Det har de senaste åren sagt och skrivits mycket om politikens så kallade GAL-TAN-dimension. Det är i sammanhanget värt att notera att de senaste årens många politiska kapp- och kovändningar gjort begreppet betydligt mindre fashionabelt än det en gång var, men då det likväl fortsätter att figurera i politiska analyser är det värt att en gång för alla gå till botten med varför begreppet leder fel.
För det första bör det poängteras att politiken är flerdimensionell. Ett av de mer uppenbara exemplen på varför en höger-vänster-skala är otillräcklig för att kategorisera ideologier är motsättningen mellan empirism och rationalism. GAL-TAN-dimensionen fångar oavsiktligt in delar av av denna aspekt, men bidrar också till att röra ihop begreppen ytterligare. För det andra bör det poängteras att GAL-TAN-skalan, även om den har utländskt ursprung, är praktiskt taget okänd utanför Sverige.
GAL och TAN står för Green-Alternative-Libertarian respektive Traditional-Authoritarian-Nationalist. Det krävs ingen större fantasi varför en sådan uppdelning fått genomslag i den svenska debatten. GAL blir nämligen i denna kontext (med undantag för L, vilket jag lovar att återkomma till) en synonym för GOD, medan TAN lika väl hade kunnat skrivas OND.
GAL är emellertid ett allt annat än givet eller entydigt bokstavskluster. Gröna miljöpartister har ytterst lite gemensamt med libertarianer, och alternativ kan man utan svårighet vara även på TAN-halvan. Om man analyserar de politiska åsikter som vanligtvis anses representera GAL finner man dock snabbt att det inte är någon slump att det är G som kommer först i denna ansamling av bokstäver.
De åsikter som anses vara typiska för GAL utmärker sig nämligen för att vara progressiva. Man vill förändra, omstöpa och omstörta. Därtill bejakar man nihilismen och hedonismen, man förkastar de värden som visat sig bestå tidens tand och man använder mer än gärna statens institutioner för att utmåla de egna åsikterna som självklarheter och ovedersäglig sanning.
Vad den avslutande bokstaven L beträffar är det knappast någon slump att den kommer sist, och vad mer är, denna bör snarare utläsas som nyliberal än som libertarian. Skillnaden mellan dessa begrepp kan för merparten måhända förefalla akademisk, men faktum är att den finns där. Vad som kanske mer än något skiljer nyliberalismen från libertarianismen är att den tidigare tenderar att visa prov på just den progressivism och nihilism som också utmärker GAL i sin helhet.
Vad TAN beträffar är dessa bokstäver omsorgsfullt valda för att representera allt GAL-sidan avskyr. Inte desto mindre är dikotomin falsk Feministiskt initiativ anses till exempel ofta utgöra själva sinnebilden för GAL-begreppet, men är inte desto mindre ett i allra högsta grad auktoritärt parti med extrema och långtgående paternalistiska uppfostringsambitioner.
Vad GAL-sidans förmenta antitraditionalism beträffar är detta ingenting man låter sig hindras av då man gång på gång lierar sig med stockkonservativa islamistiska krafter. Inte heller är antinationalism någonting man står fast vid, tvärtom är man i regel varma förespråkare av palestinska och västsahariska nationalstater. Traditionella, auktoritära och nationalistiska värderingar tycks i mångt och mycket främst bli automatiskt förkastliga då de kan förknippas med västerlandet.
Den klassiska liberalismen utgör ett slående exempel på varför GAL-TAN-skalan är ett ytterst dåligt verktyg för att kategorisera ideologier. Den skotska upplysningens liberaler visade i regel prov på såväl T, A och N, men kämpade inte desto mindre med näbbar och klor för andras frihet. Det var inte deras ateism som fick dem att kämpa för sekularism, utan tvärtom det faktum att de var djupt religiösa. Sekularismen var för dem ett sätt att slippa bli påtvingade andra människors världsåskådning.
Vad GAL-sidan står för idag är det diametralt motsatta. För denna är den egna hållningens riktighet och allmängiltighet någonting så självklart att man ser det som ett kall att påtvinga alla den egna livsåskådningen. Med värdegrundsdokument, fostrande TV-program, tillrättalagd journalistik och omsorgsfullt utformade läroplaner skall varenda människa skolas i Den Rätta Läran. De enskilda "församlingens" möjligheter att gå en annan väg skall till varje pris minimeras, och de själar som ändå inte rättar in sig i ledet skall brännmärkas som kättare.
Sist men inte minst bör det påpekas att många av de ideologier som utmålas som typexempel på TAN också är i allra högsta grad progressiva. Skillnaden utgörs främst av det faktum att de senare inte är moderiktigt progressiva, utan tvärtom representerar någon av alla de riktningar framåt som progressivismen på sin irrfärd mot framtiden har intagit tidigare, men just nu förkastar.
