Det svenska skolsystemet står inför en gigantisk utmaning i form av låga skolresultat. Allt färre når gymnasiebehörighet efter grundskolan. Västra Götalandsregionens avdelning för regional utveckling har tittat närmare på kommunerna i vårt område för att analysera orsakerna och peka på förbättringsområden. Av denna analys (Att motverka skolmisslyckanden, september 2016) följer att den huvudsakliga anledningen till dåliga siffror är att nyanlända invandrarbarn i mycket stor utsträckning inte klarar av grundskolan. Av alla dem som anländer i högstadieåldern är det bara runt 30 % som har lyckats få gymnasiebehörighet efter att skolplikten har upphört.
Dessa barngrupper är idag så stora att det får genomslag i den övergripande statistiken. I Trollhättan saknar nu en fjärdedel av samtliga avgångselever gymnasiebehörighet. I Färgelanda är det hälften.
Efter att skolplikten har upphört finns bara frivilliga alternativ i gymnasiets regi. Gymnasiets språkintroduktionsprogram har nu blivit så stort att det är landets största gymnasieprogram, större än såväl S- som N-programmet. 57 000 elever går ett introduktionsprogram (SR Studio Ett, 2017-03-01). Resultaten från introduktionsprogrammen är tyvärr också nedslående. Tanken är att de ska förbereda eleven för vanliga gymnasieprogram. Efter två år är det dock bara 30 % som har gått vidare till ett nationellt program, och nästan hälften har hoppat av gymnasiet helt. Vart de tar vägen är det få som vet, men det är svårt att tänka sig en bättre rekryteringsbas för kriminalitet.
Skolkommissionen lade i veckan fram sitt slutbetänkande. Trots att skolresultaten för nyanlända är det överlägset största problemet för svensk skola idag, nämns detta bara i förbigående. Över huvud taget läggs inga konkreta förslag för att komma till rätta med problematiken, utöver en lös skrivning om att staten noga bör följa utvecklingen vad gäller kommunernas ekonomi och anslag till skolan.
I stället används de låga skolresultaten som en hävstång för att sälja in de politiska lösningar som man redan bestämt sig för att driva, huvudsakligen då angrepp på det fria skolvalet. Få kan ha undgått att Skolkommissionens huvudförslag är att upphäva principerna om närhet och syskonförtur, och i stället fördela platserna på de mest populära kommunala skolorna genom lottning. Denna idé framförde kommissionens ordförande Anna Ekström redan 2015, med glatt instämmande från Gustav Fridolin. Allt tal om bred politisk förankring och att lyssna på forskningen har således varit rökridåer.
En huvudsaklig anledning till de låga skolresultaten för nyanlända, är att dagens riktlinjer från Skolverket inte har kunskaper som utgångspunkt. Skolverkets riktlinjer har i stället ”inkluderande integrering” som mål, det vill säga att nyanlända elever redan från början ska placeras i en vanlig klass svarande mot elevens ålder, helt oavsett elevens förkunskaper. Detta betyder att en 14-årig somalisk analfabet som utgångspunkt ska placeras i en vanlig högstadieklass. Vad det får för resultat för kunskapsinhämtningen kan vilket barn som helst räkna ut. Att skylla detta på det fria skolvalet är inget som har med verkligheten att göra.
Den inkluderande integreringen är ren ideologi, baserad på en föreställning om social rättvisa. Denna dogm får uppenbarligen inte ifrågasättas, trots att alla ändå innerst inne måste förstå att den nuvarande situationen inte är hållbar i praktiken. Kunskapsmålet måste återupprättas. Lösningar med undervisning i egen grupp och förlängd skolplikt måste till. Vi kan inte fortsätta att offra stora andelar av varje ungdomskull varje år på ett ideologiskt altare. Det är inget annat än en social katastrof.
Henrik Sundström (M)
ledamot av Regionutvecklingsnämnden, Västra Götalandsregionen
advokat
(fd kommunalråd Uddevalla och förbundsordförande M i Bohuslän)
