2016-09-06

Migrationsskatt

Då Magdalena Andersson i slutet av augusti fick frågan om varför den för bostadsbristen så förödande reavinstbeskattningen (för övrigt en skatt på inflation och dålig bostadspolitik) inte avskaffades, svarade hon att intäkterna behövdes "för att vi ska kunna ha bra skolor, förskolor och äldreomsorg".

När den socialistiska regeringen idag föga förutsägbart aviserade nya skattehöjningar lät det ungefär likadant. De nya inkomsterna skall gå till att rädda miljön och att stärka välfärden. Regeringen, lyder budskapet, är inte bara ansvarstagande, utan därtill mån om att pengarna skall gå till ändamål som ligger i skattebetalarnas intresse.

Det hela är naturligtvis ingenting annat än apspel. Att regeringen väljer att höja de redan skyhöga skatterna beror inte på att man värnar om skattebetalarna, och det beror definitivt inte på att man är ansvarstagande. Att regeringen höjer de redan skyhöga skatterna beror på att de senaste årens hyperidealistiska migrationspolitik efterlämnat gigantiska hål i statens finanser.

De många skattehöjningar som införts sedan 2013 har i regel motiverats med omsorg om miljön, välfärdssystemen, svältande barn och haltande djur, med allt detta har varit svepskäl. Vad man i själva verket har infört är en migrationsskatt. Denna har man därefter successivt höjt i smyg, i förhoppningen att valboskapet inte skall märka något.

Att politikerna väljer att göra detta beror inte på att de är ansvarstagande, utan tvärtom på att notan för många år av en exempellös brist på politiskt ansvar skenar. Politikerna dumpar därför kostnaderna för sin egen spektakulära inkompetens på skattebetalarna, och ljuger därefter likt de demagoger och populister de är hämningslöst och ogenerat om orsakerna till detta.

Detta bedrägeri kommer, givet hur Sverige ser ut idag, fortsätta så länge den så kallade svenska modellen består. Omfördelningspolitiken är idag, alldeles oavsett vad man tycker om hur denna fungerat i det förgångna, en garanti för att arbetande svenskar förblir utsugna. Den som hoppas på förändring måste inse detta, snarare än att klamra sig fast vid den naiva förhoppningen att allt kan bli som förr.

Läs även:
Stig-Björn Ljunggren
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

5 kommentarer:

  1. Detta har de flesta förutsett. Garanterat vår förre statsminister Reinfeldt. Därför ser jag ingen konsekvens i hans agerande. Först i fyra år genomdriva jobbskatteavdrag till glädje för de som arbetar. Sedan de följande fyra åren driva en migrationspolitik som han definitivt måste vetat skulle resultera i skattehöjningar och tillbakadragande av de framgångsrika jobbskatteavdragen, har jag förstått rätt var jobbskatteavdragen en bidragande orsak till att sysselsättningen ökade.

    Hur resonerade han eller drabbades han av en omvänd Lidnersk knäpp i samband med skilsmässan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han började som något slags Erlander-sosse, och trodde - likt Gorbatjov, för övrigt - att det skulle gå att "reformera" den genomruttna Sovj^H^H^H^Hvälfärdsstaten. Det är i det ljuset man skall se jobbskatteavdragen. Notera att de bara var intressanta så länge de ÖKADE statens intäkter - några moraliska resonemang om medborgarens rätt till sina egna pengar hördes aldrig.

      "Knäppen" kom i samband med valet 2010. Eftersom han kände sig otrygg i rollen som sosse-landsfader, lyckades de gamla sossarna (förvisso mer av tur än skicklighet) övertyga honom om att det nyaste sossepartiet i riksdagen - som för övrigt också gillade Erlander - egentligen var nazister. Nu vidtog en radikalisering vi inte sett i svensk politik sedan Palmes tillträde. Det var nu försvaret blev ett "särintresse", offentligt ägande blev något bra, och landsfadern själv skulle bli LO:s bästa vän. Det sista visade sig svårare än han trott, men att han ens försökte ger en god bild av hur totalt sammanbrottet var.

      Radera
  2. Det är skönt att läsa detta inlägg som inte väjer för hårda ord. Ilskan finns i många och får här ett litet utlopp. Det är inte läge för "förståelse" eller försiktighet längre. Jag önskar det var en mardröm och inte verklighet det som utspelas i vårt land.

    SvaraRadera
  3. Bra som vanligt. På dom bara. Ge dom vad dom tål och lite till.

    Thomas, emigranten.

    SvaraRadera
  4. Hej.

    I Malmö stärks välfärden genom att bland annat avskaffa eftervården för missbrukare som har blivit drogfria och som skall börja arbetsträna och sköta eget hushåll.

    Huruvida man tänker stärka välfärden genom att solidariskt sänka de kommunala politiska tjänstemännens löner till den nivå som de Af-rabatterade statarna erhåller (17k brutto/heltid, ej LAS) har ej meddelats.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare
    Ps Malmö är Sveriges framtid. Ds

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.