Under dessa omständigheter är det lätt att bli uppgiven, bitter och förgrämd, men blir du det har du också på många sätt låtit dina motståndare knäcka dig. I stället bör du räta på ryggen, hålla stenhårt på din integritet och helt sonika vägra delta i apspelet. Några bra rättesnören i sammanhanget är följande principer:
- Vägra spela efter dina meningsmotståndares spelregler. Dessa spelregler är i allmänhet omsorgsfullt framtagna för att du alltid skall förlora.
- Utkämpa inte andras strider. Det finns oräkneliga krafter som påstår sig stå på din sida, men skrapar du lite på ytan finner du ofta att deras intressen inte sammanfaller särskilt väl med dina egna. Dessa krafter ser gärna att du blir en av alla deras obetalda nyttiga idioter, men du är förhoppningsvis smartare än så.
- Vägra att välja mellan två dåliga ting om du faktiskt inte behöver göra det. Avskyr du till exempel såväl Donald Trump som Hillary Clinton finns inte heller någon anledning för dig att ta ställning mellan dem, såvida du inte mot förmodan är amerikansk medborgare. Överlåt därför denna motbjudande uppgift åt röstberättigade amerikaner, och tacka din lyckliga stjärna för att du själv slipper dagtinga med ditt samvete.
- Villkora inte dina budskap med pliktskyldiga markeringar för att blidka dina meningsmotståndare. Förhåller sig något enligt dig på ett visst sätt, förhåller det sig också så utan att du neurotiskt förser ditt resonemang med diverse reservationer för att minimera risken att drabbas av medvetna missförstånd. Om du däremot vattnar ur dina resonemang med ängsliga "men..." och "visserligen...", kommer dina skamlösa meningsmotståndare bara se detta som inbjudningar till intellektuellt ohederliga påhopp.
- Argumentera inte för alternativa sätt att uppnå dina meningsmotståndares mål om du ogillar samma meningsmotståndares medel. Är du till exempel av principiella skäl motståndare till alla former av kvotering, nöj dig med att villkorslöst ta avstånd från kvotering. Huruvida liknande eller rentav bättre resultat än de som dina meningsmotståndare hoppas uppnå kan åstadkommas genom andra metoder är i sammanhanget helt irrelevant. Kvotering är lika fel, oavsett vilket.
- Bidra inte till att legitimera diverse institutionaliserade former av ondska bara för att de är institutionaliserade. Det må till exempel vara allmänt accepterat att arbetsskygga personer kan kunna leva gott genom att parasitera på det arbete du utför, men så länge du själv finner detta moraliskt förkastligt bör du också utan att darra på manschetten göra detta klart för andra. Så länge du inte markerar din avsky bidrar du bara till att normalisera ondskan.
- Visa öppet ditt förakt för allt du anser vara ruttet i samhället, men glöm inte att samtidigt vara rolig. Så länge du är rolig kommer du alltid nå fram till betydligt fler än om du inte är det.
- Kom ihåg att dina motståndares högljudda anspråk på att vara goda ofta fullständigt saknar täckning. Finner du själv deras moral förkastlig, påpeka också detta så fort tillfälle ges. Deras anspråk på moralisk överlägsenhet måste ständigt motarbetas.
- Akta dig för att kompromissa mer än vad du absolut behöver. Dina meningsmotståndares starka ställning beror inte på att de är många (de är tvärtom ofta påfallande få till antalet), utan på att de är gapiga, skrikiga och framför allt intoleranta. I just detta avseende har vi, ironiskt nog, mycket att lära av dem.
