivande friskolor.
Det kanske mest tragiska med pseudodebatten om friskolorna är att båda blocken har fel. Jonas Sjöstedt gjorde klart att han är marxist uti fingerspetsarna – och därmed också ekonomisk analfabet – när han gång på gång förklarade hur mycket mer effektiv all produktion av varor och tjänster skulle bli, om denna bara sköttes medelst statlig centralplanering i stället för av marknadskrafter.
Stefan Löfven ville inte vara sämre, och kommenterade därför friskolornas vinster med orden "jag är noga med att vi ska använda skattebetalarnas pengar till det de är avsedda för". Det var en ytterst magstark kommentar för att komma från den främste företrädaren för det parti som gjort Sverige till landet med världens högsta skatter.
Trots att de flesta löntagare tvingas betala mer än halva sin inkomst i skatt förmår staten ej upprätthålla ett försvar, en polis, en skola eller en sjukvård värd namnet. I bjärt kontrast till Löfvens ord om att skattepengar skall gå till "det de är avsedda för" står det faktum att staten låter skattemedel gå till IS-rekrytering, terroristregimer, organiserad brottslighet, bidragsfusk och FN-diplomaters omättliga hunger efter lyx.
Regeringen avsätter astronomiska belopp till att leka "humanitär stormakt" på skattebetalarnas bekostnad. Man avsätter skattemedel till "gratis" glasögon och mediciner för medelklassens barn. Man låter skattepengar gå till att köpa regeringen ära och prestige i form av en för skattebetalarna fullständigt irrelevant plats i det korrupta och tandlösa FN:s säkerhetsråd.
Dessvärre är Alliansen inte mycket bättre. De så kallade borgerliga partierna är idag i stort sett lika benägna som sina öppet socialistiska motsvarigheter att medelst drakoniska skatter skinna allmänheten för att på detta sätt finansiera socialistiska megaprojekt.
Det slutar emellertid inte där. Genom en politik som allt oftare får karaktären av självskadebeteende gör man till synes allt för att ge den vänster som är kroniskt oförmögen att förstå skillnaden mellan svågerkapitalism och en fri och avreglerad marknad vatten på sin kvarn.
Man inte bara fortsätter den av Socialdemokraterna redan etablerade svågerkapitalistiska praktiken att skydda gamla företag samtidigt som man medelst hårda regleringar håller antalet uppstickare nere, utan utvecklar den. I stället för att låta den privata sektorn växa på den offentligas bekostnad, omvandlar man den senare till en artificiell låtsasmarknad.
Detta beskrivs av vänstern ofta som en extrem form marknadsliberalism, vilket är så långt ifrån sanningen man kan komma. På denna "marknad" har alla svenskar tvingats bli betalande "kunder", alldeles oavsett om de är intresserade av de tjänster som erbjuds eller inte.
För näringslivet råder dock inget tvång, utan såväl omfattande frihet som ren Klondykestämning. På denna "marknad" råder tack vare staten aldrig lågkonjunktur, och "entreprenörernas" inkomster garanteras av den dynamiska duon Skatteverket/Riksgäldskontoret.
Att gårdagens partiledardebatten var usel är i grund och botten helt naturligt. Ingetdera blocket har när det kommer till kritan nämligen någonting annat än usel politik att erbjuda.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Exp1,
Exp2
