I dagarna lanserades ett initiativ vid namn "Rättvis Konkurrens", med det uttalande syftet att på "ett noggrannt sätt kartlägga problemet med osund konkurrens, för att därmed synliggöra den samhällsekonomiska förlust som skapas". Detta har väckt ont blod i libertarianska kretsar, av det enkla skälet att personerna bakom kampanjen står den libertarianska rörelsen nära.
Vad "Rättvis Konkurrens" vänder sig mot är en ganska brokig blandning av affärsmetoder. Några exempel man ger på det man kallar orättvis konkurrens är när företag använder sig av lönesubventioner, utnyttjar kryphål i lagen och anställer illegala invandrare svart. Det är värt att notera att dessa metoder dels är sinsemellan väldigt olika, dels att olika grupper anlägger helt olika perspektiv på dem.
För en jurist är såväl lönesubventioner och utnyttjandet av kryphål i lagen lagliga och därmed okomplicerade metoder, medan svart arbetskraft är förkastligt då detta är illegalt. För en politiker är företag som använder sig av de lönesubventioner man på politisk väg beslutat om någonting positivt, medan utnyttjandet av såväl kryphål i lagen som svart arbetskraft är någonting förkastligt.
Det libertarianska perspektivet sammanfaller inte med något av dessa. För en libertarian innebär ett kryphål i lagen en strimma av hopp i en ofri värld. Vad lönesubventioner beträffar är sådana ur ett libertarianskt perspektiv i grund och botten ekvivalenta med smutsiga och av staten villkorade pengar, och därför inte någonting man vill befatta sig med.
Samtidigt är frågan inte riktigt så enkel. Det finns en viktig principiell skillnad mellan å ena sidan ett framgångsrikt företag som använder lönesubventioner som ett sätt att minska den egna skatten, och å andra sidan ett förlustdrabbat företag som använder lönesubventioner som ett sätt att tvinga andra att ofrivilligt subventionera de förluster man själv gör.
I och med detta närmar vi oss också pudelns kärna, nämligen att det som libertarian i praktiken är omöjligt att verka i ett samhälle som dagens utan att dagtinga med de egna principerna. Detta gäller i synnerhet företagande, eftersom praktiskt taget alla former av värdeskapande verksamhet i förlängningen bidrar till att staten gynnas. Detta även i de fall hela verksamheten bedrivs svart.
Det finns, kort sagt, inte alltid något självklart svar på vad som ur ett libertarianskt perspektiv är rätt att göra i ett icke-libertarianskt samhälle. När det kommer till frågan om svarta anställningar av invandrare och illegala invandrare ställs på många sätt denna problematik på sin spets.
När företag anställer invandrare svart skapar detta incitament till såväl illegal immigration som till att söka asyl på falska grunder. Att staten drabbas av detta är ur ett libertarianskt perspektiv i sig tämligen oproblematiskt, men i praktiken får detta också till följd att civilsamhället drabbas. Skatterna höjs, lag och ordning urholkas och den sociala oron tilltar.
I många fall kombineras svartarbetet med att man lyfter bidrag och/eller på annat sätt använder sig av de skattefinansierade tjänster staten erbjuder, vilket mycket väl kan varit den utlösande orsaken till att man fann det värt att migrera och ta jobbet över huvud taget. Kostnaden för detta är i många fall högre än den lön man tjänar, vilket innebär att den vinst företaget gör innebär en större förlust för samhället i stort.
Det bör här betonas att utan statens snedvridning av incitament och marknad hade situationen aldrig uppkommit över huvud taget. Som libertarian kan man därför på ganska goda grunder svära sig fri från ansvar och lägga skulden på staten. Inte desto mindre är det det egna lokalsamhället som påverkas. Det är den egna platsen på jorden, den plats där ens egna barn skall växa upp, som utvecklas i en riktning man kanske inte finner önskvärd.
Libertarianer (och för den delen människor med högeråsikter i största allmänhet) bör akta sig noga för att internalisera socialismens tankegods och dess premisser. Inte desto mindre kan den stora staten och den skada denna åsamkar inte utan vidare tänkas bort. I stället åligger det i synnerhet den människa som söker friheten att ha en strategi för hur hantera dilemman som dessa.
Några bra rättesnören i sammanhanget kan vara att inte i onödan försätta sig i situationer där man måste välja mellan två dåliga ting. Att inte ge sig i lag med utomstående i de fall detta kräver ständiga kompromisser som i längden äter upp en inifrån. Att inte utkämpa andras strider.
Det är socialdemokraters, moderaters och folkpartisters skyldighet att erbjuda genomtänkta svar på de frågeställningar "Rättvis Konkurrens" lyfter. Så länge vi inte bedriver företagsamhet under former där lönsamheten är beroende av att andra ofrivilligt tvingas finansiera vår verksamhet, har samma frågeställningar dock väldigt lite med oss att göra. Detta alldeles oavsett vad lagen råkar ha att säga om saken.
